Snart är det slut

Av någon anledning blir jag alltid tungsint på nyårsafton. Tolvslaget är värst. Nedräkningen, de sista tio sekunderna … och sen skålandet för det nya året, fyrverkerier och raketer. Det är så stort! Och nästan hisnande just då.

2014 minns jag som ett bra år. Jag hade det på känn redan hösten 2013 att det skulle bli ett bra år. Jag fick rätt.

För mig är 2014 året då jag reste som aldrig förr. En långhelg i London, en helg i Rom, några varma sommardagar i London och slutligen en dryg vecka i norra Italien. Helt underbart!

2014 är också året då jag nästan blev klar med ett av mina manus. Jag trillade på målsnöret när jag sent på julaftons kväll klämde ett finger och fick åka till akuten

Så dumt egentligen. Jag skulle tömma ur vattnet ur en stor kruka för att den inte skulle frysa sönder … lutar den åt sidan för att komma åt innerkrukan, eller bara försöka hälla av vattnet. Insåg snart att jag inte orkar hålla emot och alternativet ett lägga krukan ner var inte tal om - jag skulle tappa den och den skulle gå sönder. Så jag vickar tillbaka den till utgångsläget, det är bara det att den är tung och jag hann inte få bort mitt finger. Det lät kras om mitt finger.

Jag dog lite.

Gick bort till växthuset och försökte förtränga vad som hade hänt genom att hacka lite hål på isen i den till brädden fyllda vattentunnan. Ville inte att den skulle spricka sönder. Fingret dunkade och pulserade men tack vare adrenalinet kände jag inte så mycket. Mest panik och skräck. Vad skulle möta mig när jag drog av mig handsken? Köttslamsor och benflisor?

Ville inte ta av handsken. Men var tvungen, höll på att svullna upp rejält. Drog av den försiktigt. Stålsatte mig. Fingret var helt. Men såg konstigt ut. Platt och svullet på samma gång.

Såg direkt att jag behövde röntga. Och med det krasande ljudet i öronen …

På akuten tog det 40 minuter allt som allt. 4:- i p-avgift. Och ingen fraktur! Bara mjukdelarna som skadats. Så oändligt skönt!

Lite trist att jag inte hinner bli klar på denna sidan året, men hey! Det blir väl en bra start på 2015 istället. Min första bok kommer snart att vara tryckt! Och egenutgiven. Hurra!

Oups!

Tur att jag redigerar en sista gång. Här saknas ju ett kapitel!

Maj gadd.

Sista redigeringsvändan nu

Blir man någonsin helt nöjd med sin text? Tillräckligt, kanske, men det finns hela tiden något att ändra på.

Mitt klämda finger

Det är stelt, svullet och känns som att jag förfrusit det.

Till utseendet påminner det om ett dött finger som legat i vatten länge och som nu flutit upp till ytan.

Och så är det i stort sätt helt oanvändbart.

Ett finger blått

Klämt mig rätt rejält. Återkommer när skrivförmågan återkommit.

Färdig!

64003 ord. Knappt 30000 mindre än jag tänkt mig. Men saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig.

Jag är klar! Känslan av lättnad är så stor att jag är helt matt! Lättnad, förvåning (!), stolthet och glädje. Och en stor trötthet i både själen och kroppen. En skön trötthet som kommer efter ansträngning.

Det har varit jobbigt. Jättejobbigt. Och roligt, förstås.

I morgon skrivs den ut på papper för ska bli korrläst. Det ska jag inte göra själv. Vågar inte öppna manuset nu av rädsla för att jag ska börja pilla och ändra. Orkar inte.

Efter korrläsning ska den mailas till något företag som kan trycka den. Nej, det blir inget förlag. Eller så kanske jag mailar iväg det till en handfull förlag, bara för att. Fast högst troligt gör jag det inte. Faktiskt.

Därefter går det bra att beställa ett ex! Jag har ingen aning om vad priset kommer bli men jag återkommer om det.

Jösses. Jag är färdig. Klar! Hurra! Äntligen!

Början på slutet, blablabla

Manuset är nere på 60' ord nu. Knappt.

Och jag har inte många kapitel kvar att redigera. Kanske försvinner ännu mer? Kanske ska lite skrivas till.

Men det är bara att inse att den här storyn blir betydligt kortare än vad jag hade tänkt mig. Från allra första början var det 90' ord jag siktade på. Och jag landade på strax under 90'. Men det var två och ett halvt år sen! Efter det har ännu ett manus skrivits, redigerats och lagts till handlingarna. Eller i malpåse om man så vill.

I början av september påbörjade jag manus 3 (om- och nyskrivning av manus 1). Grundstommen fanns. Karaktärerna och intrigerna var klara.

Snart är jag klar med den. Men jag fuskar lite; den kommer inte att få vila och sedan redigeras. Jag har ingen lust. Den blir en färdig bok i dess nuvarande skick. (Jag var ganska noga när jag skrev den, försökte att hålla mig stram och inte sväva ut en massa. Och jag har redigerat och fått den testläst ett par gånger. Inte hela dock.)

Snart ska jag trycka upp den själv, i så många ex som den blir beställd. Plus några till. Sen ska jag börja på nästa projekt. Troligtvis redigera manus 2. Har en del idéer till ändringar. Efter att den är klar blir det kanske en uppföljare till min första bok (aka manus 1, aka manus 3). Rörigt? Solklart!

Slutet är nära

På mitt manus alltså. Det jag började på i början av september. Det som egentligen är en nyskrivning av mitt första manus.

Knappt fyra månader har det tagit. Och ja, jag vet att det bör vila en längre tid, men se det har jag inte tid (lust) med! Jag vill bli klar med det nu. Ska återuppta redigeringen av manus 2 som ligger och vilar nu. I snart fyra månader har det vilat.

Känslan är så himla skön. Och stressande. Och overklig. Men mest av allt känner jag lättnad. Och lite stolthet. Även om den är långt ifrån en bestseller.

Äntligen ledig!

Efter fyra dagars arbete är jag nu äntligen ledig! (Såvida de inte behöver någon på fritids … då hör de av sig lite senare, men å andra sidan börjar jag senare och hinner leva lite på förmiddagen.) (Med leva menar jag skriva, tvätta, andas.)

Igår var jag på en föreläsning om Detox. Och jag funderar fortfarande … har inte bestämt mig än om jag ska hoppa på det eller inte. Jag vill, men också inte. Det här med att foga mig, göra något som förväntas av mig, typ följa instruktioner och recept … nja. Nä. Vill bestämma själv.

Men samtidigt … jag är nyfiken och sugen. Jag vill ha den där goa känslan av nystart som ska infinna sig efter två veckors detox. Jag vill känna känslan av att kroppen är renad.

Men. Och det är ett stort men: Jag är inte beredd att sluta med kaffe. Den där goa stunden som jag har med första koppen kaffe på morgonen. Som nu, framför datorn. Sociala medier eller mitt manus.

Dessutom är jag inte redo för huvudvärken som kan komma med ett kaffestopp.

Om jag bestämmer mig för att detoxa får jag successivt dra ner på kaffemängden. Är redan nere på två koppar, eller muggar (= 4 koppar enligt kaffebryggaren) och kan dra ner ännu lite till. Ska börja antingen den första eller andra januari. Beroende på hur nyårsafton blir. Dottern ska på fest och jag funderar på att hålla mig nykter för att kunna hämta henne. Om inte maken propsar på att hålla sig nykter, då kan jag offra mig och dricka vin .. he he.

Ska fundera ett par dagar. Jag kan planera mitt kaffestopp redan nu och dra ner mängden till en mugg om dagen och så småningom en halv mugg, för att så småningom klara ett helt stopp.

Men vad händer om jag inte vill börja dricka kaffe igen?

Snart är det helg

Den här veckan har jag hittills jobbat heltid. Pust! Är inte van vid det. Men det är roligt. Jag trivs verkligen.

I morgon blir det sent pass med stängning och larmning. Första gången. Spännande.

Direkt efter jobbet ska jag på ett föredrag om detox. Något jag varit nyfiken på i flera år. Något som jag verkligen behöver, tror jag.

På fredag hoppas jag att jag är ledig, då ska jag redigera.

Hejdå tisdag

Hemsk dag. Ge mig onsdag, tack.

Mäh, åh, gah

Jag redigerar just nu. Snart är jag klar. Tror jag. Åtminstone känns det så. Och jag har bestämt mig för att snart vara klar. Är färdig nu.

Vill bli klar för att påbörja redigering av manus 2, som jag tröttnade på i somras. Som jag var nära att helt överge när det slog mig att manuset behöver vila.

På lite drygt tre månader har jag skrivit, och börjat redigera, manus 3. Jag vet att det borde vila också, men det har liksom inte hunnits med. Dessutom har de första kapitlen hunnit vila medan jag skrev klart, och nu vilar de sista kapitlen medan jag redigerar från början.

Fort och fel.

Hur som helst. Det jag skulle komma till i det här inlägget var, är:

Jag har kört fast. Jag har fram tills nu skrivit vartannat kapitel om K (huvudkaraktär 1) och vartannat om M (huvudkaraktär 2). Nu har jag kommit fram till att jag mitt i storyn kommer ha två kapitel i följd som handlar om K.

Antingen får det bli så eller så får jag ha ett blaha-kapitel med M. För att försöka hitta på något vettigt går inte. Och ändra i ordningen går inte heller. Då stämmer det inte tidsmässigt.

Det retar mig att det plötsligt kommer två kapitel med K. Min pedantiska ådra sparkar bakut. Men det är okej. Inget farligt kommer att hända. Ingen tar skada. (Kör lite KBT med mig själv här.)

I värsta fall får det bli ett nödkapitel. (Och precis i skrivande stund kom jag på en idé som jag kanske kan använda.)

Fredag och huvudvärk igen

Vaknar med dov huvudvärk idag igen. Och ena näsborren lite tilltäppt. Kan det vara resultatet av onsdagens lunch? Den goda torsken med cornflakestäcke, som precis innan vi skulle äta blev nyst på av en genomförkyld unge. Orutinerat av mig att inte skydda maten och min tallrik med mjölkpaket och vattenkanna. Jag visste ju att ungen var jätteförkyld.

Att inte äta var inget alternativ. Jag var alldeles för hungrig för det och maten på kyrkans förskola är så fantastiskt god och vällagad! Undrar vad kommunens kockar får för instruktioner och recept? Deras mat är inte i närheten, tyvärr.

Idag ska jag jobba på fritids igen. Mitt favoritställe tror jag, trots att jag inte får lagad lunch. Men att få spela innebandy med 7-åringar! Att få spela fotbollsspel (sådant som Chandler och Joey i Vänner spelade)! Det är hur kul som helst. Jag suger på fotbollsspelet kan jag meddela. Men är rätt grym på innebandy.

Det absolut bästa med fritids är de sköna arbetstiderna. Börjar 12 och slutar 15:30, i alla fall idag. Det blir inte mycket pengar i lönekuvertet, men pengar är faktiskt inte allt. Särskilt inte nu när jag fick skatteåterbäring igår. Läs inlägg [här].

I eftermiddag, en halvtimme efter jag slutat, ska jag träna. Ska bli skönt. Måtte huvudvärken gett sig av innan dess. Ikväll ska barnen och jag se på Frost.

Det här med verifieringskod och bevisa sig inte vara robot

Det går utmärkt att skriva en kommentar utan att fylla i siffrorna.

Nu ska jag återgå till Nobelmiddagen!

Nu behöver jag er hjälp

Får ni fylla i ordverifiering när ni skriver en kommentar i min blogg? Det får jag göra när jag svarar på kommentarer. I min egen blogg!

Kollade inställningarna precis och där är Nej ifyllt på frågan om jag vill ha ordverifiering.

Tack på förhand!

Åh ...

Det är alltid hemskt när något händer, men när det sker bara några veckor innan jul - glädjens högtid - då blir det extra sorgligt. Som bussolyckan häromdagen. De skulle på julmarknad. Istället kör bussen av vägen.

Mina tankar går just nu till en kompis som har det väldigt jobbigt. En person som absolut inte behövde mer olycka och sorg i sitt liv.

Och ja, jag har hört av mig direkt till henne också. Hon vet att jag tänker på henne. Behövde bara skriva av mig.

Ibland önskar jag att jag vore religiös och troende. Då skulle jag be för henne nu. Men jag får nöja mig med att innerligt hoppas att allt går bra.

Jävla orättvisa värld.

Eh, okej. Jag är ingen robot!

Fick precis fylla i sådan där förhatlig kod för att bevisa att jag inte är en robot när jag skriver en kommentar. I min egen blogg!

Visserligen bara tre siffror, som alla syntes ganska bra. Men ändå, i min egen blogg liksom?!

För något år sen hatade jag de här verifieringskoderna mer än allt i bloggvärlden. Det hände ofta att jag struntade i att kommentera enbart på grund av dem. Men de senare är lättare. De med bara tre siffror.

Idag har jag målat julkort och fått feedback av en testläsare. (Som fått läsa första 18 kapitlen.) Hon gillade den. Det känns bra.

Mindre bra känns det att jag kört ihop mig på kapitel 33 … flera kapitel har plockats bort, pga dåliga och onödigt tråkiga. De bestod av blablablabla.

Nitton respektive arton

Idag för nitton år sen blev vi ett par, maken och jag. Vi hade varit vänner ett tag, jobbarkompisar - på ett helt suveränt företag - och varit ute på många after works under hösten.

Jag visste ganska tidigt att han skulle bli min. Han hade flickvän och de bodde ihop och hon var ibland med och drack vin på fredagskvällarna. (På den tiden var det bara alkisar, typ, som drack alkohol på andra dagar än fredag och lördag.)

Trots att han var upptagen visste jag att han skulle bli min. Jag visste inte hur och jag visste inte när, visste bara att.

Och som en kollega sa: Flickvänner är till för att brädas.

Så just den här kvällen, den åttonde december, då hände det! Vi höll hand, vi kramades, vi kysstes. Vi bara visste att det skulle vara vi!

Strax efter det flyttade han in hos mig. Jag bodde närmre jobbet och han bodde i Gärdsås på en adress där det skett ett mord bara något år tidigare, inte långt från Bergsjön. Och detta var långt innan skjutningar blev vardagsmat i Göteborg och jag var livrädd när jag var där på besök. Nu i efterhand förstår jag hur vackert och naturskönt det är i de kvarteren … för att inte tala om utsikten.

Hur som helst. Efter ca ett halvår sa han upp sin lägenhet. Alla hans möbler och tv och stereo fanns redan i min lägenhet så det var bara onödigt att betala hyra för en lägenhet som inte användes.

Fyra, fem månader efter att vi blev tillsammans bestämde vi oss för att förlova oss på årsdagen. Och det gjorde vi!

Julklappshetsen har börjat

Jag ska köpa julklappar till sex barn, tre eller fyra vuxna och en till ett julkalas. Idag har jag fixat färdigt till tre barn, två vuxna och julkalaset. Dessutom är klapparna till två barn och en vuxen nästan halvklara.

Det känns ganska bra. Eller rättare sagt väldigt bra!

Men herregud vad folk det var. Parkeringen var full. Jag hade tur att få en ruta ganska nära entrén, när bilen som stod skulle köra.

Skönt att slippa vända om och åka hem igen. Jo, det har hänt. (Jag är inte den coola typen som klarar av att vänta på att någon ska komma sig in i sin bil, backa ut och köra undan så att jag kan ta platsen. Men idag hände det. Jag kanske håller på att bli mogen?

Andra advent

Och det regnar och blåser. Igår kväll var det frost och allt glittrade där ute. Idag blir man ledsen när regnet smattrar mot rutan. Det är inte ens mysigt att tända ljus. Regn i december är så fel. Det ska vara snö. Frost, tjäle i marken och ett vitt lager snö.

Idag ska jag och mina tjejer åka och handla julklappar.

Pepparkaksbak

Årets pepparkaksbak gick av stapeln idag. För sista gången i mina föräldrars kök. Nästa år bor de i lägenhet.

Inte en enda av plåtarna blev brända den här gången, vilket är första gången, tror jag. Det brukar alltid bli minst en plåt med kolsvarta kakor. Och så brukar brandlarmet gå igång.

Dessutom åt jag ovanligt lite pepparkaksdeg, trots att den kanske var godare än någonsin. (Himla tur - eller otur - att jag fick med mig en bit hem …)

En sen lunch/tidig middag intogs på MacDonalds. Väldigt näringsriktigt och hälsosamt …

Nu ska jag redigera och äta blodgrape.

Sent pass idag

Älskar att börja halv ett, det ger mig lååång frukost och ett bra redigeringspass. Mindre roligt att sluta halv sex, men det känns helt okej när det är fredag. Innan jag cyklar hem måste jag trängas en stund på Ica, men sen är det helg!

Idag är det fredag och då brukar det vara fredagsmys på fritids. Det betyder något extra gott till mellanmålet. Inte fel. Fritids är trevligt. Stora barn, ingen passning utan bara skönt eftermiddagshäng med pyssel, samtal och … fredagsmys!

Ett heat tips vid redigering:

Läs igenom hela kapitlet innan du börjar redigera. Risk finns annars att du skriver in något som verkar bra - och sen upptäcka att det redan finns med, några rader längre ner.

Kaka på kaka är sällan bra. Definitivt inte i en roman.

Extraval eller extra val?

Nej, jag ska inte bli politisk. Jag bara undrar varför det står extra val överallt, när det heter extraval? I alla fall är det vad det låter som. Extraval.

Jag ogillar särskrivningar. Ibland särskriver jag själv, oftast om jag vill betona ett ord på ett särskrivet sätt, eller av misstag. Har märkt att jag särskriver vissa ord av bara farten. Och då tittar jag mig omkring - var det någon som såg? Sen rättar jag till, snabbt som bara den.

Nu ska den här trötta varelsen duscha och sedan sova. Fick en usel start på dagen i morse. Barnen har varit mer än sjövilda på jobbet - jag fick tyvärr bli jättearg! Och så matlagningen nu på kvällen torrkokt ris och tråkiga kycklingklubbor … och pumpafröpåsen som var full med larver, "spindelväv" och flygfän. Fy satan. Blir till att sanera i lådorna i morgon.

Godmorgon!

Ingen förkylning! Hurra! Men en skjorta som är nästan tio år gammal ...
Tända ljus, kaffe och tidigt arbetspass. Hej onsdag!

Näe

Nu känns det som att kroppen inte orkar stå emot förkylningen längre. Huvudet värker, näsan värker och hela kroppen känns matt och seg.

Jag har hållit mig frisk hela hösten, ovanligt för att vara mig! Med tanke på vilka bacillangrepp jag utsätts för varje vecka.

Sonen är förkyld och äldsta dottern har varit förkyld länge. Jaja. Måtte jag orka hålla mig på benen under morgondagen bara. Jag börjar redan halv åtta och måste vara på plats då.

Bäst att jag snart går och lägger mig. Äta först bara.

zzzZZZzzz

Vissa dagar alltså!

Åh. Solen skiner, det är inte långt kvar till jul. Jag får skatteåterbäring snart (och försöker att inte tänka på att maken samtidigt ska betala restskatt). I ugnen gräddas ett bröd som är ett experiment rakt igenom (hoppas det blir bra!) och om två timmar ska jag jobba.

Tre timmars jobb blir det idag. Lagom. Och på fritids dessutom, så värst mycket jobb blir det inte. Mest häng med goa ungar!

Jag som var tvungen att ta mig ner till jobbet idag eller senast i morgon för att lämna tidrapport.

Bäst jag lägger fram rapporten så jag inte cyklar iväg utan den. Vore rätt typiskt.

Hej vinter!

December är här och vi har några minusgrader. Isen har lagt sig på vattentunnan vid växthuset och jag måste komma ihåg att tömma den. Helst innan den spricker.

Idag verkar det som att jag är ledig. Men jag kan inte ropa hej än … fritids kan behöva personal och i så fall börjar jag inte förrän vid halv ett. (Hinner skriva en del på förmiddagen då, vilket är himla bra.)

Igår åkte julgardinerna upp. Skrynkliga julgardiner i smutsiga fönster rimmar bra med mitt miljötänk - inte stryka något och inte använda massa rengöringsprodukter i onödan.