Ett litet stycke text

Det var dags att byta om till festligare kläder och plocka fram sitt bästa humör. Kvällens middag var tydligen den viktigast hittills i deras liv. Viktigare än vår bröllopsmiddag, ville Kristin fråga, men hon lät bli. Hon förstod vad Johan menade, men själv kunde hon inte se det på det sättet. 

  Några år tidigare, innan barnen kom, hade hon kunnat göra det och då hade hon förmodligen haft minst lika många fjärilar i magen som Johan hade nu. Han hade hällt upp en whiskey till sig själv, av finaste sort, för att dämpa nervositeten. Ikväll skulle det avgöras om Johans lilla byrå skulle gå samman med den betydligt större företaget och bli en av Stockholms mest inflytelserika advokatbyråer. Det skulle kanske inte skrivas några formella avtal i kväll redan, men middagen var ändå viktig, och kanske rent av avgörande. I alla fall var det så Johan såg på det. De var bjudna hem till en av delägarna i den andra, stora byrån på middag som han och hans fru höll för ett mindre sällskap. De bodde i stor våning på Strandvägen. Det var nog det som Kristin kunde oroa sig lite för. Kristin hade aldrig varit hemma hos någon som bodde på Strandvägen. Hurdana var de som bodde på en av Stockholms dyraste adresser? Hur förde man sig där? Gick man in med ytterskorna eller skulle hon ta med inneskor i en påse, eller väska. Hon hoppades att de skulle vara trevliga och att hon inte skulle verka helt bortkommen. Om inte annat skulle det bli spännande att komma in en stor östermalmsvåning och betrakta inredningen hos riktigt förmögna människor.