Möttes av en riktigt lång och jättefin recension i morse. Roligt! Framför allt gillar jag att det är beröm blandat med kritik. Stort tack Petra för att du tog dig tid!
Trots att det är massor med positiva saker och beröm att suga åt mig av är det de små negativa sakerna som fastnar. Visst är det konstigt? Men fullt normalt och mänskligt, tror jag.
Väljer att klistra in en liten del av recensionen:
Genom hela boken läggs flera möjligheter till olika intressanta riktningar för historien att ta. Detta skapar såväl ett bra framåtdriv, som ett förklarande tyst löfte till läsaren.
Det blir för mig ett något abrupt och finstämt slut som lämnar mig med ett "jaha" och en önskan om infriande löften och om att få dröja mig kvar ett tag till.
Agneta Vorbergs romandebut är en stark läsupplevelse med en alldeles utmärkt passande titel. Jag ser verkligen fram emot hennes nästa bok.
Klicka här för att läsa hela recensionen.
