Idag för en vecka sedan fyllde jag 50. (Jag är helt fascinerad över den siffran. HUR kan jag vara 50? Jag har knappt ens fattat att jag fyllt 40?! Igår fyllde jag i en enkät och kryssade för första gången i rutan "ålder 50-60 år" och det kändes som att jag lurades. Jättekonstig känsla.)
Förutom att det känns helt overkligt (man förväntas vara väldigt vuxen, mogen, klok och så vidare) känns det bra. Födelsedagen var helt fantastisk. Kanske att vi var lite för få människor på kalaset på kvällen. Corona får skulden för det.
På morgonen sjöng min älskade familj för mig och jag fick massor av fina presenter. Min familj har bra smak och vet vad jag tycker om!
Min förkylde bror tittade förbi - och höll avstånd - och lämnade en stor fin korg med vin, champagne och choklad. Wow!
Vid lunchtid fick jag ett sms från min syster "kan du komma och kolla (...)" och på deras baksida fanns flera av mina fina, äldsta vänner som sjöng och hurrade för mig! De bjöd på bubbel, snittar och minisemlor och jag fick en gigantisk murgröna på båge! (Min favoritkrukväxt.) Så otroligt mysigt. Och vädret var helt ok att sitta utomhus i.
Min moster & morbror kom förbi med finfin present i form av olika viner. Himla trevligt!
Senare på eftermiddagen skålade maken och jag i champagne och en timme senare kom mina föräldrar och syster med familj. Bror + familj fick tyvärr stanna hemma. KAN INTE CORONA FÖRSVINNA SNART, SNÄLLA?!
Det var en väldigt lycklig 50-åring som gick och la sig den kvällen (natten blev det innan gästerna gick hem).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar