En tredjedel nu!

Idag passerade manuset 30 000 ord, vilket innebär att jag skrivit en tredjedel. Hurra för det!

Och just idag känns det riktigt kul att skriva igen. Ingen garanti för att det känns bra i morgon eller övermorgon, men jag är glad för det lilla. Jag tänker kämpa på. Bättre att flödesskriva lite för mycket än lite för lite - eftersom det är lättare att plocka bort text än att sätta dit ny.

När jag började jobba på 'Tills något annat tar vid' med min redaktör skulle 5000 ord tas bort, och det var innan vi ens började arbeta med texten ... jag hade en förmåga att använda väldigt många ord i onödan. Det hoppas jag att jag har förbättrat sedan dess.

Så. Ca 60 000 ord ska skrivas innan manuset kan anses vara färdigt, i sitt första utkast. Det är en del. Ganska mycket faktiskt. Men jag väljer att sikta på 45 000 först och väl där ska det firas. Om så bara med en kopp kaffe. 

Vågar inte ha någon uppfattning om när det kan tänkas bli ... men förhoppningsvis senast den 11 oktober. Det ska vara mitt mål. 

Och om jag vågar tänka fritt och satsar högt så kan jag nå 60 000 runt den 28 oktober. Om jag har räknat rätt och om kroppen håller och universum vill mig väl. (Jag har ju jinxar förut, så jag får väl lägga till ett peppar peppar.)

Ja jag jinxade men ändå inte

Herregud! Så som jag grubblar och nojar över mitt manus och skrivandet är det inte konstigt att jag ständigt känner mig stressad och har huvudvärk! (Men helgens extrema värk har nog mest med hormoner att göra.) Men manusets vara eller inte vara är  s t ä n d i g t  med mig. På gott och ont.

I förra veckan började jag tvivla igen, på mig själv, på storyn, på mitt skrivande ... Rejält tvivel. Är storyn tillräckligt underhållande? Är personerna trovärdiga? Finns det några intressanta konflikter? Och så vidare. Jag var beredd att kliva in i ekorrhjulet igen.

Men så kastade jag mig ut för stupet och lät en kompis testläsa. Alltid nervöst. Men nödvändigt kände jag.

Och hon vill läsa mer! Hon hade en del synpunkter och anmärkningar - men inget som jag inte själv håller med om eller har tänkt åtgärda i nästa redigeringsomgång. (Tack C!)

Det kändes så bra. Och framför allt: "Jag vill läsa mer!" Det är nog den bästa komplimang man kan få.

Tjejhelg!

Bortsett från jobbig huvudvärk (sängliggande mer än halva lördagen) har det varit en fantastisk helg! Så himla mysigt och trevligt. Massa prat och skratt. 

Pizza och vin på fredagkällen, mysfrukost på lördagen (fast jag hade ont) och efter den åkte gånger iväg för Akvarellmuseet och Pilane medan jag slumrade på sängen ... Sedan vinlunch (japansk tacos - så makalöst gott!) och efter det en promenad och då orkade det här liket faktiskt följa med. På kvällen blev det kräftskiva.

Snart är Helgen här!

Det finns helger, och det är alltid underbart såklart, och så finns det TJEJHELG! 

Och den är det dags för nu i helgen. I morgon kväll packar vi in oss i ett gäng bilar och åker mot kusten. Tjörn närmare bestämt. Två nätter, tio tjejer, ett hyrt hus. Det ska bli så himla kul och trevligt. Mat, promenader, umgänge, samtal, skratt. Så mysigt! Behöver verkligen detta just nu.

Längtar. 

Här lämnar hon!

Hon ser ut som tryggheten själv! (Och jag var nära att börja storgråta.) Min yngsta dotter - mitt mellanbarn - är i skrivande stund ombord på ett plan mot Paris, för vidare färd till Malta där hon ska bo och plugga i fem månader.

Det är inte klokt. Hon var ju nyss liten. Och nu, på väg mot helt egna äventyr, helt själv. Älskade barn!

Jag har vetat länge att hon velat plugga utomlands. Och har fått läsa hennes ansökningsbrev (på engelska!) för att bli antagen. Jag är inte förvånad att hon fick en plats, för brevet var såå bra. Och jag är så stolt! Men framför allt glad över att en dröm är på väg att gå i uppfyllelse. 

Nu sitter jag och följer hennes plan på Flightradar 24 och undrar när jag ska fatta att hon faktiskt inte kommer hem på flera månader. Kanske till jul om hon inte väljer att stanna kvar där nere. Det kommer att bli tomt ... Men också så himla kul och spännande att få följa hennes äventyr, om än lite på håll.

Mitt trivsamma extrajobb

Här är jag på mitt lilla extrajobb! A kom förbi och sa hej strax innan stängning och passade på att ta kort.

Jag trivs så himla bra, och även om jag är jättetrött efter några timmar av anspänning (så många saker att lära sig nu i början) så är jag så himla glad när jag går därifrån. Jag längtar redan till nästa gång.

Den inslagna vägen

Idag ska jag förutom att skriva även strukturera manuset. 

Jag började skriva ner i ett block vad varje kapitel handlade om (bara lite kort) för att ha koll, men sedan gick det flera dagar utan att jag noterade. 

Det är nog en bra grej, att ha koll på varje kapitel, för att dels veta vad jag har skrivit (vilket jag annars snabbt glömmer bort), dels avgöra om jag är på rätt väg.

Det är nämligen inte svårt att hamna fel.

En till bra grej med att notera är att jag kan skriva in alla ändringar som jag kommer på längs skrivandets gång att jag vill göra i befintliga kapitel, istället för att gå tillbaka och ändra och peta (och ibland förstöra).

Med risk för att jag kanske jinxar

Just nu känns skrivandet bra och roligt. Det tar inte emot att gå upp ur sängen för att sätta mig och skriva. Tvärtom!

Och jag bara hoppas att den känslan ska fortsätta hålla i sig, och att jag kan avhålla mig från att gå tillbaka och peta och ändra i manuset - och i förlängningen förstöra det - allt sådant får jag ta i efterhand.

Kan jag hålla fast vid min struktur och min plan vore det ett stort steg mot att faktiskt bli klar någon gång innan nyår. (Klar som i ett första, men någorlunda läsbart manus.)

Fokus: skrivandet

Jag har kommit på att jag petar för mycket i min text och lägger onödig tid på små detaljer som jag kan ägna mig åt i ett senare skede. 

För närvarande skriver jag en ny version av ett redan befintligt utkast och ska egentligen bara flödesskriva och få ur mig idéer och tänkbara scener och strunta i hur jag uttrycker mig. Massor av saker ska tas bort och annat ska arbetas om - senare. 

Men ändå är det vad jag ägnar mig åt. Är förvånad över hur pedantisk jag är när det kommer till vissa saker. Främst sådant som inte spelar någon roll just nu. Skärp mig!

Och min lilla kaos-hjärna

Hjärnan gick på högvarv när jag vaknade 04:33 och låg vaken ett bra tag ... och tankarna fortsatte snurra när jag vaknade nästa gång.

Vad vill jag? Vad kan jag? Vad ska jag göra?

Som femtioåring bör man vara ganska klar med vad man tycker om och vad man vill ... och man borde också ha ett riktigt jobb. Kan man tycka.

(Jag vill skriva och jag antar att jag kan skriva. Och så vill jag jobba extra, både som vikarie och i butiken.)

Så. Tydligen vet jag vad jag vill.

Mitt lilla extrajobb

Idag var jag och gick bredvid igen på mitt (förhoppningsvis) kommande extrajobb. Det är en väldigt trevlig liten butik som säljer frukt och grönt, kaffe, te och lite presentartiklar. Och jag stortrivs!

Jag har blivit ombedd att skriva skyltar! Pris, varans namn, ursprungsland mm. Och jag älskar det! Behöver bara träna lite på att texta riktigt snyggt, känner jag, för jag har kommit av mig. Men butiksägaren tycker att det blir fint så då skriver jag gladeligen. 

Synd synd synd att ekonomin går ner ... folk håller i plånboken och handlar där det är billigast, vilket är fullt förståeligt, men synd. Himla trist för mig som äntligen hittat ett jobb som jag troligen skulle längta efter att gå till. 

Lovade ju berätta!

Två saker: Först att jag har ett litet extrajobb på gång, i en jättetrevlig butik. Tyvärr blir det nog inte så mycket som jag skulle vilja, men lite är bättre än inget.

Nästa sak är att yngsta dottern ska plugga utomlands i höst! Hon ska till Malta i fem månader. Och jag är så otroligt glad för hennes skull och säkert lite avundsjuk också. Hon ska få vistas vid Medelhavet medan vi går här hemma i mörker och kyla. 

Jag borde flytta ner till Spanien ett par månader. Kanske kan jag lyckas bättre med mitt manus om jag är där? :)