Dum dum morgon

Jag vaknar tjugo minuter innan klockan ska ringa. Perfekt, då hinner
jag med den bussen som jag egentligen ska ta på morgonen för att
hinna till jobbet innan åtta.

Nu har ju vi flex, och det har jag kommit att utnyttja ordentligt på
senare tid, men flex måste jobbas in också.

Jag ligger kvar tills klockan ringer, stänger av den och ligger
ytterligare fem minuter, sen går jag upp, duschar, klär mig och rusar
till slut iväg. Verkligen rusar. Så där så det rinner i ögonen och
piper i luftrören-rusar.

Skulle hunnit med bussen. Om jag inte 50 m innan hållplatsen
upptäcker att jag glömt sminkväskan hemma. Och jag är helt osminkad.

Skitmorgon.

Rekord ta mig tusan!

Rekord i antalet oskrivna inlägg!

Jag förstår inte för det händer inte ovanligt lite saker i mitt liv
och mitt behov av att skriva är inte mindre heller.

Förmodligen är det kursen som gör det. Jag får nog mitt behov
tillfredsställt.

Jag tycker att det är lite tråkigt att min blogg inte är en lika
stor del av mitt liv just nu. Jag hoppas att det ändras så småningom.

På väg igen

Det är nästan exakt 12 timmar sen jag lämnade jobbet, nu är jag på
väg dit igen.

Jag har sovit illa inatt och drömt mycket. Bl.a. om Nilla (och hennes
man och ena dotter)!

Idag ska väljas foton, på lördag blir det tur till skärgården för
att fotografera, på söndag blir det nog att fixa med utskrifter.
Maken ska försöka fjäska lite för Canon.

Jag vill vara ledig igen..

Kanske skulle skriva den där romanen snart?

Blev lite irriterad...

Jag blev lite lätt irriterad (underdrift) på vårt kassa bussbolag, Västtrafik, som vi har här i Västra Götaland med omnejd. Pesttrafik. Eller Västtragik även kallat.

Hursomhelst. De har bytt ut en väl fungerande och lättförståeligt system mot ett fruktansvärt osmidigt och användarovänligt system - nu kan man inte hålla koll på hur mkt pengar man har kvar på kortet.

Idag skulle tioåringen åka med fritidsklubben och bowla. Ha busskort med sig, med pengar på (eller tillräckligt stort antal kuponger eller hur man nu ska kalla det. Tillräckligt med busspengar på). Jag skickar med det kortet som är för enstaka resor, det som tidigare kallades "hundrakort".

När jag ringer hem i eftermiddags för att kolla att hon hade med busskortet hem igen och om det hade gått bra allting, så säger hon att det var något som strulat med busskortet.

Jag undrar ju såklart vad, och hon försöker förklara, jag förstår inte och hon säger att det är så svårt att förklara, jag försöker ändå lirka (lätt irriterad) och får ge upp. Hon fattar inte. Och tacka f*n för det - Västtrafiks system är ju jättesvårt för alla! Inte ens chaufförerna begriper alltid vad det är som gäller!

Hm. Jag önskar att detta inlägg kunde få bli ännu ett i raden av alla HATA VÄSTTRAFIK-inlägg. Och det är det också, till viss del.

Men det fina/fula i kråksången är att mamman (that would be me) hade skickat med ett ... två år gammalt månadskort som för längesedan slutat gälla och som aldrig fyllts på med ny laddning. Aaaahhhhggg..

Hemhemhem

På väg hem. Äntligen!

Komma ihåg:
Gå av i centrum.
Hämta bilen.
Handla.
Åka hem (fast det glömmer jag ju inte!)
Ladda upp de däringa dikterna.
Äta kvällsmat.

Nu ska jag äta banan. Åh. Det kändes verkligen viktigt att berätta
just det!

Blablabla....

Sitter på bussen på väg till jobbet. Vill inte ha vardag. Jag är
mer en helgtjej, än en vardagtjej.

Jag trivs med helg och ledighet.

Men vi slipper måndagen den här veckan. Det kan jag leva med!

Eh... jobbigt

Jag läste en annan dikt nu. En mycket bättre än mina. Skit också. Och nu sitter jag och är så trött att jag ser dubbelt, så skriva nya dikter är inte att tänka på. Inte ens om jag tog ur linserna som gör ögonen trötta... Jag vill inte skriva fler dikter.

Skit också.

Skit.

Rörd

Herregud! Gulle er som ger så fina kommentarer på mina dikter! Den första är kanske mer en dikt än vad den andra är - för den är skitkass rent ut sagt, det inser till och med jag! Men jag ska försöka jobba lite på den i morgon. Plus skriva ytterligare två. Suck, pust och stön!

Kanske skulle jag våga lägga ut mina texter också... de som jag skrivit i kursen alltså.

Grejen är den att mina texter är viktigare för mig. Och då blir de per automatik känsligare för granskning. Eller snarare: Jag blir känsligare. Det är jobbigare för mig om mina texter bli dissade än om mina dikter blir det. (Maken sitter och säger amen varje gång jag läser upp en dikt. Borde jag bli präst?)

Fast det är klart. Om jag ska kunna bli författare eller skribent eller vad jag nu vill, så måste jag klara av att få mina texter granskade! Ju! Ibland undrar jag hur jag tänker? Jag vill vinna allt men jag vågar inte att satsa ett endaste litet skit. Fegis är vad jag är.

Okej då, jag gör det

Här kommer de. Den första har jag skrivit, låtit vila, skrivit om, låtit vila, skrivit lite till. Den andra har jag bara skrivit, för att få klart något. Den har inte vilat och den har inte arbetats med. Snart ska jag få till två till, en från en tågstation eller busstation, kyrka eller sjukhus (jättejättejättekul. Inte.) Dikter är inte min grej, som ni märker! Och kanske, någon gång när jag får till rätt tänk, att jag lär mig uppskatta och förstå dikter, men i nuläget vill jag bygga texter av ord och meningar. Noveller och så småningom en roman ligger mig varmare om hjärtat.

Men håll till godo! Jag lägger ut dem enbart för att de inte betyder något för mig. De är inte det minsta viktiga för mig och tycker ni att de är värdelösa får ni gärna tala om det - jag blir inte ledsen!

All kritik, alla tips - om ni vill, känn absolut ingen press - är av intresse.

Uppbrott

En svunnen tid

då solsken fyllde mitt hjärta

likt en vårsol från blek himmel

berusade du mitt sinne

med ljus med värme

du fanns som skydd mot ondska

som paraply mot regn

sen dog sommaren

hösten tog över

likt ett virvlande höstlöv i vinden

drog du vidare

jag blev kvar

och frosten tog över mitt hjärta

----------------------------------------

Gallerian (provisoriskt namn, mer en förklaring)

Fönster fyllda med drömmar

dockor med förföriska leenden

och sug i blicken

lockar till köp

kläder väskor skor

som lovar lycka

som lovar framgång

allt du vill ha

Kanske jag tar mod till mig

Jag kanske lägger ut mina två dikter här lite senare. Inte för att de är bra, för det är de inte, utan för att ... jag vet inte. Någon kanske vill läsa, och jag känner för att vara lite wild and crazy. Jag känner inte heller för mina dikter, de är inte viktiga för mig, därför känns det ofarligt att lägga ut dem. Till allmän beskådan. Till allmänt åtlöje.

Men nu baka citronkaka.

En riktigt härlig påskafton

Vilken dag vi har haft! Solen har skinit från molnfri himmel och idag blev det kaffe sittandes i solskenet i lä - helt underbart.

Idag blev det också en tur till Trädgårdsforum där vi brände en massa pengar på nolltid. Men det är det nog värt, när det grönskar så småningom; två svartvinbärsbuskar, tre andra bärbuskar (som ska få vita blommor och senare svarta vitaminrika bär som jag aldrig hört talas om), en dvärgsyrén i buskformat och en i trädformat ca 1 m hög, tre buskar av något slag med blommor utan bär, och slutligen några fröpåsar (som maken tog hand om - oh no!) och ett gäng vårpenséer.

Ballongerna kom förresten tillrätta, de låg i en kasse som maken ställt undan...

På kvällen blev det grillpremiär. Lammkött av något slag, jättegott! Sallad och egen tzatziki. Och ett Stellenzicht Pinotage. Ett ok vin, men inte som Zinfandel eller Amarone...

Nu blir det väl glo lite på tv. Kanske lite bloggrunda också... Kanske ev diktskrivning. Får se. Kanske lägga ut försöken här?

Och bra jobbat

Igår åkte jag och handlade (och höll på att få ett psykbryt, men det hör inte hit) och skulle då handla ballonger till mig och min syster. Mina tvillingar fyller nio i morgon och de gillar ballonger, och syrrans kille ska ha barnkalas idag och behöver massor av ballonger.

Jag lovade att handla åt henne när jag ändå skulle ner och handla.

Idag är ballongerna spårlöst försvunna.

Maken packade upp kassen när jag kom hem och dum som jag var tänkte jag inte på att ta hand om ballongerna direkt, och kanske kilat över och lämnat dem till min syster. Nejdå. Varför göra något direkt liksom? När man kan skjuta upp det.

Nu ska hon ha barnkalas om en timme och här sitter jag och bloggar.

Mina tjejer har sparkcyklat till fotbollsplan för att fråga maken om han minns om han packade upp några ballonger i går och var han i så fall la dem...

Jag är verkligen ingen poet

Eller så har känslan inte infunnit sig riktigt. Trots nästan en halv flaska gott rödvin. Nu är jag sömnig i stället.

Kanske är jag poet när jag vaknar i morgon bitti? Då kanske jag förstår vad det handlar om. Idag gör jag det

Ett tag idag tänkte jag att jag skulle börja med min bok i stället. Kanske fortsätta med den jag påbörjat, eller börja på en helt ny. Fast nu har jag kört fast. Kommer inte på något att skriva om. Ingen handling inga givna karaktärer. No nothing.

Tror jag låter skrivandet vara en stund. Så även dikthelvetena.

Vinat lite

Om detta inlägg skulle verka konstigt på nåxgot sätt beror det på
att jag åker buss. Inte på att jag druckt vin pch champagne.

Och shopping? Eh nej. Inget alls.

Men vin, jahadå! Oh nu är jag bog snart hemma. Nog hemma inte bog.

Snart är långhelgen här

Vad härligt det ska bli med långledigt! Jag planerar att sätta mig med dikterna redan i kväll, och fortsätta i morgon bitti om jag inte hinner klart.

Sätta en peng på att det blir så? Eller inte blir så.

Planerar också att ta mig ut och promenera en sväng varje dag, i varierande längd och hastighet. Kanske också rensa i min garderob och i äldsta dotterns.

Oj, vad jag ska hinna med en massa saker! Vad härligt.

Idag ska det dessutom strosas på stan och shoppas lite nya kläder att hänga in i den så småningom rensade garderoben. Längtar!

GLAD PÅSK!