Jag sa upp mig från en trygg tillsvidaretjänst för att skriva en bok. Och för att undvika att gå in i väggen.
Än idag vet jag inte om jag använde författardrömmen som en anledning att få sluta jobba. Men eftersom det blev en utgiven roman tycker jag att jag fattade rätt beslut.
Det är nu tvivlen och tankarna kommer ... Vill jag skriva en bok till? Har jag skrivkramp eller har jag tappat skrivlusten? Och vill jag ha den tillbaka? Är det drömmen om författare jag tycker om snarare än att bli författare? Jag vet inte.
När jag sa upp mig var mina barn fortfarande ganska små och krävde mycket tid och ork. Nu är de mer eller mindre unga vuxna och självgående. Jag behövs inte i deras liv på samma sätt som förr. Så nu finns alla möjligheter för mig att göra sådant som jag tycker om att göra! Synd bara att jag inte vet vad det är. Eller att orken inte räcker till, till något. (J***a klimakteriet.)
Att veta vad jag vill hade underlättat ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar