H ä r l i g t

 

Jag trivs något makalöst med tillvaron just nu. Såklart, jag har ju semester!! Det är underbart att vara här. Helt underbart! Bortsett från två nätter har jag sovit fantastiskt bra. (När hände det senast?!!) Och jag vaknar tidigt och sätter igång med redigeringen. 

Varje dag tar jag en promenad. Oftast till Mercadona eller Aldi (som ligger närmare) och ibland besöker jag några andra butiker som ligger nära. 

Jag stressar inget, eftersom jag inte har några tider att passa. Jag somnar fort och vaknar ytterst sällan under natten. De två senaste nätterna har varit lite sämre, varav den ena usel, men jag tror att det hänger ihop med att det är ovanligt varmt just nu och det går inte under 20° på natten. (Ikväll får jag kanske ha på AC:n betydligt längre. Hatar när det är varmt i sovrummet.) Men om bara några dagar blir det svalare igen.

Redigeringen går sakta men säkert framåt. Det blir ett par timmar varje morgon och det är jag glad över. Helst som det var en stor anledning till att åka hit. Jag ska öka på med ett kvällspass snart, men det brukar inte kännas lika bra att skriva när jag är trött. (Och jag är lite rädd att dra på mig skrivkramp igen.)

Och om jag känner mig ensam? Inte det minsta. Jag trivs oftast bra i mitt eget sällskap. Och jag har haft trevliga människor nära - skönt att veta OM något läskigt djur skulle dyka upp ... och jag har umgåtts med vänner. Varit på gym (!) och ute och ätit. Himla mysigt.

  

Det går framåt

Varje morgon ställer jag mig vid köksbänken och redigerar någon timme (idag har det blivit drygt två). Ibland byter jag ställning och sätter mig i soffan. Någon dag snart kanske jag sätter mig vid bordet, men eftersom det är vid fönstren finns viss risk för distraktion ...

Hittills har det gått rätt bra. Det som varit segt har jag antingen skrivit om eller tagit bort helt. Det finns en del saker jag funderar över ibland ("funkar detta tidsmässigt eller ska det senareläggas respektive tidigareläggas" osv) men jag tänker att det där får en redaktör hjälpa till med så småningom. Om jag inte löser det själv, vill säga. 

Jag hoppas att jag gör rätt. Bara för att jag har gett ut EN roman betyder inte det att jag vet hur man gör. Men jag har ett hum, hoppas det räcker!

 

Idag så!

 

Idag placerade jag datorn på köksbänken det första jag gjorde, med ryggen mot fönstren för att inte frestas att stå där och beundra omgivningarna. Inga sociala medier. Och jag redigerade. Körde lite stretch också. Men framför allt koncentrerade jag mig på manuset.

Det går lite trögt, men det gör det ju ibland, av olika anledningar. Jag har försökt radera sådant som segar ner texten och hoppas att det blir bättre. Vi får se.

Nu ska jag pausa datorn ett tag, äta en andra frukost och sedan ta itu med dagen. Finns lite att städa och fixa med, och så har jag min älskade promenadväg som jag ännu inte gått. Den med utsikt över bergen, Altea, bukten (eller viken, vad är skillnaden?) och Benidorm.

Kanske även kör ett litet styrketräningspass? 

 

Rutiner mm

Så sakteliga håller jag på att landa i den här nya tillvaron, och jag kommer säkert hitta mina rutiner och favorithörn - där jag vill dricka mitt morgonkaffe och redigerar som bäst - lagom tills jag åker hem igen. (Men då har jag kvar de platserna när jag kommer nästa gång för det här ska jag göra om!)

I morse redigerade jag vid köksbänken. Men jag blir hela tiden avbruten för att gå och titta på morgonhimlen. Ja, jag hade föreställt mig att jag skulle redigera MASSOR ... men det kanske kommer?

Duolingo har jag glömt bort helt två dagar men jag har å andra sidan tittat på spansk serie i syfte att lära mig, så det jämnar ut sig.

I morgon hoppas ska jag vara lite mer arbetsam. Sedan kan jag ta helg med gott samvete.

 

PS. Jag har inte gått någon morgonpromenad ännu, inte ens en promenad på min favoritväg. Vad är detta? Skandal ju! Bara gått till Mercadona varje dag, vilket genererar fler steg, men ändå. Märkligt. Men att resa hit själv och vistas här ensam är också märkligt så det följer ju mönstret. (Gud vad härligt jag har det!!) 

 

Snart kommer det kanske ett inlägg?

Nu är jag på semester. Och skriv-resa, för tanken är att jag ska redigera massor när jag är här. Hittills har jag inte redigerat särskilt mycket, mer än att jag har fixat lite saker som var i oordning.

Snart, mycket snart ska jag det bli ordning på allt. Jag behöver bara landa lite i min nya tillvaro först. 

 

Det går

Sakta men säkert går det framåt med redigerandet. Jag ändrar sådant som bör gestaltas istället för att berättas och i partier där jag kör fast funderar jag över orsaken - och kommer ganska ofta fram till att dessa ska tas bort eller ändras helt.

Ibland känns manuset ganska bra (vad det nu är?) och andra dagar känns det rätt kasst. Svårt att veta vilken sida av mig som har rätt, den positiva eller den negativa.

 

Även träningen går sakta framåt ...  jag har tagit nya tag idag med min morgonträning efter en veckas förkylning (det var ju bara en månad sedan sist, så varför i hela friden drabbades jag igen??).

Tyvärr brer krämporna ut sig. Nu är det så där konstigt i högerhanden igen. Det som brukade komma efter att jag ätit lite för mycket vetemjöl. Den här gången vet jag inte vad det kommer sig av, för jag har inte ätit någon större mängd gluten. Kanske lite i köttfärsen i bamba i onsdags? Men sådan liten mängd brukar jag inte reagera på. Vad jag vet. Hormoner är min gissning. 

Behöver nog börja träna händer, fingrar och handleder lite mer frekvent eftersom de är svaga. Annars är morgonträning min grej! Korta men ganska effektiva pass, några morgnar i veckan. Perfekt. Annars blir det inte mycket träning om jag jobbar på dagarna.

I eftermiddag ska jag jobba 3,5 timmar på skolan som ligger bara några minuter bort, och efter det är det helg! Härligt!  

 

Länk recept på glutenfria frallor

Lägger en länk här till Lindas bakskola 

Ett recept på frallor som inte innehåller vetemjöl. Jag gjorde en halv sats för att se om jag gillade dem, och det gjorde jag. Det blir ju inte samma härliga bröd utan vetemjöl, men om man blir dålig av vete får man hålla tillgodo med annat. Och de får helt klart godkänt! Påminner lite om grahamsscones men utan att smula sönder. 

Jag kommer att göra dem igen. Enkelt, snabbt och gott med nybakta frallor!

 

Vad jag gör?

Dagarna går och går och går. Och jag försöker göra mitt bästa, på alla plan. Ibland lyckas jag faktiskt. Andra dagar går det sämre.

Jag jobbar, tränar och redigerar. Typ så. Koncentrerar mig på att andas långsamt (ja, jag behöver koncentrera mig, annars blir det knappt någon andning gjord) och försöker hålla näsan över vattenytan. Förbannade sömnbrist!! Jädrans hormoner. Fy.

Hur det går med manuset? Bra. Framåt. Känslan är att det går hyfsat bra. Sommarens skrivkramp gav ett välbehövligt uppehåll från skrivandet. Jag behövde det för att se manuset med lite andra ögon och framför allt behövde jag FÖRSTÅ lektörsutlåtandet. Vissa bitar har börjat falla på plats. Känns skönt och jag njuter så läge det varar, saker har ju gått åt skogen förr ... [svettig emoji]

Nedräkning

Om knappt fyra veckor ska jag åka till Spanien!! Själv. I två veckor ska jag vara ensam. Bara jag. Helt själv.

Flugit själv har jag gjort en hel del. Sist jag flög till Spanien glömde jag min dator i taxfreen ... som tur var skulle mina föräldrar komma ner och hälsa på några dagar senare och kunde åka och hämta datorn och ta med den ner till mig. (Kände mig väldigt vuxen och ansvarstagande den gången. Inte!) Den här gången ska jag inte glömma något!! (OBS!)

 

Känns lite läskigt faktiskt att klara mig själv där nere, men samtidigt väldigt spännande! Och kul och härligt och förhoppningsvis väldigt avkopplande och skönt. Men lite läskigt eftersom jag inte kan språket särskilt bra, och inte känner grannarna. De är inte jätteimponerade över att vi inte pratar spanska, och de verkar livrädda för att behöva prata engelska. Men med lite tur är vår algeriske granne där samtidigt. Han är väldigt trevlig och pratar flytande engelska. 

Jag kommer klara mig. Google translate finns och jag har kompisar som bor lite drygt 1,5 timme bort.

Det ska bli mycket tid åt att redigera manus har jag tänkt. Och så ska jag promenera. Och stretcha. Och dricka morgonkaffe på takterrassen. Kanske våga prata lite spanska med livs levande spanjorer! (Utan att få kramper i munnen som gör att jag bara får fram läten, vilket tyvärr är vanligt förekommande. Och komma ihåg att säga Por favor istället för Si'l vous plaît ...)

 

Mycket att tänka på. Mest förbereder jag mig för att kanske behöva möta stora, kolsvarta spindlar inomhus. Men jag hoppas jag slipper det!! En annan lite jobbig sak är mörkrädslan (pinsamt när man är 53 år att vara rädd för mörker) men jag hoppas att jag kommer vänja mig ganska snabbt.

 

Redigeringsrunda femtioelva

Jag hann knappt börja strukturera upp idéerna till det nya manuset förrän jag tröttnade på det. Lusten att skriva bara dog och jag hann nästan bestämma mig för att lägga drömmen på hyllan helt, när lusten att börja jobba med mitt riktiga manus igen infann sig.

Jag läste igenom lektörsutlåtandet igen och tog till mig ännu fler saker som jag inte tänkt på tidigare. Gestaltning tex. Vissa scener har jag i nuläget bara återberättat, och det är mycket roligare för läsaren att få vara med om det som händer än att få det återberättat.

Det negativa, som nästan slog undan benen på mig i våras, har jag börjat strunta helt i. Dock är jag fortfarande nyfiken på vad personen menar - men eftersom jag aldrig kommer få svar på det struntar jag i att grubbla mer. Tänker att det är en smaksak helt enkelt och lektören och jag har nog olika smak. Helt ok. 

Så jag är igång och redigerar igen! (Det ligger lite för mycket tid och pengar för att jag ska ge upp riktigt än.) Och jag har börjat återgå till att hitta det som är MITT skriftspråk.

Och med det har jag kanske jinxat allt. 

 

Nyttan med att skriva (av sig)

Jag tänkte skriva ett inlägg med rubriken: Motigt på alla plan just nu, för det är en sådan dag idag. Det skaver i själen (och kroppen eftersom hormoner motarbetar mig) och samtidigt som jag skrev det slog det mig att känslan skulle vara annorlunda när jag var klar med inlägget. 

Ibland räcker det alltså att skriva fyra ord för att man ska inse saker. Andra gånger behövs ett helt inlägg. Men nästan varje gång jag skriver av mig får jag en annan, inte sällan mycket bättre känsla efteråt. 

Det är som att jag får ur mig det som skaver och nya känslor får plats istället. Skrivkramp kan ibland försvinna och ersättas av nya idéer. Gillar det. Så om det dyker upp gnälliga inlägg i den här bloggen beror det oftast på att jag behöver frigöra plats i hjärnan och hjärtat för bättre infallsvinklar! 

 

PS. Nytt manus är under uppsegling nu. Och den här gången SKA jag vara strukturerad. Bara ska! 

 

Förkyld

 

Jag hann jobba två och en halv veckor innan förkylningen bröt ut. Det var väntat att jag skulle drabbas eftersom barnen jag jobbat med sista veckan har hostat och snörvlat och nyst rakt ut.

Så nu är jag liggande större delen av tiden. Lite orkar jag fundera kring manuset och har faktisk gått igenom några gamla kapitel som jag kan använda i det nya. Än så länge är lusten rätt stor att fortsätta skriva! Det är bra. Ska bara vila mig frisk först. 

(För första gången på evigheter tycker jag att det är ganska skönt att inte göra så mycket annat än att ta det lugnt och vila. Tror att det blev lite väl jobbigt senaste veckan ...) 

Nytt grepp

Fortsätter att ropa hej trots att jag inte är över bäcken.😅

Nu har jag nästan hela storyn klar för mig, åtminstone skelettet, och jag vet hur jag vill att det ska sluta. Har även en del idéer kring vad som ska hända längst vägen. Jag ska testa att göra en storyboard (tror jag det heter): Skriva scener, händelser och kapitel på post-it-lappar som kan flyttas runt. (Redan här känns det som onödigt mycket jobb, men det kanske underlättar? Jag vet inte - får pröva och se.)

Den här gången SKA jag bli bättre på att tänka efter lite mer. Jag ska fråga mig själv om de nya idéerna, som säkerligen kommer ploppa upp, är bra eller inte; är jag på rätt väg eller tappar jag tråden; är detta rimligt/intressant/relevant osv. 

Jag ska också bli bättre på att ta pauser oftare: Resa mig, går bort från datorn och köra lite rörlighet och stretch. Kroppen tar lätt stryk av att sitta, eller stå, vid datorn för länge.

Skrivbubblor är härliga men tyvärr är det lätt att köra på för hårt och tappa bort tiden. Och göra fel. 

 

Ropar hej!

Jag säger som min syster sa häromdagen: "Nu ropar vi hej!"

I vanliga fall brukar jag gardera mig. Ropar inte hej förrän jag är över bäcken. Och så vidare. Tar inte ut glädje för tidigt - är hellre glad bara en gång än att vara glad i förväg och sedan bli besviken.

Men den här gången ropar jag hej. Väl medveten om att jag kanske jinxar, men det får vara så: Jag har börjat skriva igen. 

Inte redigera, för det manuset vilar. (Här skulle jag kunna skriva en massa ält om stukat självförtroende och om ett tråkigt manus, men jag ska bespara er.)

Så för att bryta skrivkrampen, som inte tillför något bra till min skrivprocess, har jag börjat ett helt nytt manus.

Får se om det landar i något eller om det bara blir ännu ett påbörjat manus ... Men jag tänker att allt skrivande är bra, ur träningssynpunkt. Jag behöver skriva för att öva mig i skrivandets konst.

 

Ge upp och börja om?

Eftersom det tar emot lite för mycket just nu och manuset känns både tråkigt och intetsägande så har jag bestämt mig för att låta det ligga åt sidan ett tag och påbörja något nytt. (Oj, vilken jättelång mening det blev!)

Förhoppningsvis kommer lusten tillbaka att färdigställa manuset, för jag gillar verkligen personerna och historien. 

Men i nuläget kommer jag inte framåt och jag är trött på att slita mitt hår, våndas och tvivla. Jag KAN skriva, jag behöver bara utveckla mig. Träning och övning, träning och övning. Repetera!