11 september

Den här dagen för 20 år sedan. Glömmer den aldrig.

Min tvååring sitter intill mig och tittar på Teletubbies och jag ammar mina tvillingar. Vi hade precis haft mysigt besök av min syster.

Mamma ringer och jag hör direkt att något har hänt. "Har du [utländska nyhetskanaler]? Ett plan har flugit in i ett av tvillingtornen i World Trade Center."

"Du skämtar!" säger jag men hör på henne att hon är helt allvarlig. 

Till dotterns stora protester stänger jag av Teletubbies och slår över till annan kanal. Samtidigt fortsätter mamma berätta att två andra plan har kapats och ett har störtat och ett annat var på väg mot Pentagon, eller om det var tvärtom. Ordningen kan vara en efterhandskonstruktion.

"Vi ska titta på flygplan!" Jag försöker låta glad och positiv men vill bara gråta över bilderna som visas. Ofattbart. Helt ofattbart.

Jag ringer min syster som fortfarande sitter på bussen hem efter besöket hos oss. Jag berättar och hör hur hon flämtar till och jag minns att jag tänker på de på bussen som säkert hörde henne. 

En stund senare flyger ett till plan in i det andra tornet och något går sönder inom mig. Jag tittar på min tvååring och mina femmånadersbebisar och undrar vilken värld de kommer att växa upp i.