Jag tror att jag håller på att fatta ett beslut

Jag kommer att söka mig ett riktigt jobb igen.

Det funkar inte att leva på 40% av en låg lön. Det går inte, hur gärna jag än vill. Och så mycket mer än 40% orkar jag inte. Jag tycker att jag har kämpat tappert ett tag, jag gav efter för en dröm, jag testade, jag hade hoppats att jag skulle skriva klart på betydligt kortare tid, men det gjorde jag inte. Jag har prövat i alla fall och det är det viktigaste. Och det var det viktigaste.

Att jobba heltid inom barnomsorgen går inte. Det kommer inte vara värt pengarna, och tröttheten. Jag tror inte att jag har det genuina intresset för barn, som man måste - eller bör - ha. (Och ändå är det helt underbart att jobba med barn!)

Men jag behöver mer än bara en låg lön. Jag vill ha samhörighet när jag jobbar - som outbildad kommer jag aldrig att bli en i gänget, hur trevliga mina kollegor än är mot mig; jag vill ha en anställning, rätt till friskvård, fast lön, kollegor att dricka kaffe tillsammans med; få äta mig mätt på min lunch.

Ja, det kan hända att jag ändrat mig i morgon bitti, men just nu känner jag så här. Och har känt så ett ganska bra tag. Har bara inte sagt det högt. Ens för mig själv.


Helst vill jag ha det så här: vara författare - på heltid - och inget annat ... men, det är ju det här med pengar. Måste ha. Det är bara så.
.