Hos frisören

Jag är redan klippt och lite lockad och väntar nu på sis som slingats och klippts.

Jag har även hunnit med en cappuccino, lite shopping och att få trötta fötter.

Snart ska vi åka hem.

Ikväll ska jag kanske ta med maken på antingen bio eller ett litet restaurangbesök. Barnen ska ändå in till stan och på bio.

Och i morgon är ännu en ledig dag. Lovelly!

Sällskapsspel

Jag avskyr att spela sällskapsspel.

Just nu drar maken spelreglerna.... och jag passar på att blogga lite.

Hos svärfar

Massor av god mat och vin och barnens äldre kusiner som fångade barnens intresse. Hur trevligt och mysigt som helst!

Nähä, lite nytta en ledig fredag kanske?

Jag har en väldans massa tvätt att vika tror jag. Och ännu mer att tvätta. Lika bra att sätta igång.

Eller, kanske tvätten kan vänta och så fixar jag frukost i stället. Det var värst vad den här timmen rusade fram fort.

Väcka maken står nog högst på min to-do-list.
        .

Solig, ledig fredag!

En fredag när den är som bäst alltså!

Vi ska åka till svärfar mitt på dagen. En timmes bilfärd dit och en timmes bilfärd hem. Och därimellan försöka hålla ordning på tre barn som kommer restas, bråkas, tjallas, vilja åka hem, tjata om när ska vi åka hem ... Men förutom det ska vi äta gott, dricka (förhoppningsvis) vin och umgås lite.
      -

Detta är ett gott vin

Inte bara gott utan JÄTTEGOTT!! Det får nästan bli ett glas sådant strax.

Otroligt gott

Choklad med saltlakrits och hallon! Och kaffe till.

Sämre kan man ha det.

Nedräkningen har börjat!

Tjugofem arbetsdagar kvar. Fem veckor. Galet! Härligt och spännande.

Jag har börjat bli sugen på att sätta igång och skriva igen. Och faktiskt ändra om radikalt i min handling. Baka in några fler karaktärer. Och lite handling.

Men nu snart brygga kaffe till maken och mig. Vi har helg nu! När klockan slog 13 stängde jag av datorn och rusade till bussen för att slippa vänta en halvtimme på nästa. Jag hann och nu är jag hemma och har precis ätit lunch. Nu helg alltså! LOVELY!
      .

Hej munsår!

Men oj vad trevligt! Det förra har knappt läkt ut förrän det blossar upp ett nytt! Små kliande blåsor som växer till fula sår och det ser ut som man drabbats av både pest och kolera på samma gång. Det allra värsta är att jag inte kan pussa på barnen! Aaaarrrgghh. Vet inte om det är någon förkylning på gång, känns lite lurigt i svalget, men det gör det alltid när jag sovit dåligt.

Mest troligt är att det kommer från att magen är lite i obalans. Det var ju rätt så stressigt förra veckan. Rätt så är en grov underdrift by the way.

Det är i skrivande stund 26 arbetsdagar kvar. Eller, om man ska vara exakt, vilket jag föredrar att vara: 25,5. Sen börjar mitt nya liv. Eller mitt annorlunda liv. Förhoppningsvis ett bättre! Och skönare och lugnare. Förhoppningsvis ett väldigt kreativt sådant. Och förhoppningsvis inte långtråkigt.

Tänk om jag upptäcker att den här vara hemma och skriva-drömmen bara är en fånig dagdröm. Som, när allt kommer omkring, inte alls var så rolig och härlig som jag trodde.

Jag tror inte det. Jag tror jag kommer älska det! Tills jag tröttnar, och då är det meningen att jag ska göra något annat. Det här beslutet känns så himla rätt. Mer rätt än något annat beslut på länge. Det fina är att jag inte har några förpliktelser - jag är fri att göra precis som jag känner för! Vill jag inte söka något extrajobb så gör jag inte det (om inte ekonomin kräver det förstås, men ett tag kommer vi klara oss!) och känner jag för att ta ett eller två extrajobb så gör jag det! Jag kommer (kanske) kunna välja och vraka helt fritt med vad jag vill göra!

Gå skrivarkurs, gå keramikkurs (åh vad jag vill det!), skriva klart min bok (är det enda måstet - roligt måste dock - som jag har), gå ut och gå, ge mig ut och springa, lyssna på dokumentärer när jag är i växthuset, cykla ner och handla, åka in till stan och fika med kompisar, äta lunch med fd kolleger, gå på after wok. Eller after work som det egentligen heter.

En sak som jag kan tänka mig att göra är att vikariera på dagis! Jo, faktiskt! Trots att den höga ljudnivån skrämmer mig lite....

Till en början ska jag bara vara hemmafru. Och författarwannabe. Jag ska få ordning i tvättstugan, barnens garderober och i vårt kontor. Jag ska så fröer och skura växthuset. Tvätta fönster och rensa i kökslådor.

Och så ska jag andas och landa lite i mig själv.

Herregud vad jag längtar! Vad jag längtar!
              .

Ett svagt livstecken från soffan

Ja, alltså, livstecknet kommer från mig, inte soffan. Men jag halvligger i soffan, nästan som ett med den ... Helt slut.

Natten var tuff. Som det stormade! Som det dånade utanför fönstren. Som det lät när utemöblerna for omkring och glasrutan trillade ur växthuset. Så kall och blöt maken blev när han fick springa ut och ta rätt på alla sakerna.

Så oändligt trött jag var när klockan ringde. Det tog 45 minuter innan jag förstod att det var klockan som ringde för att jag skulle gå upp. Jag tog klockan i handen när den ringde första gången och la den i sängen, inte medveten om att den ringt. Sen höll jag på så tills det nästan gått en timme. Då hade jag förstått att ljudet inte ingick i sömnen utan faktiskt tjänade ett syfte.

Det var ganska nära att jag ringde och sjukskrev mig. Men eftersom jag inte var sjuk kunde jag ju inte göra det. (Att jag nu på eftermiddagen känt mig sjuk är en annan femma.)

Mototvägen in till stan var avstängd i morse pga en stor skylt som blåst ner och hängde på trekvart. Men precis lagom tills maken skulle köra mig hade de börjat släppa på trafiken igen - men köerna var låååånga och låååångsamma. Vi rullade i 10 kmh stundtals. Suck.

Nu ska jag laga mat, sen återkommer jag. Tror jag.
          .

Trött idag pga Emil

Jäklar vad det stormade i natt. Jag sov sååå dåligt.
Maken har satt tillbaka rutan som trillade ut ur växthuset i natt.

Jag vill hem och sova. Typ nu!

Visste väl att det var något

Men det får jag försöka komma ihåg att blogga om i morgon:
Kaffe - har överraskande hittat en god sort. Motvilligt.

27 mornar kvar. Sen är jag en mocklis!

Tisdag (eller annan spännande rubrik)

I morse vaknade jag (nästan) med ett leende. Tisdag. Inte längre måndag. Bara en sådan sak!

Och så är det snart helg igen. Det ska bli skönt.

Annars då, nothing much faktiskt.

 . . . (försöker förtvivlat komma på något intressant att blogga om)


Näe. Jag får återkomma.
     .

Hej hej!

Måndag kväll.

För varje avklarad måndag... den känslan är så skön. När man vet att man överlevt ännu en. Jag har fem måndagar kvar att genomlida. De är hemska. Vet inte varför men mitt humör är alltid i botten. Jag orkar knappt heja på mina kolleger har jag märkt, och det har inte med dem att göra, det har med mig. Jag borde skämmas. Men det orkar jag inte.

Idag har jag haft ont i magen. Det är väl lite katarraktigt antar jag. Stressrelaterat.

Till slut var jag tvungen att mana mig själv att andas låååångsamt, in och ut genom näsan, och dra ner på tempot. Vissa saker sköt jag upp till i morgon, och vet ni vad! Det kändes helt okej. Och ingen dog!

I morgon fortsätter de bra sakerna: ett par kollegor (däribland min bästa kollega, som följt med från förra jobbet) ska byta plats med chefen! Det betyder att vi kommer komma lite närmre varandra och chefen och jag kommer inte att sitta i knät på varandra. Det är inget fel på min chef - hon är underbar, när hon inte stressar på för mycket - men min kollega är roligare!  Tjoflöjt!
         .

Nu kommer en lagom lång vecka

Tre och en halv dag, det ska till och med jag klara av!

Tre hela dagar och en halv, och då bjuder företaget på god macka. Det blir en bra vecka. Och när den är över och långhelgen gått är det bara drygt ca fem veckor kvar att jobba. Det kommer gå bra.
        .