Fullt upp-tisdag

Jobba, tandläkaren och föräldramöte. Och någonstans ska jag klämma in mat, kaffe och en hårtvätt (eller bara hårsköljning - frisyren ... hjälp.)

I morgon jobbar jag heldag och på torsdag får vi finbesök.

Sen är det påsk och lov. Då ska jag begå några seriösa darling-mord.
.

Grattis Kati!

Katarina, har fått kontrakt! Sååå roligt!

Helt otroligt kul! Jag är så glad för hennes skull.
:

I morgon är det fullt upp

Först jobba 9-13
tandläkaren ca 14,20 (+ trolig fördröjning)
föräldramöte 18,00

Jodå. Och idag har jag ätit eller frossat i våfflor, grädde och sylt. Min mage tackar mig på sitt speciella vis.

Jag ska gå ut och gå en sväng, sen ska jag kanske - om jag orkar - fixa lite lätt middag till mig och barnen. Ska även försökt hinna se ett eller två avsnitt av Vänner med sonen också.

Sen ska jag falla död ner i sängen.
.

Våffelmåndag

Arbetstiderna idag: 9-13. Jättegott!
Arbetsuppgifterna: byggt med lego, varit ute och cyklat på gården, sjungit, ätit lunch, läst saga.

Nu sitter jag hemma vid datorn, en omgång tvätt körs i maskinen och jag har en kopp nybryggt kaffe framför mig. Inte dumt alls.

Idag ska vi frossa i våfflor. Skit samma att det är vetemjöl i, här ska frossas ändå! Men först skriva lite.
:

Nu ger jag mig

Kroppen har skrikit i ett par timmar nu. Den vill inte skriva mer, den har ont.
Men jag har inte lyssnat på det örat. Jag har fortsatt skriva. Och haft så kul!

4500 ord. Heja mig!

Och nu ska det bli minst lika många steg. Because I need it. Really really need it.
Maj gad, jag borde gått ut för drygt 2000 ord sen.

I morgon kommer jag kanske ha ont. Men då är jag värd en vilodag. Då ska jag läsa ut Alltid du, om jag inte läser ut den redan ikväll ... eller så börjar jag på Parmiddag. Eller heter den Parmiddagar? Eller heter den något helt annat?

Så, nu är jag på väg ut.
.

699 steg

Men drygt 3000 ord.

Det ska bli en promenad idag, det har jag bestämt.
Precis som jag hade bestämt att åka till Allum.
Eller att jag skulle tvätta.

Gud vad jag är bra på att ändra mig! Det blir sällan långtråkigt att vara jag. Det är bra. Eftersom jag är en rastlös typ.

Men 3000 ord, det är bra. Det är däremot inte 699 steg. Men det ska, som sagt, bättras på. Men jag säger inte med hur mycket. Det återstår att se.
.

Äh, ändrat mig

Det blir ingen tur till Allum idag (skönt).

Däremot ska det bli någon form av motion, återstår att se om det blir en promenad eller en joggingtur. Har börjat hosta lite och känner lite lite skumt i kroppen och med tanke på alla virus som går och alla hostande och snuviga dagisbarn så ... jag ska kanske ligga lite lågt. Men att promenera är ju ingen fara.

Börjar med att dricka kaffe med maken, sen fortsätter jag skriva.
.

Solig söndag

Men kallt ute.

Synd att de soliga dagarna kommer nu. Slöseri.

Idag vill jag göra en massa saker:
Åka till Allum och köpa presenter (känner jag inte för, men det måste bli gjort!)
Springa (eller så skyller jag på att jag hostar lite grann ibland och stannar inne)
Skriva (vill jag helst av allt göra hela dagen)
Så luktärter

och ett par saker som inte är roliga men som kan liva upp lite:
Färga håret
Måla naglarna (och fila och smörja in, usch vad tråkigt)
.

Hörrni!

Vill ni ha ett bra tips?

Ät inte tre hg godis istället för lunch. Magen mår inte bra. Hjärtat mår inte bra. Ingenting mår bra.
Nu måste jag ut och röra på mig snart - har på tok för mycket överskottsenergi i kroppen.

Solen skiner och i lä är det ljuvligt. I alla fall om man har svarta byxor och svart lång dunjacka.

Men godis alltså. Vilket gift det är. Inte ens gott.

Dumma mig.
.

Hej mäklare!

Vet ni vad som vore trevligt? Om ni inte förstärkte färgerna i bilderna så vansinnigt mycket som ni gör innan ni lägger ut på Hemnet. Jag får ont i ögonen av att se illröda detaljer, blandat med illblå och/eller illgröna. För att inte tala om hur fult det är med illbrandgult.

En annan sak som också vore trevligt: att ni slutar med era överkäcka texter. Välkomna in i den vackra hallen! Helst när hallen inte är särskilt vacker.

Var lite mer naturliga och jordnära, och framför allt ärliga. Och förstå att vi som är nyfikna på hus har ögon att se med, vi har förmågan att själva avgöra vad som är vackert och inte.


Sen skadar det inte att sluta särskriva.

.

Det var det

Jag har precis skickat iväg en jobbansökan.

I nuläget vill jag inte berätta mer. Det gör jag i ett annat läge.

Tusen tankar och känslor virvlar inombords just nu. Men det är bra känslor! Jag hoppas att jag får jobbet. Jag tror att jag kommer passa för det, och jag behöver pengar. Inte så mycket för min egen skull, men för barnens ... de måste få kunna följa med på träningsläger, cuper utomlands och andra aktiviteter som kostar pengar.

Jag kan inte säga att jag är besviken på mig själv att jag inte hunnit skriva klart, fått den utgiven och blivit en erkänd bästsäljande författare, men jag hade hoppats att jag skulle kommit längre. Jag trodde att det var enklare att skriva än vad det är. (Enkelt att skriva är det fortfarande - men det ska vara läsvärt också. Tydligen. Bah!)

Men jag är väldigt glad och stolt över att jag vågade! Jag sa upp mig från ett bra jobb för att följa mitt hjärta och en dröm.

Jag vet att folk skakar på huvudet åt mig och mina idéer, och det får de gärna göra. När jag börjar jobba på riktigt igen kommer säkert en och annan att tänka vad var det jag sa. Men det bekommer mig inte.

Jag är så himla glad att jag vågade, och jag är så himla tacksam för att min man stöttade mig i det beslutet - och att han hållit mig under armarna när jag fallit, eller när jag tvivlat på mig själv.

Håll tummarna för att jag får den här tjänsten! Jag behöver den. (Eller nja. Det går ju att få fler timmar inom barnomsorgen såklart, men en anställning är tryggare än ett vikariat.)
.

H E L G

Igår hade jag nog min bästa arbetsdag hittills. Fredag och inga femtontimmarsbarn - hur lugnt som helst (med undantag för ett par utbrott som var lite jobbiga att handskas med, men det gick bra trots allt.)

Synd att jag inte får jobba varje fredag.

Men mina nio till ett-dagar är inte dumma de heller. Förutom att det inte blir någon lön att leva på.

Idag är det lördag och för en gångs skull har ingen någon träning på förmiddagen. Sovmorgon alltså!
Jomenvisst. Jag vaknade strax före sju. Visserligen utvilad, men hallå, liiiite längre kunde jag väl fått sova?

Ska inte klaga - huvudvärken som kom smygande igår eftermiddag (naturligtjävlavis - det var ju fredag och helg!) är borta.

Jag gick ut för att gå en liten sväng, men när jag kände hur kalla de där elva minusgraderna var ångrade jag mig och gick en sväng runt "kvarteret" - en runda på ca 500 steg.

Nu när jag postat det här inlägget ska jag gå och göra kaffe. Frukost blir det nog inte än på ett par timmar. Men jag gillar att sitta i lugn och ro på morgonen ... dricka kaffe, läsa bloggar, och ta mig an min text igen. Kanske läser jag lite till idag, läste ut en jättebra bok igår "I niqab på Stureplan".
.

All t s å

Behöver jag gå till vårdcentralen och kolla upp mina värden, eller är det normalt att vara så här otroligt fruktansvärt genomtrött? Jag är nästan förbi av trötthet.

Okej. En anledning kan vara att jag under många nätters tid vaknat mitt i natten och legat vaken. Men ändå. Och varför i hela glödheta gör jag det? Whyyyyyyy?


Nu blir det energistinn pizza och ett glas rött. Det röda är enbart för syns skull. En klunk och det är hej migränhuvudvärk. Oh the joy. Till helgen får jag satsa på att röra mer på mig. Ta promenader varje dag.

Nu kommer maken med maten. Hej för idag.

I morgon är det fredag. Tack gode gud för det!
.

Sömnlös igen

Vaknade vid halv fem och låg vaken jättelänge. Slumrade strax innan klockan skulle ringa. Värdelös natt! Kan inte ha det så.

Idag ska jag skicka iväg en slags ansökan. Tror jag. Sen får vi se. Jag kanske inte är av intresse för dem och jag kanske inte är intresserad av vad de eventuellt kan erbjuda mig.

Men tanken på 80% och viss anställningstrygghet lockar mig just nu. Trots att jag då inte får gå hemma på eftermiddagarna när våren och sommaren kommer. Och trots att jag kommer få mindre tid och mindre ork till att skriva. Men det får jag ta. Det blir till att strukturera upp livet lite bättre, och involvera barnen mer.

Det kanske inte ens blir något.

Idag är det torsdag. I morgon är det fredag. Jag är redan färdig för helg.
.

Jag tror att jag håller på att fatta ett beslut

Jag kommer att söka mig ett riktigt jobb igen.

Det funkar inte att leva på 40% av en låg lön. Det går inte, hur gärna jag än vill. Och så mycket mer än 40% orkar jag inte. Jag tycker att jag har kämpat tappert ett tag, jag gav efter för en dröm, jag testade, jag hade hoppats att jag skulle skriva klart på betydligt kortare tid, men det gjorde jag inte. Jag har prövat i alla fall och det är det viktigaste. Och det var det viktigaste.

Att jobba heltid inom barnomsorgen går inte. Det kommer inte vara värt pengarna, och tröttheten. Jag tror inte att jag har det genuina intresset för barn, som man måste - eller bör - ha. (Och ändå är det helt underbart att jobba med barn!)

Men jag behöver mer än bara en låg lön. Jag vill ha samhörighet när jag jobbar - som outbildad kommer jag aldrig att bli en i gänget, hur trevliga mina kollegor än är mot mig; jag vill ha en anställning, rätt till friskvård, fast lön, kollegor att dricka kaffe tillsammans med; få äta mig mätt på min lunch.

Ja, det kan hända att jag ändrat mig i morgon bitti, men just nu känner jag så här. Och har känt så ett ganska bra tag. Har bara inte sagt det högt. Ens för mig själv.


Helst vill jag ha det så här: vara författare - på heltid - och inget annat ... men, det är ju det här med pengar. Måste ha. Det är bara så.
.