Nu är det oktober och naturen skiftar i gult, grönt, brunt och grått. Igår var det även lite klarblått mellan det gula och gröna. Ljuvligt.
På mitt nya ställe (där jag hoppas att jag kommer få jobba många dagar) finns en underbar gård, med stora ekar där solen silas genom. Det ligger på en liten kulle, inte högt, men ändå med lite lite utsikt. Väldigt trevligt ställe, på många sätt. Att det är kyrkan som är huvudman märks knappt. Bordsbönerna är oftast en liten sång och stunderna med prästen är lättsamma och mysiga.
Kollegorna och förskolechefen är väldigt trevliga och gulliga. Jag stortrivs verkligen när jag är där, tyvärr trivs jag mindre med tanken på att jag måste jobba … helst när jag kommit igång med skrivandet och befinner mig i en bubbla. Vill bara skriva! Ändå hoppas jag att jag får lite fler regelbundna dagar framöver, behöver verkligen pengar, och jag vill inte behöva gå tillbaka till kommunen igen …
Bara en sådan sak som maten. På nya stället är det en kokerska som sköter både inköp och planering av matsedel. Hon bestämmer helt själv tror jag. I kommunen sitter det en tant som styr över hela kommunens förskolor. All mat smakar nästan likadant. Och det är ingen smaksensation direkt. Tyvärr.
Hittills har jag bara blivit positivt överraskad. Som häromdagen, när vi fick lax (laxsida) i underbar sås (matlagningsgrädde, vitt vin, hummerfond, vitlök och div småbitar av grönsaker - en rätt jag testade att laga igår kväll, minus grönsaksbitarna för jag glömde fråga vad det var. Eller rättare sagt, jag kunde inte med att fråga eftersom jag kanske borde vetat …) Under mina nästan 2,5 år i kommunen har jag inte fått lax en enda gång. Däremot en massa konstiga grönsaker och rotfrukter som barnen vägrat äta. Väldigt pedagogiskt att ge dem knepiga saker som de ändå inte äter. Bättre kanske att köra med gurka och tomat, eller morotsstavar, så att de verkligen äter lite grönsaker.
Nu ska jag skriva!
.
På mitt nya ställe (där jag hoppas att jag kommer få jobba många dagar) finns en underbar gård, med stora ekar där solen silas genom. Det ligger på en liten kulle, inte högt, men ändå med lite lite utsikt. Väldigt trevligt ställe, på många sätt. Att det är kyrkan som är huvudman märks knappt. Bordsbönerna är oftast en liten sång och stunderna med prästen är lättsamma och mysiga.
Kollegorna och förskolechefen är väldigt trevliga och gulliga. Jag stortrivs verkligen när jag är där, tyvärr trivs jag mindre med tanken på att jag måste jobba … helst när jag kommit igång med skrivandet och befinner mig i en bubbla. Vill bara skriva! Ändå hoppas jag att jag får lite fler regelbundna dagar framöver, behöver verkligen pengar, och jag vill inte behöva gå tillbaka till kommunen igen …
Bara en sådan sak som maten. På nya stället är det en kokerska som sköter både inköp och planering av matsedel. Hon bestämmer helt själv tror jag. I kommunen sitter det en tant som styr över hela kommunens förskolor. All mat smakar nästan likadant. Och det är ingen smaksensation direkt. Tyvärr.
Hittills har jag bara blivit positivt överraskad. Som häromdagen, när vi fick lax (laxsida) i underbar sås (matlagningsgrädde, vitt vin, hummerfond, vitlök och div småbitar av grönsaker - en rätt jag testade att laga igår kväll, minus grönsaksbitarna för jag glömde fråga vad det var. Eller rättare sagt, jag kunde inte med att fråga eftersom jag kanske borde vetat …) Under mina nästan 2,5 år i kommunen har jag inte fått lax en enda gång. Däremot en massa konstiga grönsaker och rotfrukter som barnen vägrat äta. Väldigt pedagogiskt att ge dem knepiga saker som de ändå inte äter. Bättre kanske att köra med gurka och tomat, eller morotsstavar, så att de verkligen äter lite grönsaker.
Nu ska jag skriva!
.
Laxen lät ju jättegod, den måste jag också testa nån gång! Skönt att du trivs så bra och att de religiösa delarna inte är så överdrivna. Kan tänka mig att det är väldigt annorlunda på de religiösa skolorna här... :)
SvaraRadera