Galet ju

Igår var jag med ett av barnen på lägenhetsvisning. Helt galet att jag har så stora barn som snart är på väg att flytta hemifrån. 

Det betyder att huset snart är för stort för oss att bo kvar i, och hur i hela friden ska jag överleva utan min trädgård och mitt växthus?!

Att barnen flyttar är lite av en sorg men mest är det stor glädje - för deras skull. Vårt jobb med uppfostran mm är gjort och just den biten är väldigt skön. Visst, jag kan sakna tiden när de var små och ville gosa i soffan eller att man skulle ligga intill dem när de skulle somna (jag borde gjort det mycket, mycket mer!!!)

Det är så himla skönt att de är självständiga och självgående individer. Jag måste inte hinna hem för att laga middag, eller tvätta ... de fixar det mesta (om de bara vill). 

Men ändå. Mina barn, mina pluttar ... ska de flytta ifrån mig verkligen? Galet.