Vissa sms är riktigt trevliga

Att det är halvflaskor är bara en fördel!
Tur att vi har ett par goda ostar hemma.

Ibland är jag glad att jag säger ifrån

Förskolechefen skrev och tackade för mitt sms. Hon har pratat med de andra på avdelningen och kommit fram till att mitt förslag är bra och att vi kommer köra på det. Hurra! Jag är så himla bra!


Hoppas nu bara att det smittar av sig så att allt blir bara bra framöver. Allt. Enough said.
.

Kroppen skriker

Vila, skriker kroppen.

Okej. Efter nästan två tusen ord är det okej att göra något annat en stund. Nödvändigt också.
.

Veckan börjar med träningsvärk

Skön träningsvärk i armhålorna (eller bröstmuskeln är det väl snarare), låren, magen och kanske även i skulderpartierna.

Har mailat förskolechefen en fundering och ett förslag angående onsdagar. Hoppas att hon går på mitt förslag. Det är nämligen det bästa för verksamheten. Och för mig. Men jag vill att hon ska nappa på förslaget för verksamhetens skull. För ett speciellt barns skull.

Idag skriver jag. Och mår bättre än på flera dagar. Tack vare träningen igår, tror jag. (Och kanske också det faktum att jag kommit på att jag inte längre behöver jobba hela onsdagar!) (Det här med jobb alltså …)

Hur som helst. Jag skriver på manus 3 medan jag väntar på utlåtande från två testläsare. (*gulp*)

Tänkte hinna/orka/vilja greja med foton också. Och måla lite i olja. För visst är väl en ledig dag evighetslång?
.

Sova på saken

Har funderat lite på en sak som har med jobbet att göra ... Känns bra i magen men jag ska sova på saken till i morgon.

Tränat

40 minuter crossfit och 6 minuter löpning (med avslutning i jobbig backe). Snart blir det tacos. Älskade mannen är och handlar och kommer sen att fixa maten. Han vet värdet av en lycklig fru. <3 div="">.

Men nä ...

Just när jag kommit igång med skrivandet av manus 4 (fråga inte!) så måste jag avbryta mig för att ge mig iväg på ett träningspass.

Nej, det är inte synd om mig. Älskar de här passen. Särskilt efteråt!

Men när jag precis fått upp ett flow känns det sådär att behöva bryta. Men kroppen behöver en paus. Särskilt min känsliga högerarm.
.

Romaner till inlägg

Måste lära mig att skriva kort och kärnfullt. Så att folk orkar läsa mina inägg.

Men hur gör man?
.

Söndag 2 november

Hur många dagar är det i november? 30? 28 kvar att uthärda i så fall.

Häromdagen sa jag till min man att jag vill åka till USA och hälsa på Jessica. Och så berättade jag drömmande om allt vi skulle göra … promenera med hundarna och fotografera, sitta på Starbucks och dricka kaffe och skriva, sitta på altanen och prata och dricka vin.

Åk! sa han.

Va? sa jag.

Åk! sa han igen. Och då blev det så där jobbigt. Hur gärna jag än vill åka dit … så får jag dåligt samvete om jag verkligen skulle göra det. Barnen är i en ålder nu när de uppskattar att resa, och jag vill gärna resa tillsammans med dem.

Om jag hade haft mitt heltidsjobb kvar hade jag haft råd med båda delarna. Men jag hade å andra sidan inte haft lediga dagar att ta ut. (Det var en av de få negativa sakerna med det företaget, oviljan att låta personalen vara ledig) (mitt förrförra jobb däremot var bra på att låta personalen vara ledig, men de betalade inte löner som gjorde resor möjliga).

Och eftersom jag inte kan tänka mig att jobba heltid igen får jag vackert nöja mig med att inte ha råd. (Men det stör mig … once in a lifetime … resa iväg ensam … egentid … trevligt land, trevligt sällskap …) Åh, vad jag vill! Maken föreslog till och med att jag kunde resa till NY och ta buss eller tåg därifrån, för att komma billigare undan. Jag skulle kunna leva med det.

Men om det betyder att vi får försaka en eventuell utlandsresa i sommar, för att jag prompt skulle få en egen resa … Nej, mitt samvete klarar inte det.

Dessutom är lillasyster lovad en Paris-resa tillsammans med mig. Eftersom storasyster fick åka till USA i somras.

Till sommaren kan vi kanske få hyra ett hus i Spanien för en billig peng, och då behövs bara ("bara") flygbiljetter, hyrbil och mat.

Dessutom - som om det inte räckte med angenäma bekymmer - vi kan få möjlighet att hyra en lägenhet i London W1 (!!!!!) i vår, tillsammans med svåger och syster. Fast jag vet inte om jag vill åka till London. Det är nämligen den enda staden i världen jag kan tänka mig att bosätta mig i. På allvar kunna flytta till. Jag har bott i London. Varit tillsammans med en engelsman. Pratat engelska lika bra som engelsmännen själva (har dock tappat det rätt rejält) - jag överdriver inte när jag säger att jag ÄLSKAR den staden, nästan mer än jag älskar mitt hem. Och då är jag väldigt hemmakär. Är alltså rädd för att riva upp känslor igen … att vilja - på riktigt allvar - flytta dit. Bo där. Leva där.
.

Är inte i balans

Något är fel någonstans. Jag är i en nedåtgående spiral och orkar inte ta hand om mig själv, det gör att jag blir trött och slö och orkar ännu mindre.

Allt känns tråkigt.

Det känns som en bakvänd PMS. Tre dagar lycka och resten vill-döda-någon-eller-slå-ihjäl-hela-världen-humör.

Känns inte helt balanserat.

Det värsta är att jag inom en halvtimme väntar trevligt besök. Men vill inte ha besök. Vill inte le, prata och vara trevlig. Vill bara gråtskrika och kasta saker. Alternativt sova tills jag har en bättre dag.
:

Idag lördag

Idag ska jag skriva och måla i olja, har jag tänkt.

Men först skriva. Måste speeda upp skrivandet lite. Känner att det här hattandet med några få tusen ord i veckan inte fungerar … Det Måste Hända Något. Nu.

Väntar fortfarande på feedback på manus 2 och funderar på att skicka det till ytterligare testläsare. Bara för att få lite att jobba med.


Texten måste bli klar och skickad till förlag. Eller om jag ska ge ut den själv. Kanske ska hoppa över det tidsödande (och energikrävande) momentet att vänta på svar.
.:

Igår fredag

Det blev en liten nap på eftermiddagen. Sen förflyttade jag mig till soffan medan maken fixade rena sängkläder och lagade mat.

Jag letade rätt på en film jag ville se. Det blev en thriller som faktiskt var riktigt bra. Minns inte namnet med Michael Douglas spelade en åklagare. Till och med maken blev förvånad över att jag lyckades välja en film som även han gillade. (Han är inte överförtjust i romantiska komedier).

Strax efter tio la jag mig och vaknade av väckarklockan klockan 7. Maken och sonen ska till Småland idag. Först till vårt lilla torp och tömma varmvattenberedaren och ta in studsmattan, därefter ska de till Värnamo och se om ÖIS åker ner till … nästa division eller stannar kvar i Superettan. (Tror det är superettan de spelar i).

När maken ser en match brukar de förlora, men om sonen tittar brukar de vinna. Bäst går det när sonen går med morfar på ÖIS-match. Morfar är inbiten gaisare.

Så. Nu vet ni allt ni behöver veta om min familj och dess kärlek till fotbollslag.
.

Ska kanske sova middag?

Känner att jag varit vaken sen tjugo i fem i morse. Sååå trött. Tänkte sova middag en stund, och sen orka skapa. Antingen med ord eller i olja.

.

Kollegor

Vi hade fem barn idag. Det var nästan tur att en av mina kollegor var sjuk, annars hade vi varit fyra vuxna.

Det var naturligtvis tråkigt att hon var sjuk, det var hennes sista dag idag och jag ville verkligen passa på att få en skön och behaglig arbetsdag tillsammans med henne, och få krama om henne ordentligt och önska lycka till.

Min andra kollega "skickade hem" mig drygt en timme tidigare … för att åka hem och mysa med mina kids. Gulle henne. Det blev en fika när jag kom hem.

Det finns kollegor och så finns det kollegor. Det ställe som jag var på idag, och alla fredagar (och torsdagseftermiddagar) vill jag vara på alla arbetsdagar …
 '

Det är okej eftersom det är fredag

Vaknade tjugo i fem. Tjugo minuter innan klockan skulle ringa.

Fem över sex cyklade jag till jobbet.

Det är fredag och jag somnade klockan tio igår kväll. I eftermiddag ska jag vila en stund innan träningen. Annars får det bli tidigt i säng ikväll.

Det är fredag! Hur skönt är inte det?