Tjoho!

Hon gillade mig! Jag behövde inte ens rabbla några goda egenskaper.

Vad jag ska göra?

Vikariera som dagisfröken! 

Tanken har funnits ganska länge och legat och grott hos mig ... redan innan jag bestämde mig för att säga upp mig.

Och efter att ha dryftat idén med kompisar som jobbar inom barnomsorgen bestämde jag mig för att testa på det. 

Vad jag däremot inte trodde var att jag skulle vilja göra det så här snart. Jag skulle ju vara ledig ett halvår innan jag började fundera på nytt jobb. Trodde jag ja.

Innerst inne visste jag att jag skulle tröttna tidigare. Jag tröttnar alltid fortare än vad jag tror. 

Vad jag däremot inte får tröttna på är skrivandet av min bok. Måtte jag inte tröttna på det!

Om ett par veckor kommer mitt utdrag ur belastningsregistret och när de fått det och ser att det är ok kommer jag nog att få börja jobba lite smått.

Det känns jättespännande! Enda lilla kruxet jag är orolig för är hur jag ska fixa den höga ljudnivån som jag gissar finns på ett dagis. Men visst finns det väl diskreta pluppar att stoppa i öronen?

Nu kaffe på altanen.
        .