Gårdagens nja

Min chef ska sluta. Hon ringde i fredags och berättade det men jag fick för mig att det var några dagar kvar men igår mailade hon till jobbet att det var hennes sista dag.

Trist. Väldigt trist.

Men det är bara att fortsätta bita ihop och försöka göra ett så bra jobb som möjligt. Tids nog kommer det en ny chef och förhoppningsvis blir det hur bra som helst det med. (Känner mig sliten idag. Upplärning igår, och en massa saker som lämnades kvar från fm-passet, och en oro för att jag kommer få skit för att vi inte hann med allt som vi - av vissa - förväntas hinna med. Gaaaah!) (Jag borde vara för gammal för att låta sådant här komma åt mig!!)

Bättre men samtidigt ... nja

Igår satte jag alarm med jämna mellanrum för att få i mig vatten. Och det var tur det, för jag hade låtit det gå alldeles för lång tid annars. 

Jag drack och idag vaknade jag med helt annan känsla i kropp och framför allt huvud. Det kanske jag hade haft ändå, i och för sig ... men vatten är bra och jag har blivit rekommenderad att dricka mycket. Men missar ofta det.

Ska försöka hålla i drickandet även idag och se hur jag mår i morgon. 

Ska även försöka mota bort stressen som är en stor faktor till huvudvärk ... men det blir en extra anspänning när jag ska lära upp folk, vilket jag ska göra idag. Att dels utföra sitt jobb, dels prata om vad jag gör hela tiden gör att jobbet nästan dubblas. Men samtidigt är det kul! 

Nja:et berättar jag mer om vid ett senare tillfälle. Blir bra, det med, till slut. Hoppas jag.

Varning för gnälligt inlägg

Huvudvärk: migrän eller spänningshuvudvärk. The never ending story.

Det var enklare att behandla migrän än den värk som kommer när jag är ledig och slappnar av. Migrän försvinner (eller dämpas) av sprayen, men spänningsvärken går inte att medicinera bort, om jag inte samtidigt vill paja magen och det vill jag inte. Den är känslig som den är. 

Vet inte vilken gång i ordningen som jag får en ledig dag förstörd av huvudvärk? Igår låg jag i mörker större delen av dagen. Tog en 1 g Alvedon, som inte hjälpte. Framåt sen em började värken klinga av efter att ha vilat i flera timmar.  

Det är inte kul. Det känns inte värdigt. Slöseri med tid och ork och lust och humör att ha ont. Dessutom fick värken mig att må illa. Och värktabletten hjälpte inte till i rätt riktning heller. Jag blir tokig snart! Vad gör jag för fel?

Stressar för mycket?

Spända muskler och triggerpunkter?

Dricker för lite?

Slarvar med maten?

Motionerar för lite?

Kanske en kombination av allt. Det är stressigt på jobbet, det är inte bara jag som upplever det, men jag måste bli bättre på att inte låta stressen förstöra mig.

När det är mycket att göra glömmer jag bort att dricka vatten. Och missar att äta ordentligt. Och glömmer att andas.

Motionerar inget alls. Pga trött, huvudvärk, lat och bekväm. Och dum i huvudet, uppenbarligen.

Så. Idag har jag ställt alarm med jämna mellanrum för att få i mig vatten. Jag tänker tvinga mig ut på promenad, trots regn. Igår sken solen men omöjligt att orka mig ut, annat än en kort sväng. 

Jag ska lägga tid på att stretcha och göra yogaövningar och massera ryggen med hjälp av foamrollern. Jag har massor av knutar i ryggen. Och nacken är stel och spänd. Och spänningarna blir INTE bättre av att jag stressar varje gång jag jobbar ... tvärtom.

Måste snart ta mig till gymmet också. Eller åtminstone börja köra skivstångspass hemma. Det här håller inte! Jag kan inte fortsätta må så här. Orkar inte. Vill inte. Men vad ska jag göra? Hur kan jag göra annorlunda? Kan ju börja med att prioritera träning och yoga. Främst yoga och stretch, för att bli mindre stel. Kanske kommer orken att träna tillbaka om jag känner mig lite smidigare.

Less på det.

50 days challenge

Fick en julklapp av min svåger på julafton. Vi skulle köra 50 days challenge, med start på juldagen. Jag är tyvärr lite för förtjust i utmaningar så jag var givetvis på!

Började väldigt försiktigt och delade upp momenten de första dagarna. (Tycker fortfarande, efter nästan halva tiden att plankan är URJOBBIG.) Jag fick ju en släng av corona så jag fick pausa träningen en vecka, men nu är jag på igen.

Det tar inte många minuter om dagen och det ger betydligt mer än vad man kanske tror att det gör.

50 situps

50 armhävningar

50 benböj

50 sek jägarvila

50 sek plankan

Äntligen!

Äntligen mår jag bra igen! Visst, jag ska undvika att anstränga mig alltför mycket och jag skulle inte orka springa många hundra meter, men jag känner att jag lever igen och det är underbart.

Ett av barnen klagar däremot på halsont ... bara att hoppas att det är en vanlig liten förkylning.

Jag har orkat göra mina övningar också. 50 days challenge. Ytterst försiktigt, dock och lyssnade noga på kroppen. Men den sa "kör, men kör försiktigt".

Jag längtar tillbaka till jobbet också och det är ett friskhetstecken. Men först ska jag ha helg. 

Ledig helg!

PS. Skrivandet är igång igen också. ❤️

Nu räcker det!

Det var ingen vanlig "mancold" som drabbade mig, det var corona.

Jag misstänkte det sent på lördagkvällen när jag insåg att det kändes annorlunda i halsen/luftrören/övre delen av bröstet/lungorna (svårt att veta exakt var känslan befann sig). Det var samma känsla/upplevelse som förra gången jag hade Covid. 

Jag hittade ett hemmatest som ännu inte hade torkat till några små vita pulver-kulor. Och det gav utslag nästan direkt. Tydligt och skarpt. 

Sedan fortsatte febern att gå upp, sakta men säkert, och näsan började rinna okontrollerbart. Och därefter kom NYSNINGARNA. Så kraftiga att jag behövde stå i givakt - spikrak rygg - för att inte riskera att drabbas av sendrag, muskelbristning eller ryggskott.

Idag känns det äntligen som att jag kommer orka gå utanför dörren och ta en nypa frisk luft. Mina lungor längtar efter frisk luft. Men jag kommer inte orka gå någon lång sträcka. Kanske bara fram och tillbaka till brevlådan.

Är inte frisk men förhoppningsvis på väg att bli det. Gärna snart för det här är så tröttsamt att jag saknar ord.

A mancold hit me

Det gick inte att sova bort eländet. Förkylningen är ett faktum. Febern ökar hela tiden och halsen kliar och svider. Ögonen känns som om de rullat runt i sand och ansiktet värker och känns svullet.

Hatar det. Hatar det så fruktansvärt mycket. Vara sängliggande. Ha rastlösa ben. Hög puls. Huvudvärk. Vilja gråta men veta att det bara förvärrar.

Vet, det kunde vara så mycket värre och det är jag tacksam att det inte är. Men ändå! Vill kunna jobba och träna. Vill må bra ju!

Men ok. Får försöka dricka mycket och vila (det enda jag orkar i och för sig) och hoppas att det inte blir långvarigt. 

Vik hädan!

Magiskt just nu!

Vi har fått flera dagar nu med gnistrande rimfrost och det är så vackert så det knappt går att ta in!

Det finns risk att det kommer fler bilder ... får liksom inte nog, kan inte se mig mätt. Så vackert!

(Men jag längtar ändå efter barmark och torr asfalt.)

Träningen går bra. 50 days challenge har pågått sedan juldagen (orkar inte räkna just nu) med en dags paus pga svår huvudvärk. Jag kör ingen annan träning, utan bara (inte så bara!) de övningarna som ingår i utmaningen. Har jag berättat om den/dem? Får nog göra ett eget inlägg om det.

Jobbet går också bra. Lugn period just nu och det är skönt att hinna andas och slippa stressa sönder sig. Innan jul var inte roligt - vansinnigt mycket att göra och så stressigt att jag trodde att huvudet skulle gå sönder vissa dagar. 

 

Skrivandet går inte särskilt bra. Börjar tvivla starkt på mig själv och min förmåga. Fast jag vet att jag kan skriva, men fantasin sviker mig. Trist. Men det går att ta nya tag. Tror jag.

Ledig!

Herregud vad skönt det är att vara lite "långledig" efter några ganska hektiska veckor. Det sliter rätt hårt att jobba skift. Jag har verkligen blivit gammal. Eller bara trött.

Tyvärr har det inte blivit lika många och långa promenader som jag hade planerat, men det kom halka och kyla ivägen. Visserligen köpte jag ett par Icebuggs häromdagen, men jag går inga långa svängar ändå. Får ta igen det när det blir barmark igen. Men en liten sväng i solskenet ska jag snart ta. 

I övrigt är det ganska stilla ... jag kör på med 50 days challenge och blir långsamt starkare. Med betoning på långsamt. Fast lite är bättre än inget.

Borde ta och röja arbetsrummet och tvättstugan också, när jag är ledig. Men nu skiner solen och snön gnistrar och då måste man passa på att gå ut.

Nu skriver vi 2024

Vi skrev 2024 igår också, men då jobbade jag och hade inte tid att blogga. Eller rättare sagt: jag hade för ont i huvudet för att skriva något.

Flera dagar i rad har jag haft rejält ont i huvudet. Inte den vanliga typen av migrän utan mer ... spänningsvärk. Vet inte ens om migränsprayen har hjälpt eller om det är vilan i mörkt rum som fått värken att avta? Som tur är har värken hållit sig borta medan jag jobbat, men slagit till när jag kommit hem. (Varit väldigt trött och matt på jobbet däremot. Nästan lite feberkänsla.) 

Igår höll jag på att bli tokig på värken! Så då bestämde jag mig för att be om ledigt ett par dagar och få liiiite längre sammanhållande ledighet. Jag har tagit en del extrapass på sistone och känner att jag behöver vara riktigt LEDIG. Fick ja på det, så nu ska jag ta hand om mig de här dagarna.

Herregud, är jag 80 år?! Krämpor krämpor krämpor!

Idag mår jag bra, om än väldigt trött och sliten. Ny på jobbet ... inte van vid skift ... haft upplärning två kvällar ... Igår kväll var jag ensam igen och det var väldigt lugnt på jobbet, tack och lov. Behövde verkligen en sådan dag. Men jag kände mig både vimmelkantig och matt. Kanske slappnade av också, eftersom jag visste att jag skulle vara ledig i flera dagar.

Ska ladda batterierna nu. Vill komma tillbaka till jobbet och känna mig pigg och stark igen. Tyvärr har det kommit ny snö så barmarken är borta, och jag som inte har några bra vinterkängor längre eftersom mina gav upp innan jul. De var ändå drygt tio år gamla. Kanske ännu äldre. :)