Maken och jag i samtal nyss, denna deppigt regniga söndag när jag ger uttryck för min spontana och högst påtagliga känsla:
"Jag är verkligen en misslyckad person."
"Det är du VERKLIGEN inte. Du får inte säga så om dig själv. Misslyckad är man inte förrän man har gett upp. Har du gett upp?"
"Nej, jag har inte gett upp."
Han spricker upp i ett leende. "Men då så!"
"Jag är bara helt värdelös."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar