En lite annorlunda jul

Julen blev väldigt väldigt mysig, trots ganska annorlunda, detta corona-år 2020.

För det första fick vi strålande sol och klarblå himmel - vilket var första gången på hela december (och även hela november tror jag). Så grått och trist som det varit de sista två månaderna har det nog aldrig varit tidigare, med skymning från morgon till eftermiddag.

Eftersom hela världen befinner sig i en pandemi kunde vi inte träffas inomhus utan körde en mysig glöggfika på en stor lekplats i närheten. Och till barnens (även de vuxna barnens) förtjusning kom tomten på besök!

Sedan gick, eller åkte, var och en hem till sitt för att fortsätta firandet med den eller de allra närmaste.

2020, året då man får vara tacksam så länge saker och ting inte blir värre. Året då mest använda frasen lär vara: "Det är som det är. Håll avstånd!"

I år är jag extra tacksam över att ha mina föräldrar och syskon på nära håll. Ingen behövde stanna hemma pga icke nödvändig resa. Vi kunde promenera till mötesplatsen och fick önska varandra God Jul in person.

Men nästa år hoppas jag att vi är tillbaka i något slags normalt läge igen. Vad det nya normala än må vara. Och förhoppningsvis kommer alla nära och kära vara friska och må bra.

Så håll ut och håll rejält avstånd, för din egen skull men framför allt för de i riskgruppers skull. Och kanske allra mest för de som jobbar inom vården.

Gott slut!

Stora tvivel just nu

Just nu tvivlar jag ganska rejält på mig själv och min förmåga och känner att manuset inte är ett dugg bra. Ibland vill jag faktiskt lägga skrivandet på hyllan helt och hållet ... 

Men så kommer dagar då det känns lite bättre och jag inser att jag visst vill skriva, och definitivt bli klar med det här manuset.

Det är några steg fram och några steg bak ... 

(Och den här jäkla pandemin gör inte några som helst underverk för humöret heller. Usch!)

Manuset närmar sig slutet

 Än är det en del kvar men jag känner att jag är och nosar på upploppet.

Frågan är om jag ska strukturera upp texten? Kanske numrera kapitlen och skapa ett dokument där jag lite kort förklarar innehållet?

Hur gör andra? 

Förbättringspotential

Det här med träning är lite klurigt och svårt, tydligen ... (kan även appliceras på annat i mitt liv)

Jag vet så väl hur BRA jag mår när jag är igång och tränar, och hur sämre jag mår när jag inte gör det. 

Ändå underlåter jag mig att träna i den omfattning jag vill och behöver. Varför är jag sådan? Tiden har jag, behöver bara bestämma mig. Viljan har jag egentligen också, behöver bara ta fram den. Så vad är det som gör att det kan gå en vecka eller två mellan varje träningstillfälle? 

Och vad är det som gör att jag slutar med mina PW när jag är igång och löptränar? (Eller ja, löptränar ... snarare springer och går som jag gör, jag springer i bästa fall 50% av tiden.)

Behöver göra en grundlig omstart eller feng shui av mig själv.

Behöver vakna varje morgon och fråga mig själv "vad ska jag träna idag". Eller ännu hellre ha det klart för mig redan kvällen innan.

Det som inte blev

I februari skrev jag ett inlägg om min längtan till Spanien ... Tji fick jag, kan man säga.

Det blev en väldigt bra och mysig sommar ändå, trots att vi inte kunde åka ner. Men rätt snopet ändå.

Sommaren 2020 - så här långt

I korta drag:

Juni började storstilat, vädermässigt, och jag längtade efter regn och mulet väder. Vattennivåerna var låga och bevattningsförbud infördes ... trädgården började bli torr och mina vattentunnor var tomma.

Juli var kall och bedrövlig. Jag fick mitt efterlängtade regn, med råge ... 

Maken och jag var i torpet och grejade och grejade och grejade. Och hade det skönt. Vi tog en tur till Älmhult och köpte soffor.

Augusti har varit blandat väder men mest uppehåll och lite sol ... idag är det bara den fjärde så allt kan ju hända. Första augusti firade vi mamma och pappas guldbröllop! Så mysigt och trevligt.

Andra augusti var grått och lite regnigt och jag hade huvudvärk och sov två timmar på soffan ...

Tredje augusti var solig och fin.

Idag skiner solen och maken och jag ska ut till kusten och promenera.

I morgon ska det regna och då ska jag skriva.

På torsdag, fredag och lördag ska jag tvätta och hänga på tork ute i finvädret. 

Augusti har potential att bli en riktigt bra månad ... jag återkommer om det.

Nytt utseende?

Inte än ... och jag hoppas innerligt att jag får behålla originalutseendet även i fortsättningen.

Miljövänliga tips (länkar)

Ekotipset 

Bikarbonatbibeln (Gröna Gredelina)

Träningen

Sjätte veckan nu med träningsschema och jag är lite imponerad över mig själv - att jag klarar att hålla mig till uppsatta regler. Mina regler, vill säga, eftersom jag inte kör helt efter schemat, utan rejält förkortade pass.

Efter att ha dividerat med mig själv och rådfrågat min syster har jag kommit fram till att inte öka till tre pass i veckan, utan hålla mig till två och istället öka från nuvarande 23 minuter till någonstans mellan 25 och 30 (beroende på om jag börjar med PW eller löpning).


Vilken tur jag har som kan ägna min träning så mycket tankeverksamhet.

Nu ska det ökas!

Jag har, som jag tidigare berättat om, börjat följa ett träningsschema (efter många om och men) för att återigen kunna löpträna ...

Idag påbörjar jag den fjärde veckan! Tre veckor är alltså avklarade. Lite modifierat eftersom jag kör bara två pass istället för tre, för att spara lite på baksidan ... Men hur som.

Idag, när det gått tre veckor och allt känns bra tänkte jag öka på lite. Enligt schemat ökar man nämligen lite redan i pass nummer två! Så jag har ändå hållit på mig ett tag. (Heja mig!)

Och då undrar jag genast - ska jag öka tiden på löpningen till tre minuter eller ska jag fortsätta med två minuter fast hålla på i 25 minuter istället för 20?

Sedan kommer jag på att jag faktiskt kan titta på själva schemat (!!!) och se hur det är upplagt ... ("man kan göra så, men det är inte rätt", typ).

Enligt schemat ökar man till tre minuter jogg redan pass två (men fortsätter med promenad i två minuter) i 20 minuter. I pass tre kör man tre minuter jogg, två minuter promenad, i 25 minuter.

Så jag ska alltså varva tre minuter jogging med två minuter promenad, i 20 minuter.

På torsdag kör jag tre minuter jogging, två minuter promenad, i 25 minuter. (Eller ska jag fortsätta med 20-minuterspass några gånger till?)


Var det ett rörigt inlägg? Välkommen till min hjärna ... suck.

Och träningen då?

I tisdags körde jag mitt första träningspass enligt schemat. Uppvärmning i 10 minuter (promenad) och sedan 2 min promenad, 2 min lätt löpning - i 20 minuter.

Medan jag körde detta pratade jag i telefon med min syster, så det gick inte särskilt fort.

Sedan promenerade jag hem, nöjd med mig själv.

I torsdags lät jag bli att springa och körde istället rehab och mage på fredagen. Tror att min baksida mår bra av att smyga igång löpningen så försiktigt som möjligt.

Igår, lördag, körde jag enligt schemat igen, men den här gången startade jag med löpning efter uppvärmingen, förra gången började jag med promenad.

Även igår pratade jag med syrran.

Kroppen kändes helt okej, förutom lite ovan vid löpning.

Idag har jag tränat rörlighet och yoga move. På tisdag kör jag enligt schemat igen. Hoppas kroppen håller för det här, skulle vara så härligt att kunna löpträna!

Gaaah och gaaaah!

Igår kände jag väldigt starkt att jag ville komma igång med löpningen igen och var nära att kasta mig huvudstupa in i Runstreak ... för att jag vill komma i form igen!

Min ibland väldigt kloka syster fick mig dock att tänka till ... "springa _varje_ dag?"

Det var exakt samma känsla som fick mig att överanstränga mina baksidor för två år sedan. Ganska exakt samma tidpunkt också, tror jag. Jag fick för mig att jag skulle träna mer - oftare, lite snabbare och längre.

Att jag inte förstod. Märkligt.

Men jag var ju nära att göra samma misstag igår igen, så nej, man lär sig nog aldrig. Suck ...
(Men jag tror faktiskt att runstreak kan funka, om man kör riktigt försiktigt och långsamt. Men jag vågar inte chansa. Jag vet hur tävlingsinriktad jag kan vara.)

Så. I alla fall.

Jag vill komma igång med löpningen igen, för känslan efter att ha sprungit 1620 meter igår var fantastisk! Jag behöver springa för att känna den lyckokänslan igen. Jag får inte den efter något annat pass, inte ens spinning. (Och spinning är dessutom jättetråkigt.) Men ...! Jag behöver smyga igång löpningen, för att mina baksidor/rumpan ska hålla den här gången.

Så tillbaka på ruta ett igen. Följa ett träningsschema. Hålla mig till planeringen och se till att komma mig ut när det är dags för träning.

Jag tror - eller jag vet - att kruxet är ATT FAKTISKT GÖRA DET och inte ge upp.

Vanan hänger i ...

I förra inlägget berättade jag om min nya vana att yoga nästan varje morgon. Det har jag hållit igång nästan varje morgon. Och jag tycker mig känna mig lite mindre stram i baksidan/rumpan!

Igår blev det inget pass på morgonen pga migrän men väl ett yinyoga-pass på kvällen - såå skönt det också.

Idag får vi se vad det blir. Vaknade med migrän även idag men hoppas kunna hålla den stången med hjälp av Treo. Är ledig idag och vill kunna arbeta i trädgården, tvätta och hänga ut och kanske även röja lite i tvättstuga och/eller någon garderob. Måste feng-shuia mitt hem!

Älskar min nya vana!

Fem yogapass på sju dagar. En av dagarna jag missade körde jag skivstång istället och den andra dagen sov jag som en stock tills alarmet ringde.

Idag vaknade jag klockan fem och gick upp och körde ett Yoga flow. Ska försöka fortsätta denna sköna och välbehövliga vana nästan varje dag. (Vadå försöka? Jag ska!)

Jag ska också komma igång med rehab för baksidan igen. MÅSTE!

Bloggtorka men livet går vidare

Jag jobbar, grejar i trädgården eller skriver och försöker hålla igång träningen ... Det är väl det jag gör. Det går väl hyfsat. Träningen kunde och borde gå betydligt bättre, för det behöver jag mest.

Livet rullar på, ibland bra och ibland med skevt hjul ... men men, det hör väl till.

Man håller liksom andan lite grann - vad ska hända med allt och vad händer när pandemin är över?


Idag är det måndag, jag är ledig och det ska grejas i trädgården fram tills regnet kommer. Ett vindskydd ska fixas. Kika gärna in på min trädgårdsblogg https://blomkrukor.blogspot.com

När det börjar regna går jag in och fortsätter skriva.

Äntligen påsklov!

De senaste veckorna har varit riktigt jobbiga. Påfrestande på många sätt.

Jag har fått rycka in som ämneslärare för två kollegor som blev sjuka ... Jag har fått släcka bränder, balansera på slak lina och prata lugnande om Corona.

Den senaste veckan har jag varit på bristningsgränsen.

En morgon började helt oväntat att gråta på väg till jobbet ... så trött och slutkörd. Och lite orolig.

Ovanpå jobbet och all stress där har jag fått se min son åka på halsböld för andra och tredje gången, eftersom det kom tillbaka efter avslutad penicillinkur. Nu är han opererad, tack och lov.


Idag fyller mina yngsta barn nitton år! Det blir till att fira dem med bara familjen, utan mormor och morfar, utan morbror och kusiner ...

Det är mycket som är annorlunda och konstigt den här våren. Och det är långt ifrån över.


Men idag ska jag ägna mig åt mina födelsedagsbarn. Fixa uppvaktning och se till att de får en bra dag.


Efter det ska jag  k o p p l a   a v  och bara vara.

Jag vet hur det känns att vara en hjälte!

Jag har hoppat in som lärarvikarie och undervisat ("undervisat") eleverna i svenska, engelska och bild när ordinarie lärare blev sjuk. Är det två eller tre veckor nu?

När jag tänker tillbaka minns jag inte hur lång tid som har passerat. Hjärnan klarar inte att tänka eller minnas. Det är bara rörigt och obegripligt. Hoppas att det lägger sig efter lite vila och promenad med trevligt sällskap senare idag.

Det jag minns är att det varit helt galet den här sista veckan! I tisdags blev även den tredje kollegan sjuk.

Eleverna har fått stå ut med nya personer nästan varje dag. Men jag är ett känt ansikte för dem och jag har varit med dem alla dagar utom i torsdags.

Och detta är elever som har lite svårt för förändringar ... (och vem har inte det ibland?!)

Förståelsen från föräldrarna har varit över förväntan och jag tror att de känner att jag och skolan har gjort vårt bästa för deras barn. Jag har åtminstone vänt ut och in på mig själv för att finnas där och göra klassrummet till en så lugn och trygg plats som det bara går. Och om jag får säga det själv är jag vansinnigt stolt över mig själv. Att jag har orkat och inte brutit ihop, inte tappat tålamodet inför eleverna - även om det varit nära många gånger, och att jag varit lugn och trygg när det gäller deras oro kring Covid-19.

Men det får gärna återgå till det normala snart. Inte ens en hjälte har hur mycket ork som helst.

Skrivandet ...

Det går framåt ... manuset mäter strax över 60 000 ord. Kanske 64'. 'Tills något annat tar vid' landade på 70' efter redigering och korrläsning. Men jag har för mig att när jag ansåg att jag var färdig, innan jag skickade in den, mätte den strax över 80', 82' kanske. 

Sedan skulle ca 5000 ord bort. Redaktörens förslag. Bort och alltså inte skrivas om eller ändras, utan bort. Därefter skulle texten skrivas om och ändras ... 

Jag tror och hoppas att detta manus är mer välskrivet än det förra, rent skrivtekniskt, eftersom jag tyckte att jag lärde mig massor genom att samarbeta med en redaktör. Jag vill ju gärna tro att jag och mitt skrivande har utvecklats. 

Ska bli oerhört spännande och kul att låta folk läsa den så småningom. (Och samtidigt väldigt läskigt.)

Bland det bästa jag vet!

Finns det något skönare än att nyduschad få krypa ner i en renbäddad säng?!
Det skulle i så fall vara om jag hade orkat mangla lakanen också.

Inte nog med det: jag är även ledig i morgon och resten av veckan. Hurra!

Snart ... snart är det du och jag sängen.

En ny vana, har jag tänkt

I morse packade jag träningskläder innan jag gick till jobbet. Tänkte att jag skulle orka styrketräna lite när jag ändå slutar tidigt.

Sagt och gjort. Jag tränade och det var jätteskönt, om än lite jobbigt för de muskler som legat i träda ett tag.

Jag tänkte att det ska bli min nya braiga fredagsvana att starta helgen med ett skönt styrketräningspass.

Heja mig!

Spanien-längtan och hur man kan ändra sig

För nästan precis fyra år sedan fick vi erbjudande om att hyra ett hus billigt i Spanien. Då hade jag ingen som helst längtan efter att besöka det landet. Jag ville hellre till Rivieran eller Italien ... Men en budget-vecka vid Medelhavet tackar man inte nej till.

Sommaren 2016 flög vi till Alicante, hyrde bil och åkte några mil norrut. Huset var trevligt, men inte så mycket mer. Jo, grannarna var toppen! Några kände vi sedan tidigare, andra blev nya vänner.

Men omgivningarna var torra och rätt fula. Inget vackert landskap. Några blommor och palmer, men inte mycket mer. Jag var lite besviken, minns jag.

Stranden var däremot trevlig och områdets inhägnade pool var fräsch och väldigt härlig. 

Och vi satt många kvällar på takterassen och bara njöööt av värmen och utsikten.

I övrigt var jag inte imponerad.

Sommaren därpår (2017) fick vi möjlighet att återigen hyra ett hus billigt. På samma gata. Vi tackade ja och flög via Madrid där vi även bodde några nätter - otroligt trevlig stad!

Vi hade en mysig vecka med mycket bad och trevligt umgänge.

2018 hyrde vi samma hus som 2016. Vi hade kommit på att vi visst gillade att vara i La Nucia. Poolen, Benidorm, Altea, stranden vid Albir ... Vi gillade omgivningarna, för att inte tala om bergen. Jag älskar bergen som omger vårt samhälle. Och utsikten över Calpeklippan och havet, som man ser från takterassen.

Det fanns jättehärliga strövområden bara ett stenkast bort.

Den här sommaren (-18) lekte vi med tanken på att köpa oss ett eget ställe ... där, i La Nucia. Ett eget ställe med takterass och utsikt över berg och hav, och närhet till sköna strövområden att ta morgonpromenader i.

Och av en händelse var ett sådant till salu. I november 2018 hade vi bestämt oss för att chansa. I februari 2019 åkte vi ner och genomförde köpet. Vi var ägare av ett litet, charmigt radhus med takterass och underbar utsikt.

Och sommaren 2019 bilade vi ner, nästan hela familjen, till vårt hus!

Om några månader är det dags igen, men den här gången blir det nog bara maken och jag som bilar ner. Det ska bli underbart. Vårt hus, som vi så smått har börjat sätta vår prägel på.

Så, från att inte ha velat åka till Spanien över huvud taget ser jag nu verkligen fram emot sommaren och att få åka dit igen. Att njuta av sol och värme, tapas och Cava, en terass med utsikt över berg och Medelhav. Jag längtar!

Lite gnäll en vårlig vinterlördag

Min baksida krånglar igen, som den gjorde när jag sökte hjälp hos sjukgymnast i september 2018. Bara att börja med rehab-övningar igen. Försöker förtvivlat minnas hur ofta jag skulle göra övningarna. Vill minnas att jag skulle göra de första varje dag, men i träningsdagboken har jag bara lagt in tre pass i veckan ... När jag fick papper nummer två, eller tre (?) blev jag lättad över att de skulle göras 3-4 ggr/vecka.

Samtidigt som jag kör rehab ska jag även börja träna upp mage, rygg, armar och axlar. När jag ändå är igång liksom. Förfallet går snabbt i den här åldern.

Östrogenet som jag fått (Divigel) funkar, tack och lov. TACK OCH LOV! Visst, jag har sämre dagar och tjurigt humör - men inte det totala mörker som kände i höstas. Håglöshet och hopplöshet förmörkade mitt liv och tillvaron. Inget sådant finns kvar och det är en stor befrielse. Borde sökt hjälp tidigare.

Skrivandet går lite på sparlåga. Det är en av karaktärerna som vägrar samarbeta och jag vet inte hur jag ska bära mig åt för att ändra på det.

Jobbmässigt är det bra just nu. Är i två olika SU-grupper och trivs väldigt bra. Synd bara att det är tidsbegränsat. Nackdelen med att vara vikarie.

God fortsättning

Året är bara sex dagar gammalt men har börjat ganska storstilat. Vi har haft fler soldagar än vi hade under hela november (och kanske även december?) så det har blivit ett par promenader tillsammans med kameran.

Det har slappats en hel del, setts både filmer och serier, men även tränats ett bodypump-pass. Och idag blir det ett lugnt och välbehövligt yogapass (yinyoga).

Det har även skrivits en del, vilket känns oerhört bra efter några veckor med svår skrivkramp.