Nu känner jag igen mig!

Igår och i förrgår halvlåg jag bara i soffan, eller satt på en stol eller gick omkring som en osalig ande. Det enda jag gjorde var att skriva Att göra-listor.

Idag får jag ta tag i alla måsten. Nej, fel. Jag måste ta tag i alla måsten idag.

Rensa kylen. Byta lakan i vår säng. Jo, jag vill inte komma hem och lägga mig i smutsiga lakan. Binda upp min gurkplanta (får inte glömma eller strunta i!). Klippa gräset. Varför skulle jag så käckt erbjuda mig att göra det?

Och ja. Så mycket mer är det inte.

Jag har fixat insamling av pengar till barnens frökens skolavslutningspresent. Vad hon får avslöjar jag inte här, vet ju inte om hon läser bloggen!

Detta trots att jag inte ska vara med på skolavslutningen. Gud så skönt att slippa stå och försöka hålla tillbaka gråten när de sjunger Den blomstertid nu kommer. Och där kom tårarna i ögonen!


Det är inte så mycket att göra när jag tänker efter. Packa lite till bara. Få ordning på allt. Det blir bra.

Ska kanske fixa lite förinställda inlägg här så att ni inte glömmer bort mig.

Jag har några Wordfeud-matcher att avsluta också. Jo, jag började spela det igen efter att ha förlorat mot nästan alla i Rumble. Det är något med mig och ord som inte riktigt funkar. Inte som tävling i alla fall. Helst inte när jag förlorar.

Nu frukost, sen ut i trädgården. Solen sken klockan sex i morse, vid halv åtta var det mulet men nu verkar det ha klarnat upp igen. Härligt!
       .