Redigera it is

Efter några dagar av intensivt velande och vånda har jag nu bestämt mig för att lägga ner manus tre helt och hållet. I alla fall tills vidare. Det ville sig inte skrivas just nu. Kanske för att tvåan har legat och spökat ett tag. Jag tänkte ju att jag skulle börja redigera det i höst ... och nu är det höst.

Förutom ett misslyckat försök att redigera direkt när det var klart, har det vilat sedan mitten av juni.


För någon timme sedan öppnade jag dokumentet och började läsa. Men fy vad tråkigt det var! Segt och intetsägande. Så jag stängde ner det och suckade några gånger. Övervägde att ge upp. Sedan öppnade jag det igen, sparade om och har börjat plocka bort vissa saker och återanvänt annat. Det finns saker med det manuset som jag verkligen gillar och som jag tror kan bli en läsvärd roman.


Planerna på att ge upp min författardröm är för tillfället lagd i malpåse.

Känns det inte bra, är det oftast inte bra

Efter att ha våndats några dagar och slitit mitt hår över det här nya manuset har jag nu bestämt mig för att lägga ner den här versionen och börja om på nytt. (Men med samma personer, trådar och spår.)

När det känns segt och tråkigt att skriva ett kapitel beror det oftast på att det ÄR rätt segt och tråkigt. Och sådan text vill ingen läsa.

Idag tar jag en skrivfri dag och ägnar mig åt helt andra saker. Bland annat åt att fundera vilken inledning jag verkligen vill ha på manuset ...


När detta manus är färdigt någon gång i december och ska vila, ska jag börja redigera manus 2 som jag skrev i våras. (Det ligger och vilar just nu.) I alla fall är tanken att jag ska redigera det. Hoppas att det håller måttet.


Eller behöver jag inse att jag måste skriva några fler manus innan jag känner mig som en färdig* författare.


*Blir man någonsin färdig?

Det var en gång kanske funkar?

Jag har i flera dagar brottats med inledningen av min roman. Jag håller nästan på att bli tokig.

Å ena sidan vill jag bara strunta i inledningen och fortsätta skriva - den kan fixas vid redigeringen. Dessutom kanske jag kommer på mitt i att jag vill ha en helt annan början! Och då sliter jag mitt hår i onödan nu. Tid och energi slösas på något som inte ens kommer att vara med.

Å andra sidan måste jag (vill) ha ett bra förstakapitel. Jag vill ha en bra känsla i kroppen när jag fortsätter skriva.

Ibland tänker jag att jag borde skriva storyn innan jag börjar skriva den. Ett synopsis långt som en lång novell eller en kortroman. Eller som ett förord - som inte ska vara med i boken - i vilket jag skriver av mig alla tråkiga förklaringar som är nödvändiga för mig men irrelevanta för läsaren.

Eller så får jag helt enkelt acceptera att jag inte kan skriva en fix och färdig roman utan att behöva jobba med texten.

(Det här att vara perfektionist är lite jobbigt ibland.)

Nu ska jag sova på saken. Sova är grymt underskattat ibland.

1100 ord och ....

... klippt gräset, är vad jag gjort idag. Hittills.
Resten av listan lyder:
Duscha
Göra aioli
Gå på kräftskiva

Gör om gör rätt

Igår morse raderade det jag skrivit dagen före. Suck. 1051 rakt ner i papperskorgen. Men jag ser det som Feng Shui. Jag rensar i röran.

Sedan skrev jag ett nytt kapitel, som jag inte heller var helt hundra nöjd med ... suck igen. Och löftet jag gav mig själv att inte gå tillbaka i skriven text och peta, bröt jag big time.

Det ÄR inte oviktigt att känslan är bra när jag börjar skriva. Det måste inte vara perfekt eller ens jättebra, det räcker att det är bra. En positiv känsla.

Just nu är känslan positiv. Men jag håller det inte för otroligt att förstakapitlet kommer att bytas ut i ett senare skede. That´s the meaning om redigering.

Radera

Radera är en del av skrivandet ...

Igår började jag skriva på mitt nya manus. Idag raderade jag allt.

Kapitlet var tråkigt och intetsägande, och innehöll information som bör presenteras i ett lite senare skede.

Så. Tillbaka på noll och tar och kavlar upp ärmarna igen.

Lugnet och tystnaden har infunnit sig

Idag börjar maken jobba igen och barnen börjar skolan. De två små (eller ja, små och små ...) börjar nian och den stora börjar andra året på gymnasiet.

Jag ska påbörja nytt manus idag, har jag tänkt, efter att jag har lärt känna mina nya karaktärer lite bättre. Idéer är nerklottrade i ett block, ännu fler finns fortfarande kvar inom mig ...

Jag har en plan för hösten, en lös plan än så länge ... får fila lite mer på den innan jag skriver den i sten, men den går ut på att jag ska vara klar med råmanuset senast vid nyår.

Hoppas att det är en realistisk plan, för nu kör vi!

Imorgon börjar vardagen igen

Det ska bli skönt att få huset för sig själv igen. Få tänka själv, i lugn och ro. Och det ska bli skönt att få lite rutiner och ordning på saker och ting igen.

Förhoppningsvis få lite ordning på saker och ting.

Skrivlusten börjar infinna sig så smått och det är skönt. Den har nämligen lyst ordentligt med sin frånvaro den här sommaren. (Jag har till och med funderat på om jag verkligen vill skriva något mer.)

Igår var jag på väldigt trevlig 50-årsfest, men tyvärr hade jag huvudvärk som bara blev värre för varje timme. När jag kom hem och la mig strax efter 02:30 hade jag så ont att jag mådde illa. Som tur var somnade jag direkt och sov bra och när jag vaknade mådde jag bra.

Men inget ont som inte har något gott med sig. Idag mår jag prima!

Snart är vardagen här igen

Än så länge är det sommarlov, helg och lite sommar (även om det mest känns som höst). På måndag börjar vardagen igen och då ska jag sätta igång med skrivandet igen. Något jag konstigt nog har blandade känslor inför. Hoppas att det är lite semester-lojhet som dröjer sig kvar, och inte riktig skrivkramp. Eller prestationsångest.

Aja. Ska hinna med en femtioårsfest innan det är vardag. Och ett cykelträningspass. Det är långt till måndag.

Om knappt tjugo minuter börjar OS-finalen. Jag hoppas så klart på seger och guld för damlandslaget! Det vore såå roligt om de kunde slå Tyskland och vinna.

Vid Kalmarsund, norra Öland

Öland, forts.

Öland

En försmak av hösten

I förmiddags och mitt på dagen hade vi knappt nio grader. Det är inte okej. Det är iskallt. Det är höst.

Jag är inte på långa vägar färdig med sommar, sol och värme. Jag vill bada och sitta i skuggan och sjåssta.

Augusti, ta och skärp till dig är du snäll!

Cup i Helsingborg lägges till listan

Vi har haft minisemester i Helsingborg, maken och jag. I torsdags eftermiddag åkte vi ner, med tre fotbollskillar i baksätet och hela bagaget fullt med väskor.

Cupen var ingen hit, spelmässigt. De första matcherna spelade de rent uselt faktiskt. Men mot slutet skärpte de till sig rejält (så dags då ...) men hade lite otur (eller slarvade, snarare) och motståndarna fick in några riktigt enkla mål. Kändes väldigt orättvist mot våra killar, även om det var deras eget fel.

De åkte ut i semin, och ja ... det var skönt att äntligen få åka hem. Egen säng - även om hotellets säng var superskön - och egen kudde. Men framför allt: behaglig temperatur i sovrummet. Att sova med öppet fönster i centrala Helsingborg var inte att tänka på, och AC:n väsnades något otroligt.

Men Best Western Duxianas frukostbuffé var riktigt trevlig. Förutom äggröran som var en riktig besvikelse, antagligen gjord på pulver. Men stort plus för både blodgrape-klyftor och blodgrape-juice och mitt favoritknäckebröd. Trevlig miljö och bra läge gjorde att vi hade en bra vistelse.

Det blåser väldigt mycket idag. Lite för mycket höst-känsla för att kännas bra. Det är faktiskt sommar fortfarande! Jag har inte badat färdigt.

Stapplande små steg

Igår började jag skriva ett kombinerat synopsis och persongalleri för manus 3. Den här gången ska jag försöka vara strukturerad i mitt skrivande.

Men först och främst måste jag fixa inställningarna i den här bloggen. Jag ser inte markören när jag skriver. Jo, som ett fast streck. Men det är fast på ett och samma ställe oavsett var jag ställer markören. Oerhört irriterande.

På skrivfronten intet nytt

Tänker och funderar och räknar med att mitt undermedvetna arbetar i det tysta.

En fråga som ekar allt högre: är det dags att börja redigera manus två istället för att skriva nytt? Tål att tänkas på.

Under tiden befinner maken och jag oss i torpet. Själva.

Skönt med stora barn som klarar sig själva. (Och skönt för mammahjärtat med bra grannar och föräldrar och syskon nära ...)