Nu räcker det!

Det var ingen vanlig "mancold" som drabbade mig, det var corona.

Jag misstänkte det sent på lördagkvällen när jag insåg att det kändes annorlunda i halsen/luftrören/övre delen av bröstet/lungorna (svårt att veta exakt var känslan befann sig). Det var samma känsla/upplevelse som förra gången jag hade Covid. 

Jag hittade ett hemmatest som ännu inte hade torkat till några små vita pulver-kulor. Och det gav utslag nästan direkt. Tydligt och skarpt. 

Sedan fortsatte febern att gå upp, sakta men säkert, och näsan började rinna okontrollerbart. Och därefter kom NYSNINGARNA. Så kraftiga att jag behövde stå i givakt - spikrak rygg - för att inte riskera att drabbas av sendrag, muskelbristning eller ryggskott.

Idag känns det äntligen som att jag kommer orka gå utanför dörren och ta en nypa frisk luft. Mina lungor längtar efter frisk luft. Men jag kommer inte orka gå någon lång sträcka. Kanske bara fram och tillbaka till brevlådan.

Är inte frisk men förhoppningsvis på väg att bli det. Gärna snart för det här är så tröttsamt att jag saknar ord.