Ännu en vårdag

Vilken härlig dag!

Ett litet elände bara - min armbåge. Det känns som att det är något som inte är helt bra. Det är förmodligen bara ett bakslag, som sjukgymnasten pratade så mycket om. Bakslag kommer titt som tätt och det är inget konstigt. Och framförallt: jag ska inte oroa mig.

Det är ju himlans lätt. Att inte oroa sig. När man som person är orolig. Finns det något att oroa sig för så gör jag det. Men jag försöker. Fast det går dåligt. Just nu är jag ju hemma för att skriva. Och så måste jag kanske ta det lugnt med skrivandet.

Och ta det lugnt med planterandet. Och diskandet, städandet och matlagandet.

Fuuuhuuuula ord.

Men i det stora hela, vad är väl några dagars/veckors vilande? Om det är vad som krävs så är det vad jag får offra.

Och ta det lugnt mår jag nog bara bra av.

Jag behöver faktiskt inte skynda mig, alls. Rätt så väldigt skönt faktiskt.
               .