Jamen det här var ju en produktiv dag

Eller inte. Inte alls faktiskt.

Eller kanske. Beror på om man ska räkna de flertalet värdelösa kapitel jag skrivit och som inte kommer att användas.

Armen är trött och triggerpunkterna i ryggen skriker. Min man föreslog förut att jag skulle ta en skrivpaus. Han kan ha varit trött på mina suckar. Till slut kom det även en svordom utflygande ur min mun. Med rätt hög volym. Vi gick ut och gick.
Hjälpte inte mot något.

Jag fortsatte att sucka. Aningens rastlös.

Nu ska jag sova.
Känner att det kommer gå sådär.
.

Någon som drömmer om att skriva en bok?

Lägg ner tankarna. Skona ert psyke.
Gör något annat, som inte tar på krafterna så enormt som skrivarfunderingar gör.

Jag. Blir. Tokig.

Eller så kan man inte bli något man redan är. (Föreställ er en dåres skratt).

Suck.


Men, som den kloka person jag är (läs: av alla misstag jag gjort) så tar jag en paus från skrivandet. När det kryper i hela kroppen och man vill skrikgråta av frustration är det bäst att sätta datorn i vila och gå ut i friska luften. Så jag gör det nu.

När jag kommer in igen vill jag ha kaffe och massor av nya friska idéer. Okej? För sluta skriva går inte. Kan inte. Vill inte.
.

Menååh!

Vissa mail och vissa kommentarer värmer lite mer än andra!

Igår kväll fick jag ett mail som gjorde att jag somnade med ett leende på läpparna och med en känsla av JA! Idag hittar jag en kommentar i bloggen som nästan fick mig tårögd. (Kom tillbaka!)

Ett annat och lite bistrare men åh är när jag vaknade klockan åtta och fick för mig att klockan var sju. Ändrar klockan och tänker att jag får oceaner av tid idag igen, tack sommartiden för det. Men vänta nu, ska det inte bli lite mindre ljust ute vid den tiden? Hm... hm... Åh.

Klockan fick flyttas fram till nio istället och vips så var det nästan förmiddag. Med minimalt med tid. Nästan. Åtminstone kändes det så.

Återstår att se om jag får tillbaka piggheten nu! Jag har varit trött sen den där natten då vi fick en timme extra. Vore inte mer än rätt att jag blir pigg nu!

Nu får det bli en kopp kaffe till, sen har jag lite att stå i. Jag har tänkt skriva en bok nämligen. Hejochhå.
.

Påsk- och födelsedagsmiddag

Pappa fyller år idag och vi har varit där på middag. Himla trevligt. Min bror med familj var där och hans lilla femveckors bebis är bara för ljuvlig! Och nej, det suger inte i någon tarm, hur mycket min mamma än verkar hoppas på det. Jag är så otroligt färdig med bebisar. Men jag lånar gärna en liten brorsdotter och sniffar på ibland!

Magen är kass kassare kassast. Den är stor som en höggravid. Vet inte varför. Eller så vet jag. Jag har inte skött om den ordentligt.

Nu ska jag ut och gå en liten sväng, vill komma upp i tio tusen steg.

I morgon blir det skriva igen. Och kaffedrick.
.

Brunch och gråa hår

Äggröra, ägghalvor och sill. Barnen fick påskmust till men jag avstår det söta i år.

Har bestämt mig för att inte röra godiset heller. Vin är okej, eftersom jag har blivit väldigt måttlig (ehum, påminn mig inte om tidigare omåttliga tillfällen, tack). Den här lilla förhatliga magen ska tajtas till. Jag hatar den. Men eftersom jag inte vill förstora brösten, eller använda allt för väl tilltagen behå, får det bli så. Magen ska in innanför brösten. Och ja, hållningen måste förbättras också, jag vet.

Jag sliter på ett nytt förstakapitel. Ett som ska vara bra och yadayadayada.

Orka.

Jo, måste orka.

Måste bara få krisa lite emellanåt. Det har visat sig ge bra resultat förr.
.

Bra start på påskafton

Vaknade fem över sju. (Och halv sju igår). Är jag officiellt tant nu? Det gör inte så mycket i så fall, gillar att ha oceaner av tid (som det känns som jag får när jag vaknar tidigt, vad som sen händer med all tid är ett mysterium)! Och så älskar jag stunden jag får med mitt goda morgonkaffe. Vid datorn.

Idag blev det en promenad före kaffet. Med Eminem i öronen.

Nu har jag druckit upp kaffet och tanken är att jag ska öppna Word ...
.

Ur kriser kommer kanske något gott?

Jag krisade en stund idag. Verkligen krisade. Jag tänkte till och med tanken att lägga ner mitt pågående skrivprojekt och börja om på ett helt nytt. Började räkna ut hur många dagar det skulle ta innan jag var klar ...

Men så tog jag mig i kragen.

Sen kom idéerna. Absolut inget storslaget, men ändå tillräckligt inspirerande för att skrivas ner. Nu kör vi igen! Eller nej. Skriver jag så kommer jag få skrivkramp direkt.
.

Bu och bä

För några dagar sedan sträckläste jag I niqab på Stureplan, av Josefine Ahlström. Älskade den! Tyckte så mycket om hennes sätt att skriva, och storyn var bra.

Igår började jag läsa hennes nästa bok Parmiddag och har nu läst ut den. Besvikelse. Den var inte i närheten av lika bra som första boken.

I den första kände jag verkligen med karaktärerna, i denna boken kom jag inte i närheten av dem. Jag fick en känsla av att hon hastat sig igenom den här boken. Puttat in en massa saker som hände - plus en massa ointressanta detaljer - men glömt att gestalta ordentligt.

Lika mycket som jag gillade den första boken lika lite gillade jag den andra.
.

Glad påse

Varje gång jag läser Glad påsk tänker jag på Glad påse. Fråga mig inte varför. Kanske har jag sett en felskrivning någon gång, eller så har någon eller jag själv helt enkelt skojat till det ...

I år blir det nog inget påskpyntat hemma hos oss. Jag orkar inte ens hänga tvätten.

Det blev vin igår och jag gissar att det var därför jag sov dåligt och därför jag är så himla trött just nu.
Orkar inte ens formulera tankarna och skapa idéer för mitt skrivande. Idag känner jag mig bara kass.

Kanske en promenad kan ändra på det? Men först hänga den där (fula ord) tvätten.
.

Sova ut?

Bah.

Jag vaknade halv sju. Och det efter en ganska orolig natt med många småvakningar. Efter att jag fått på mig kläder och tvättat ansiktet kände jag mig trött. Typiskt. Men jag gjorde kaffe och satte mig med papper och penna och började fundera lite på min text. Berättelsen håller inte. Den är ganska mesig och betydligt roligare för mig att skriva än vad den är för någon att läsa. Jag måste skruva till den lite. Och samtidigt komma på intressanta och läsvärda vardagsscener.

Så. Undrar om jag ska vika den här dagen åt något jag är bättre på? Tvätt till exempel.

Ser författardrömmarna långsamt blekna.

.

Vissa människor är lättare att tycka om

Det finns trevliga människor, och så finns det trevliga och behagliga människor. Som är lätta att umgås med.

Att det skulle bli trevligt visste jag sedan länge, men när man två dagar innan får ett mail "skit i att städa, så känner vi oss hemma" så slappnar man av och ser fram emot besöket lite extra.

Nu blir det sova. Jag är inte drabbad av jet lag, men jag är trött ändå! Som alltid nu för tiden. Gaaah!

I morgon ska jag sova ut, äta långfrukost och sen strukturera upp min text. Igen. För vilken gång i ordningen? Vad är det som är så svårt?
.

Huvudvärken, du är inte välkommen

Stick och besvära någon annan istället. En våldtäktsman, en pedofil eller någon annan dum person. Jag har inte gjort något illa.

Förutom spanat på en väldigt snygg kille. Men man får spana.

Och jag kan säga så här: Jag har full förståelse för de 40-åriga kvinnor som faller för snygga 20-åringar.  Hade jag varit singel, och på jakt efter väääääldigt snygg kille så ... *dreglar*

Det är tur att jag inte är på jakt efter någon. Den här killen hade jag inte haft en suck av en chans på i alla fall. Hade bara blivit jobbigt. (Här skulle jag vilja gå loss på en beskrivning av honom, men jag inser att det kan se väldigt konstigt ut. Helst med tanke på att maken ibland tjuvläser här inne. Han skulle få för sig att jag verkligen byter ut honom mot ett par tjuoåring. I det här fallet hade det räckt med en. Jag skulle inte orka med två.)

Men visst är det trevligt med ögongodis?!
.

Vi bestämmer att det blir en bra dag

Skärtorsdag. Sol.

Jag vaknade tjugo i sex. Färdigsovd. Gick ut på powerwalk med min syster. Kallt som satan ute, men ändå skönt. Speciellt efteråt.

Körde några få marklyft med låg vikt (herregud vad jag är klen) och lite crunch för magen. Inte mycket, men man måste börja någonstans och jag har överansträngt kroppen förut och vet hur jäkla onödigt det är.

Om jag är ledig nästa vecka vilket jag tror ska jag köra lite mer morgonwalks och styrketräning. I försiktig dos.

I eftermiddag får vi besök från USA. Svenska vänner som bor där ska komma till Sverige och vi får den stora äran att få ha dem hos oss en natt! Ska bli väldigt trevligt! (I sommar åker äldsta dottern och jag till dem igen och stannar en vecka - herregud vad härligt och roligt!)

Först ska det jobbas i fyra timmar. Det kommer jag överleva. Lätt. I fyra timmar orkar jag nämligen vara en tålmodig fröken. I åtta timmar, not so very.

Nu i påsk ska jag fortsätta skriva också. Har varit på väg att faktiskt överge mitt manus och skriva ett nytt - men något i min story tilltalar mig - det vardagliga och lite tråkiga måste skrivas ... men jag måste skruva till karaktärerna lite - de måste bli läsvärda!

Jo jo. Livet rullar på. Och våren är på gång. Det kunde helt klart varit sämre.
,

Onsdag

Solen skiner. Tur det.

Jag vill heeeeeeem.

Ojojoj kvällen

Denna dag har rusat fram. Som alla andra dagar, men i ett högre tempo än vanligt.
Jag är inte van att ha en massa saker på agendan. Men jag inser att det är nog bra för mig.

Jag borde kanske ha mer saker bokade lite oftare.

Det kanske är så att slapphet föder slapphet.

I alla fall ibland borde jag ha fullt upp.
Idag har det varit bra saker, förutom när tandsköterskepraktikanten slet ett jack i läppen på mig och att besöker kostade 772:- - trots ett avdrag på 150:- som FK sponsrade med. Men jag hade inga hål och det såg i övrigt bra ut, så då är det ändå värt det. Hade varit jobbigt om jag behövde komma tillbaka om några veckor för att laga.

Föräldramötet nu på kvällen var väldigt bra. Handlade om alkohol och narkotika bland unga, och det var informativt och intressant - inget tungt eller blablablaaa-ande. När det var dags för grupparbetet - sitta i grupp och diskutera, som jag hatar - och sen redovisa gick det också bra. Gruppen jag satt i var trevlig och när vi skulle redovisa vårt resonemang pratade jag ett par gånger utan att jag fått frågan. Jag som hatar att prata inför folk. Jag som nästan hellre dör än att prata inför folk. Det var inte jättemycket folk där ikväll och det var säkert därför som jag vågade öppna munnen, men ändå. Heja mig!
.