Ett snabbt inlägg, för att berätta att jag lever ... (om än knappt)
I onsdags var det releaseparty - och även om det var urjobbigt innan med stress, nerver, förväntan så blev det helt fantastiskt. Såå lyckat! Såå trevligt och mysigt! Åh, jag vill spola tillbaka tiden och hinna prata mer med alla som var där!
Ett par personer, som är främmande för mig men kompis med bekant som var på plats, kom och försåg sig av bubbel (och kanske snittar) - men de kom inte fram och hälsade. Det tyckte jag var konstigt. Jag hade inget köptvång på boken, och jag bjuder gärna på ett glas bubbel. Men att komma fram och hälsa hör till vanligt hyfs.
Det var fantastiskt roligt att träffa Snäckskalsdalen i verkligheten - stort tack för att du kom!
Även gamla klasskompisar dök upp, före detta kollegor och så mitt gamla härliga tjejgäng som alltid förgyller tillvaron.
Återkommer i ett mer utförligt inlägg, när kameran är laddad och jag kan överföra bilder som dottern tog.
Jag ska också återkomma med gårdagens författarmöte på kulturhuset. Jättekul, läskigt och spännande att prata i mikrofon inför en massa* människor!
* maken höll samtidigt ett föredrag för nästan tre ggr så mycket folk. Allt är relativt. :)
Hur kan man ens med att gå på en bokrelease utan att komma fram och hälsa? Ibland förstår jag mig inte på folk. Vi får hoppas att de bara var sjukt blyga och lite starstruck. Så kan det vara.
SvaraRadera