Det här regnet har jag gått och längtat efter! Och hade det uteblivit hade jag blivit jättebesviken. Och säkert naturen också. Jag tror att träd, buskar och gräsmattor jublar just nu. Det har kommit 10 mm på lite drygt en timme. Och det fortsätter regna med oförminskad styrka. Bra!
Lite blixtar och åska fick vi också. Lite i minsta laget för att jag ska vara nöjd, men ja ... lite är bättre än inget. (Det kommer säkert en rejäl urladdning om några veckor ...)
Idag kollade jag bland mina halvfärdiga manus - ja, jag har äntligen blivit en person som har sådana liggandes - och insåg att "Manus 2" är värt att jobba vidare på. Faktiskt! Jag trodde inte det.
Jag skrev det manuset när 'Tills något annat tar vid' vilade. Kom upp i 75' ord.
Det är en hel del som behöver ändras, bland annat finns det två personer med samma namn. Och det finns en del detaljer som jag har blandat ihop och rört till. Och så behöver det finnas lite fler konflikter. Men förutom det känns det faktiskt ganska bra. Hoppas att känslan är densamma i morgon också!
Skulle vara så kul att ha ett skrivprojekt igen.
I fredags fick jag veta att det inte alls var min sista arbetsdag då, utan att jag skulle jobba även på måndagen ... och eftersom jag aldrig är omöjlig (och inte hade något särskilt bokat) sa jag jaha, okej och ställde in mig på att jobba ännu en dag.
Gårdagen var lättsam och trevlig - enbart. Skulle vilja ha ett jobb som är enbart lättsamt och trevligt och innefattar god fika där man får en fin blomma och trevlig present. 😃
Igår kväll orkade jag inte fira min ledighet. Orken, precis allt av det lilla som finns, bara försvann. (Det här sista året har varit galet ...)
Men ikväll orkar jag dricka lite vitt vin i uterummet. Koltrastarna sjunger så fint och solen värmer. Och jag är ledig! Länge. Vad jag tar mig för till hösten vet jag inte i nuläget, och orkar inte riktigt tänka på heller. Det får lösa sig. Allt brukar lösa sig. Men jag har tänkt börja skriva igen. Och redan idag har tankarna börjar röra sig lite kring manuset ... inte mycket men mer än på flera månader. Jag vill skriva igen.
I morgon har de lovat regn och det hoppas jag VERKLIGEN att det blir. Och det hoppas naturen också.
När jag vaknade vid femtiden hade det kommit en liten skvätt men efter det vet jag inte om det kommit något mer. Jag somnade om till strax innan åtta (!).
Jag hoppas innerligt att det kommer mer, mycket mer. Och gärna lite åska. Men i vanlig ordning kommer väl inte det så länge jag är hemma.
Idag blir det kanske fika med några kompisar och så ska jag vattna mina tomatplantor. Och om vattnet i tunnorna räcker ska jag hälla på en del i rabatten. Och på rosorna. Och på tal om ros så fick jag en jättefin (Madame Boll) av eleverna. Den ska grävas ner på lämpligt ställe.
Lite yinyoga borde jag klämma in också. Och kanske ett styrketräningspass, men jag måste känna efter att jag känner mig tillräckligt stark för det.
Men först kaffe! ☕️
Mest av allt behöver vi regn just nu. Massor av regn, men jag är även i stort behov av ett rejält åskoväder. Luften behöver rensas och värmen behöver gå ner några grader.
I skrivande stund är det 21° ute och klockan är snart nio på kvällen. Jag som älskar att sova i 15-gradigt sovrum ...
Jaja, ska väl inte klaga. Ljuset är magiskt och snart är det novemberrusk igen.
Fredagen den 9 juni 2023. Jag gick långsamt hem från jobbet, njöt av att veckan var över (jävulskt jobbig sådan) och såg fram emot en skön och avkopplande helg. Nu skulle jag se till att återhämta mig ... andas, slappa, bara vara ...
Jag hann inte mer än komma hem så plingar det till i mobilen från SOS. "Brand i byggnad." Måtte det inte vara skolan, tänkte jag och zoomar in på kartan. Det är ett av vagnsgaragen på parkeringen mellan Willys och ICA som är markerad. Jaha, någon luntar, tänkte jag.
Och eftersom det inte kom något från mamma, som bor på första parkett, tänkte jag att det nog var ett falsklarm eller snabbt släckt brand.
Några minuter senare ringer mamma och frågar om det brinner i centrum. Då var de på väg till Partille och fick en notis om brand på balkong. Då lyfter jag blicken och tittar ner mot centrum och jo, där vällde det upp svart rök mot himlen.
Och ungefär samtidigt mötte mamma och pappa brandbilar som var på väg från Öjersjö.
Per och jag åkte ner till centrum för att utesluta att det var mammas och pappas balkong. Och vi ville kolla åt en kompis som också bor i huset (men som befann sig på annan ort).
Chocken över att se fullt utvecklade lågor i de översta lägenheterna gjorde nästan ont.
Obehaget och oron går inte att beskriva.
Att se brandmän bekämpa elden som trots deras arbete bara fortsätter att sprida sig.
Att se lägenheten ovanför mina föräldrars förstöras av elden ... helt fruktansvärt jobbigt.
Men det gick bra, trots allt. Ingen människa och inget djur kom till skada. En 28-årig papegoja räddades dessutom ur en av lägenheterna och då var vi många som inte kunde hålla tillbaka tårarna.
Bostaden ovanför mina föräldrars blev inte totalförstörd som vi alla befarade först, tack och lov. Och mina föräldrars lägenhet är bara fuktskadad i tak, väggar och golv. Möbler och andra saker är i fint skick. (Vad vi vanligt dödliga kunde se.) Förvånansvärt, faktiskt!
Så skönt. Så obeskrivligt skönt.
Visserligen är det bara dimma som kommer att lätta men det är ändå vilsamt på något sätt. Jag behöver gråväder ibland, eftersom blå himmel och gassande sol tröttar ut mig. Och nu när det är så himla torrt överallt känns det som en välbehövlig paus ... så snälla dimma, stanna kvar resten av dagen.
Och då är den inte slut än!
Började med återkoppling i fredags, som fick det mesta av stressen och oron att bara försvinna. Jag kan inte gå in på vad och varför, men det kändes väldigt bra. Jag är medveten om att saker kan förändras snabbt, men åtminstone är helgen fredad och nästa vecka är kort och sedan kommer sista veckan. Det kommer bli bra.
I fredags blev det balkonghäng med två sköna tjejer, ett par glas bubbel och prat och skratt. Mysigt.
Igår lördag firade vi äldsta dottern som fyllde 24 år. Inget stort firande (hennes önskemål) men väldigt mysigt.
Dagen till ära valde tvättmaskinen att gå sönder. Men den har ändå hållit i 15 år så det får väl vara godkänt. Och maken fixade en ny och idag har jag tvättat undan en del som blivit liggande när jag varit helt färdig efter jobbet.
I morgon blir det nog lite trädgårdsfix igen. Kirskål ska grävas upp, högt kantgräs ska klippas och så ska några valda plantor få sig en liten blöta. Inget regn syns i väderappen så jag samlar allt spillvatten jag kan för att använda till mina krukor.
I fredags var det tre veckor till skolavslutningen. (Tre!)
Tre arbetsveckor varav en är kort och den sista är just den sista ... Ska nog gå att klara av även om det känns oerhört segt just nu pga omständigheter ...
Men det ska förhoppningsvis kännas lättare och lättare för varje dag.
Det ska bli oändligt skönt med ledighet. Jag behöver det. Det har varit några tuffa månader, även om det samtidigt har varit roligt. Jag tycker väldigt mycket om klassen, men jag tycker inte om pratet, tjatet och stöket som är varje dag, hela tiden. (Fattar inte vad min kollega och jag kunde gjort annorlunda för att få dem att sluta prata så mycket. Aja, snart är det slut och till hösten har de kanske mognat lite och så får de en ny lärare som jag tror blir jättebra.)
Frågan är vad jag gör till hösten? Alla är övertygade om att jag hittar ett nytt jobb och det gör jag kanske. Just nu orkar jag inte oroa mig. Vill bara få vara ledig, få vara, bara vara ... få tillbaka lite energi och kraft och arbetsglädje.
Nej, mest av allt vill jag ha min skrivlust tillbaka. Jag vill ju skriva!
Skriva och träna.
Och få känna mig lugn och tillfreds. Ingen orimlig önskan, eller?
Vågar man hoppas på en någorlunda skön morgon eller förmiddag snart? Vill sitta här medan solen skuggas av björken och ekarna. Men då får det inte vara kyligt.
Om tre veckor och två dagar är det skolavslutning - och jobbavslutning - och efter det är jag ledig.
Och då ska det drickas kaffe på altanen. Och i trädgården. En kopp i handen medan jag går runt och doppar näsan i pionerna. För i år kommer jag inte missa dem, vilket jag gjorde förra året när de slog ut dagen efter vi åkte till Spanien ... det var lite sorgligt, även om Spanien är ljuvligt i juni (innan det blir för varmt).
Sol, blå himmel och massor av fågelkvitter. Jag somnade till koltrasten och vaknade till en jätteorkester med olika fåglar. Helt underbart. Dessutom var det ca 11° i sovrummet så jag har sovit som en prinsessa.
Vi har grillat, druckit cava och njutit. Morgonkaffet fick avnjutas inomhus eftersom det var kyligt men kvällarna var väldigt sköna.
Som jag behövde den här helgen! Lugn och ro, tystnad och stillhet. Körsbärsblom och skir grönska. Våren i Sverige är fantastisk.
I skrivande stund är jag hemma igen och här är det lummig grönska och ljuvligt doftande syrener. Jag älskar den här tiden på året!
I hela mitt liv har jag firat den här dagen. När jag var liten fick jag gå tidigare från skolan för att åka till Norska sjömanskyrkan och gå i barntåg, leka lekar och fika. På kvällen blev det ett besök på Liseberg. Några gånger åkte vi faktiskt till Norge för att fira. Och det var stort! Norrmännen vet man hur man firar sitt lands stora dag!
Idag hissar jag den vackra norska flaggan och jag är säker på att morfar sitter i sin himmel, ler stort och ropar Hipp, hipp, hurraaaa!
Så. Nu är en av de skönaste helgerna på länge slut. Tyvärr. Den hade gärna fått hålla på i flera veckor. Vädret har varit perfekt, jag har känt mig avslappnad och tillfreds och jag har verkligen kunnat släppa jobbet och kopplat av. Så himla välbehövligt.
Maken har varit i Småland, äldsta dottern har varit i Spanien, yngsta dottern har jobbat på sitt roliga jobb (Liseberg) och sonen har sprungit Göteborgsvarvet och varit med kompisar. Alla har haft det bra.
Ekarna har slagit ut och nu är allt underbart grönt och ljuvligt. Och en av mina syrener doftar fantastiskt!
Enda lilla smolket är att det är ny jobbvecka i morgon. Men jag börjar lite senare på måndagar och det gör det hela lite lättare. Och så är det kortvecka, inte att förglömma!
Nu återstår bara att göra 'duvan' och sedan stupa i säng. Gud så skönt.
