Och det blir värre ...

Det känns som att förkylningen kommer tillbaka med förnyad styrka!

Jag känner mig så dum. Nu måste jag kanske ringa jobbet i morgon och liksom "förlåt … jag var visst inte frisk …" jag ba skoja ba. Typ.

Men måste jag så måste jag. Det är ju inte så att jag luras. Men det känns ändå dumt. Som om jag vore världens svikare.
.

Men vad i ...

Nu helt plötsligt börjar halsen göra ont igen? WTF liksom? Jag ska ju jobba i morgon. I värsta fall får jag gå dit, stå ut och sen gå hem och vila upp mig. Fyra timmar är uthärdligt, trots förkylning. Men hur käckt är det om jag kanske smittar de redan jätteförkylda barnen?

Ett litet bakslag kanske?

Och jo, i allra värsta fall får jag ringa mig sjuk i morgon bitti. Jag går inte och jobbar om jag är sjuk.
:

Förkylningen på väg bort?

Hoppas det! I natt har jag sovit utan problem. Inget kill i halsen som väckt mig. Inget annat heller.

Jag kan nog gå och jobba i morgon. I alla fall känns det så just nu. Vet dock inte hur förkylningen mår om jag ska utsätta mig för hög ljudnivå.

Nu tog det emot lite.
.

Halsen kliar fortfarande

Det är inte kul att vara förkyld. Jag börjar bli tämligen "manlig" i min förkylning.

Nu ska jag kanske gå ett varv runt "kvarteret" innan maken kommer hem och fixar mat (?). Barnen har beställt wokat. Det jag minst av allt är sugen på. Äter hellre ugnsbakad falukorv med tomatsås och ris … det är jag nog rätt ensam om.
.

En oväntad vänskap

Vilken härlig film! Jag har både skrattat och gråtit … och mest myst. Se den om ni inte redan har gjort det.
.

Typiskt

När livslusten väl återkommer (solens förtjänst?) så följer en förkylning i dess spår.

Idag blir det att dricka mycket, helst teer och vila. Titta på lite filmer kanske? Och fortsätta skissa på vissa ändringar i manus 2. Tänker nog skriva dem innan jag får svar från testläsare. För det är ändringar och idéer som jag tror på!

Men först vila mig frisk igen.
.

Jag vet inte ...

Det känns som att saker är på gång i min tillvaro. Både bra och dåliga.

Mitt manus kommer att bli läst och förhoppningsvis kommer jag få feedback från en av testläsarna inom kort. Annars får jag börja ändra och redigera på egen hand igen. Har nämligen fått lite idéer som jag ska spinna vidare på. Ibland är det bra att en text får vila!

Men snart måste det börja hända grejer, jag måste bli klar.

Det är lite annat i livet också … en sjuk anhörig, vilket drar ner glädjen och ersätter med oro. Helst som den sjuke inte gärna vill belasta sin omgivning. Han säger att det inte är någon fara med honom! Men det är det.

Jag har kommit fram till att det inte finns någon annan än jag som kan "rycka upp mig". Jo, min man är väldigt bra på att få mig att tänka positivt när jag är negativ. Men det finns en gräns för hur mycket han ska behöva hålla mig under armarna. Jag måste rycka upp mig nu. De negativa tankarna börjar gå lite väl långt. (Läs: alldeles för långt). Men än kan jag vända dem, tror jag. Hoppas jag.
.

Som om det inte räckte

Förkylning på gång, tror jag.

Förutom att livet redan känns lite halvkasst. Grinig? Jajamen.

Nu ska jag sova igen. Min paradgren.
.

Långsam blogger?

Är det Blogger eller min dator som är otroligt segt idag, tro? Jag är också seg. Trots nästan två timmars sömn på soffan. Gud vad jag somnade strax innan tolv och vaknade två timmar senare, när yngsta kom hem från träning. Jösses.

Nu är jag hjälpligt pigg. I alla fall orkar jag vara upprätt, men soffan ropar på mig … undrar om jag har en förkylning i kroppen, eller vad. Det här är inte normalt. Helst eftersom jag sov mellan 22.00 och 06.20. Åtta timmar.
.

Det är vädrets fel

Vaknade tjugo över sex i morse. Pigg. Det blir väl så efter åtta timmars sömn …

Drack en kopp kaffe och väntade på att syrran skulle vakna och följa med på promenad. Det gjorde hon efter ett tag.

Vi såg en älg! En stor, mäkig älg. Bara ett tiotal meter ifrån oss. Den följde oss med blicken tills han såg ut att ha huvudet bakoframpå. Vi stirrade stint på den medan vi letade efter lämpligt att träd att klättra upp i … behövdes inte. En stund senare kom vi tillbaka och älgen var kvar. Han hade lagt sig ner för att vila. Han följde oss med blicken igen, men var nog rätt säker på att vi inte ville honom något ont.

Vi har reklamgodis hemma. Med feltryck … små påsar med 10 g godis … miljövidrigt, men väldigt gott! Att hälla ut innehållet i handen och sedan fylla munnen … livsfarligt. Jag är redan jättesömnig av blodsockret som åker bergochdalbana.

Nu ska jag kanske måla en liten stund. Fick ju ett gäng målardukar för just det ändamålet. Var ju såååå sugen på att fortsätta måla. Då.

Borde kanske ägna lite tid åt att skriva också? Ska bara piggna till först. En Baddare (till) till kaffet kanske?
.

Hej helg!

Rivstartar helgen med ett gott träningspass, som börjar om 14 minuter. Skynda skynda!
.

Hepp hepp

Ända sedan jag vaknade har jag varit peppad för kvällens träningspass. Kanske redan sen igår kväll.
Skönt att det känns så bra att gå och träna! Kanske har jag kommit över den där första tröskeln, när kroppen bara är trött, tung och svag.

Det känns aningens ömt i armbågen när jag gör vissa rörelser, men jag försöker att inte oroa mig. (Oroar mig inte alls, vilket kanske är dumt?) Jag antar att det beror på lite överansträngning, men det är helt normalt när det gäller inflammationer och träning. Säger de som vet.

Gör något ont när jag tränar låter jag bli den övningen, naturligtvis. Även om det känns aldrig så lite. Men jag har blivit lite modigare på sistone och det är kanske det som känns i armbågen. Får nog tagga ner lite grann ett tag. Måste hålla för att skriva, tänker jag.
.

När katten är borta ...

Ibland är jag lite kaxig. Då tror jag att jag vet bäst. För det mesta är jag ganska mesig och håller mig mest i bakgrunden och låter andra vara bättre. Men ibland pockar den här kaxigheten på uppmärksamhet.

Som idag. Vi har ett speciellt barn på avdelningen, som inte gillar förändringar, eller vissa vikarier. Idag vid lunchen blev det diskussion eftersom vikarien skulle sitta vid vårt bord, mittemot det här barnet.

Då gick jag fram till barnet och tittade det i ögonen och sa med klar och tydlig röst (bestämd men inte otrevlig): "NN, nu blir det så här. Och det kommer bli bra." Sen satte jag mig och såg till att allt var som vanligt.

Efter en stund försvann den trumpna minen och det blev hur bra som helst! Till och med en ovanligt lugn och trevlig måltid.

(Jag kan erkänna, hade min kollega varit på plats hade jag inte vågat göra samma sak, men när hon inte är där vågar jag gå mer på min magkänsla.)

Dessutom bestämde jag att det skulle bli filmvila, till barnens stora förtjusning! Allt måste inte vara så himla pedagogiskt och lärorikt jämt och ständigt, det måste få vara lite kul också.
.

Bra dag

Att jag inte ville gå hemifrån i morse har inte med jobbet att göra. Det har med skrivlust att göra. Och annan skaparlust.

Jobbet var bra idag. Trevligt till och med. Och lite avspänt. Så borde det vara varje dag. Tror barnen mår bra av lite lugnare tempo också.
.

Lyxig måndag följd av inte fullt lika lyxig tisdag

Men ändå, en bra dag på jobbet. Kollegorna var gladare än på länge, så även jag. Men jag hade ju ansträngt mig för att komma och sprida leende och förhoppningsvis positiv energi. Och så möttes jag av leenden redan i dörren. Och några barn som ville kramas! Mysigt.

Det var vad jag behövde, nu kommer det per automatik bli betydligt lättare att gå till jobbet i morgon och resten av hösten. Skönt.

Kollegan som jag "rök" ihop med och röt till åt förrförra veckan var som en helt ny person. Och hon beter sig helt annorlunda - bättre - mot mig. Så glad att jag sa ifrån. Och i morgon har jag mina fyra resurstimmar igen, och inget hattande med att dela dagen med en vikarie. 

Det gör inget om resten av november flyter på i samma positiva anda!

.