Mörkret går hårt åt mig. Och det faktum att växthuseffekten värmer upp jordklotet i alldeles för snabb takt. Jag mår nästan dåligt av oro vissa dagar. Vi förstör vår jord! Vad ska kommande generationer tänka om oss?! Att vi satte vår bekvämlighet framför ansvar. Att vi ansåg oss bara ha rättigheter och inga skyldigheter.
På vintern ska det vara minusgrader och snö. Så är det bara! (Även om jag avskyr att frysa föredrar jag en kall och vit vinter framför en råkall gråbrun dito med regn på tvären.)
Tack och lov är det ljusare på eftermiddagarna nu och kvällarna känns inte längre lika evighetslånga. Det går åt rätt håll, men långsamt.
Skrivandet går sådär. Upp, och ner. Som mitt humör. Dipp. Nere. Depp.
Manus två är lagt i malpåse på obestämd tid och jag har återupptagit nygamla manus tre. Den här gången tänkte jag satsa på struktur och kvalitet. Inga timslånga skrivbubblor där jag bara skriver och skriver utan hejd och eftertanke.
Den här gången ska jag ställa klockan var tjugonde minut och resa mig från stolen/soffan/sängen. Låta kroppen vila, stretcha lite, tänka på annat samtidigt som jag kan kolla att skrivandet går i rätt riktning och enligt plan.
Än har inte skrivglädjen kommit tillbaka helt och fullt, men så länge jag inte känner att jag inte vill skriva fortsätter jag. Jag tror nämligen att jag faktiskt vill skriva. Jag hoppas det.
På vintern ska det vara minusgrader och snö. Så är det bara! (Även om jag avskyr att frysa föredrar jag en kall och vit vinter framför en råkall gråbrun dito med regn på tvären.)
Tack och lov är det ljusare på eftermiddagarna nu och kvällarna känns inte längre lika evighetslånga. Det går åt rätt håll, men långsamt.
Skrivandet går sådär. Upp, och ner. Som mitt humör. Dipp. Nere. Depp.
Manus två är lagt i malpåse på obestämd tid och jag har återupptagit nygamla manus tre. Den här gången tänkte jag satsa på struktur och kvalitet. Inga timslånga skrivbubblor där jag bara skriver och skriver utan hejd och eftertanke.
Den här gången ska jag ställa klockan var tjugonde minut och resa mig från stolen/soffan/sängen. Låta kroppen vila, stretcha lite, tänka på annat samtidigt som jag kan kolla att skrivandet går i rätt riktning och enligt plan.
Än har inte skrivglädjen kommit tillbaka helt och fullt, men så länge jag inte känner att jag inte vill skriva fortsätter jag. Jag tror nämligen att jag faktiskt vill skriva. Jag hoppas det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar