Vilken helg! Och den har bara börjat ...

Igår hade jag äntligen tjejmiddag. För att göra en lång historia kort: Jag har länge pratat om att bjuda hem tjejerna när maken är borta. Det har blivit till ett skämt sista åren - att han aldrig är borta (han som väldigt ofta är borta). 

Men för några veckor sedan kände jag att nu är det dags. Det var alldeles för sorgliga omständigheter sist vi sågs och jag behövde träffas under gladare former. Har haft lite mer ork sista tiden också - tack och lov! Är så tacksam att det blev av och att så många kunde. Att några sa nej pga långt avstånd är ju fullt förståeligt. Två hade en aktivitet bokad sedan tidigare respektive jobbgrej, resten kom och det blev massor av prat, skratt och minnen. Och även lite tårar.

Och en fullständigt chockartad överraskning för några av oss när en kompis berättade att hon gifte sig tidigare i somras - det var bara hon och hennes man som visste om det. 

Och så blev det plötsligt mörkt där vi satt, när taklampan och smålamporna i fönstren slocknade. Bara sådär. En säkring som gick ... det fick oss att undra om det inte var någon som kanske spelade oss ett litet spratt.