I onsdags smög sig febern på mig. Först lite långsamt, som ett diffust darr längs baksida lår. Sedan ökade den i styrka för att på torsdag morgon passera 39°-strecket. Sedan låg den där i två stadiga dygn. Efter Alvedon gick den ner till 38,4 men var strax uppe över 39 igen. Dessutom i kombination med hosta. Urjobbigt. Stackars mig.
Inte heller sov jag särskilt gott. Det brukar annars vara en av fördelarna (om det nu finns några sådana) med hög feber, att man glider in och ut ur sömnen ... men nu slumrade jag bara hela tiden. Ingen kvalitetssömn alls.
Igår var febern nere på 37,4 och idag var det ingen feber alls, utan låg på mina lite mer normala 36,7. Trots det är jag jättetrött! Helt matt och orkar nästan ingenting. Det blir till att vara hemma även i morgon. Men sedan hoppas jag att jag är frisk igen och kan hoppa in som vikarie för andra som är sjuka.
Inte heller sov jag särskilt gott. Det brukar annars vara en av fördelarna (om det nu finns några sådana) med hög feber, att man glider in och ut ur sömnen ... men nu slumrade jag bara hela tiden. Ingen kvalitetssömn alls.
Igår var febern nere på 37,4 och idag var det ingen feber alls, utan låg på mina lite mer normala 36,7. Trots det är jag jättetrött! Helt matt och orkar nästan ingenting. Det blir till att vara hemma även i morgon. Men sedan hoppas jag att jag är frisk igen och kan hoppa in som vikarie för andra som är sjuka.
Kryakramar
SvaraRaderaTack Susanne! <3
RaderaHär är det en månad sedan förkylningen satte klorna i mig men ändå sitter tröttheten i. Det lät väl hoppfullt. ;) Krya på sig!
SvaraRadera