Läste precis i gp.se om en 88-årig man som legat död i sin lägenhet i över ett år. Ett år! Och ingen har saknat honom?! Hur ensam var han inte?! Jag får nästan ont i hjärtat. Valde han att inte låta någon komma nära, eller var det ingen som ville vara vän med honom?
Familj, släktingar? Ingen som hörde sig för hur han mådde?
Räkningarna då, blev de betalda via autogiro allihop? Eller låg det en hög med kravbrev på dörrmattan? Brevbäraren, har inte han eller hon märkt något? Många brev i brevlådan borde det väl bli?
Jag lär inte få svar på de frågorna. Men jag tycker att det är väldigt sorgligt.
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Låter supersorgligt. Tänk att vara så ensam att ingen saknar en. Någonsin.
SvaraRaderaOch att ingen märkt något i lägenheterna bredvid. Vi lever alla med oss själva i fokus men nog borde väl någon märka om en person plötsligt försvinner.
Brevbärarn om inte annat.
Märkligt och tragiskt.
kikar in via ulrikas blogg, hej anna heter jag:)
SvaraRadera...fy så sorgligt!;/
ett år är läänge att ligga död o kall:( hoppas han hade valt det själv på nåt vis, var en enstöring eller nåt, men märkligt är det. tänker som du med räkningar och allt?
kram på sej!
DET ÄR SORLIGT!
SvaraRaderaJoo, det är tragiskt! Mycket tragiskt! Jag är som du o undrar oxå över saker!
SvaraRaderaJa, det är så förfärligt.
SvaraRaderaFy fan för att bli gammal och ensam.
Sorgligt... Kan man säga annat?
SvaraRaderaUlrika: Konstigt att det blir så. Men det är väl att man inte vill lägga näsan i blöt? Men lite mer omtanke och hänsyn med sina grannar bör man kanske ha? Att bry sig mer? Fast alla vill inte att folk bryr sig...
SvaraRaderaGladmymlan: Hej! Kul att du kikar in, och lämnar ett litet spår!
Gafflan: Det är det verkligen.
Carola: Det går inte att låta bli känner jag. Blir oerhört nyfiken på vissa människoöden.
Åsa: Ja fy.... Hoppas han "valt" att leva ensam. Blir lättare att tänka så...
Renée: Nä!