Och ingen är väl gladare för det än jag! Får man skriva så? Är det inte mer PK att skriva att jag är ledsen över att behöva stanna hemma och inte få gå och jobba och göra ett gott arbete. Dra sitt strå till samhällsstacken Men som det är på jobbet just nu känns det som en befrielse med ett febrigt barn. Och de pengarna jag drar in hamnar i två äldre herrars fickor och inte i mitt lönekuvert. Bitter? Jag?
Så. Hemma alltså. Men jag tror att jag jobbar i morgon. Om inte febern håller i sig för då stannar jag hemma. Trots att det är min kväll. Men eftersom min arbetsgivare inte anstränger sig för mig gör inte jag det för honom heller. Särskilt inte om mina barn är sjuka.
Så, bort med de onda och negativa tankarna! Nu är det här och nu som gäller. Som i hemma och ta vara på mig själv och lilla hjärtat.
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du tänker helt rätt! Jag vet inte hur det är hos er men vi får inte vara hemma med barn som fyllt 12 år - så den tiden är över för min del.
SvaraRaderaHoppas att lilla hjärtat kryar på sig.
SvaraRaderaKrya på! Feber är inget kul alls. Usch. Men du tänker helt rätt. På mitt förra jobb kände jag samma sak också och hade inte ett smack dåligt samvete när jag var tvungen att vabba igen. Jag erbjöd mig frivilligt att vara hemma jämt. :) Barnen är viktigare än jobbet, så är det bara.
SvaraRaderaJag tycker man SKA få säga som man känner!! Det är mycket fult vissas ögon att faktiskt gilla att va hemma...för att inte tala om hur fult det är att få ett jobb utan utbildning..nästan skottpengar...
SvaraRaderaHe he, jag äter 6 -8 Panacod per dag när jag har vanlig-gå-till-jobbet-värk, nu kör jag starkare grejer!
SvaraRaderaSamma här, Vabbar med febrig Elsa.
SvaraRadera