Brist

Jag led visst brist på godis förut.

Efter ett par (hahahaha) bitar mår jag genast mycket bättre. Lite vin till middagen strax också och min glädjenivå kommer upp ytterligare ett par pinnhål.

Nu lovade jag visst mig själv att röja i arbetsrummet. (Åh vad jag tycker illa om mig själv ibland.)
.

Tiggande ungar kom hit!

Tant är på uruselt humör och den som försöker med något på mitt hus ÅKER PÅ STRYK! Maken har som tur är handlat lite godis, så att det inte ska bli några trick.

Som sagt, humöret är riktigt dåligt. Jag riktigt känner hur det osar ur ören och skriker Arg Tant om mig. Den här PMS:en kommer lite väl ofta tycker jag. Och det tycker nog min omgivning också.

På jobbet orkade jag knappt anstränga mig för att vara glad och trevlig. Det är det ju ingen annan som gör, så varför ska jag? Dunka pannan i väggen. När jag ändå inte får något för det. Nej, det får banne mig vara slut på det.

Nästa vecka blir det semester och lite think things over. Kanske ber jag att få bli förflyttad, till andra, trevligare ställen. Och jag får inte ens dåligt samvete av att tänka den tanken. Det är bra. Tror jag.

Kanske behöver jag bara sova på saken, sakerna och tingen. Eller så behöver jag komma bort som maken sa. Vart och för vilka pengar då? Och menar han mig ensam eller mig tillsammans med honom? Om jag får åka ensam kan jag tänka mig att åka till North Carolina och få några dagars trevligt sällskap, skriva klart min bok, dricka vin, prata, dricka kaffe, shoppa.

Eller ja, jag kan stanna i New York ett par dagar också.

Eller så tar jag ett lån och drar med mig familjen till Sanibel, Florida. Där var skönt. (Skoja bara, aldrig att jag skulle låna till en semester.)

...

-

Dansa pausa

En promenad med en kompis efter jobbet. Såå välbehövligt, skönt och trevligt!

Efter det lite snabb middag (hurra för rester) och sen, sen ... Dance for fun. Danspass. Träningspass. Hur tänkte jag? Jag som inte kan dansa. Jag som inte kan ta steg åt olika håll i takt med andra, som inte kan röra armar och ben samtidigt. Det var ett enkelt pass, min syster - den skyldiga- tyckte bara det var kul i slutet. Det var då som jag jag helt gav upp och rörde mig som jag själv ville/kunde/behärskade. Dansa ändå, tjoade ledaren och tittade på mig, dansa som du själv vill! Bara du har roligt!

Ehum. Ja. Men roligt? Att vara hopplöst urkass och sämst. Inte jättekul om ni frågar mig.
Men jag har fått röra lite på kroppen och flaxat med armar och ben. Som en sprattelgubbe i papp.

Lite produktiv

Jodå. Jag har uppdaterat mig vad gäller läget i USA och jag har duschat (behövdes efter flera dagars vältrande i min egen smuts), ätit frukost, hängt tvätt och skrivit. Inte bara skrivit utan även planerat mitt skrivande. Det är nästan så att jag börjar om från början igen, men har en del färdiga kapitel att bara klistra in. (Hej på dig evighetsmaskin - mitt skrivande alltså) (Det kommer inte bli någon bok, jag bara använder den som en täckmantel för att få vara hemma några timmar i veckan och skriva. Gott så.)

Om en timme börjar jag jobba, innan dess ska jag slänga i mig lite lunch. Det blir så dumt sådana här dagar när jag börjar klockan tretton. Dels äter jag för sen frukost för att få i mig riktig lunch, dels ... nä, det var inget mer dels. Det får bli en smoothie kanske, med lite proteinpulver.

En och en halv timme efter att jag börjat jobba blir det mellanmål, så jag kommer inte svälta fullständigt. Sen slutar jag klockan sexton så jag är snart hemma igen. (Borde cykla förbi Ica på vägen hem. Orka.)

Det var allt jag hade att rapportera om i min spännande vardag.
-

Uppdaterad

Jag vaknade strax innan sju och kände ett stort behov av att kolla internet för att se Sandys framfart. Min bror uppdaterade på Facebook för tre timmar sen, han hade det bra, hotellet hade skakat lite, men jag tror att han skojade! En kompis i North Carlolina (som vi besökte i somras) har skrivit ett [inlägg] om Sandy på sin blogg.

Så, jag kan andas ut, för egen del. De stackarna som jobbar och bor på södra Manhattan andas nog inte ut.
.

Sandy

Jag känner mig nästan besatt av att följa orkanen Sandys framfart.

Oväder har alltid fascinerat mig (även om jag nuförtiden känner mig ganska otrygg när det stormar för mycket, tyvärr) och en del av mig är väldigt avundsjuk på min bror som är på plats just nu, där det händer, när det händer; jag vill också vara där och få se, uppleva, känna. En annan del av mig vill bara att det ska bedarra. Eller som någon skrev på Twitter: Hoppas att Sandy får scenskräck och inte klarar av att leverera.

Jag är orolig för vad som ska hända. Om den blir lika allvarlig som de befarar. Jag oroar mig för att min bror ska råka illa ut, och det är nog en obefogad oro. Den här väntan ... jobbig.

En liten del av mig hoppas också att diskussionen om klimatförändringar ska ta fart, over there.
.

Min bror skriver

Senaste nytt på plats i verklighetens Philladelphia: Liquer store stängt.. Seven-eleven dock öppet.. ingen rom på 7-11.. attans bananer! Vädret: Mulet, nordlig vind, uppskattningsvis 10-12 m/s i byarna & skurar. Om 12 h uppskattas det vara som värst. Hotellet är kraftigt & stabilt, känns tryggt! Från och med nu håller vi oss inomhus. Behövs ingen katastroffilm med Bruce Willies ikväll, eller vad tror ni? Frankerstorm sänds här dygnet runt på alla kanaler!

Dumt

Varför tog jag inte ledigt hela veckan?

Jag är i stort behov av att ha höstlov en hel vecka. Visst, jag jobbar två halvdagar och en heldag så det är inte så mycket att klaga över, men ändå! Fem lediga dagar hade inte suttit fel.

Jag måste säga som Lars Winnerbäck: Jag får liksom ingen ordning på mitt liv.
.

Lite mysigt trots allt

Ledig dag. Storm ute. Barn som till slut kom iväg till ishallen för att åka skridskor.

Ensam hemma! Ljuvligt!

Om det bara kunde blåsa lite lite mindre. Jag gillar inte när studsmattor sliter sig och vill ge sig iväg. Jag knallade över till nästgårdsgrannen och ringde på, jodå hon hade sett att deras studsmatta börjat ge sig av, men som tur var är den kättad i marken så den kom ingenstans. Den var bara helt skev.

De kanske kan och vill köpa vår studsmatta till våren! Våran används aldrig längre och blir barnen sugna på att hoppa kan de gå över till kusinerna som bor i huset bredvid oss och som fortfarande har sin kvar.

Min bror har kommit fram till Philadelphia men skolan där han ska plugga i två veckor är stängd idag och i morgon. Ska bli spännande att höra hur han haft det ... läskigt och fascinerande på samma gång.

Vi har vänner i North Carolina också, en bra bit in från kusten visserligen, men det lär nog bli blåsigt där också. Ska bli spännande att höra där också, hur de har det.
.

Sluta blås!

Grannen bortanför våra grannar har (hade) en studsmatta som precis slitit sig. Igen. Förra stormen blåste den åt andra hållet. Och de hade förankrat den. Inte tillräckligt bra tydligen. Om den fortsätter kan den förstöra en hel del i sin väg. Jävla väder!

Han har inte särskilt tur med vädret

Min bror befinner sig just nu i USA, i New York närmare bestämt och ska ta sig till Philadelphia. Ungefär där som Sandy ska svepa in om ett par timmar, eller när den nu förväntas nå land.
Förhoppningsvis har han redan hunnit ta sig dit han ska. Annars blir det kanske lite jobbigt för honom.

Förra gången han var i NYC drabbades staden av rekordstor mängd snö.

Jag undrar om han har samma känslor för den staden som jag har ...?

Hoppas att han har det bra och är trygg och säker där han befinner sig, var han än är!
.

Jag kan inte skriva!

Det går inte. Tankarna vill inte bli tänkta, idéerna vill inte bli formulerade, orden vill inte bli annat än överflödiga och allt blir bara plottrigt. Gaaaaaah!

Jag vill inte ge upp. Vill inte. Jag vill ju skriva. Varför är det så förbannat svårt? Borde det inte vara lätt?

Hjääääääääääälp!
.

Si och så

Jag har skrivit lite idag. Och funderat. Eller snarare försökt fundera, det går nämligen sådär. Seg i kolan, så att säga. Hjärngympa behövs, och det snabbt, helst förra året borde jag börjat.

Vi har varit och ätit middag hos mina föräldrar och fick en god men mastig efterrätt - jag kunde nästan inte knäppa knappen i jeansen när vi skulle åka därifrån. Och nu är jag så sömnig att jag skulle kunna gå och lägga mig och sova.

Jag är en så kul människa! Alltid pigg! Alltid glad och positiv! Heja heja mig! (Nooooot!)

Men okej, jag börjar bli piggare än de senaste veckorna - tack gode gode gud - men så jäkla glad och positiv är jag inte. Rätt smågrinig och lättretlig, faktiskt. Jag tror att jag måste tagga ner lite vad gäller min bok. Vet inte men tror att den ligger och stressar och stör mig en del.

Och så måste jag komma igång och träna! Den här rastlösheten är inte nyttig. Väntar svar från en kompis, om vi ska ut och gå eller ej. Om ej får jag antingen ge mig ut själv eller gå med min syster om hon vill slå följe.

Eller så stannar jag inne och fortsätter att inte skriva.
.

Kall vintersöndag

Jättekallt ute, men soligt.

Idag blir det middag hos mamma och pappa, och så blir det en promenad av något slag, eller kanske storhandling. Får se. Borde både ut och röra på mig och åka och handla. Jag vet vilket jag helst vill göra.

Vid femtiden får maken hit folk, för att ha ett möte inför ett möte, eller hur det nu var. Då ska jag antingen ut och gå, åka och handla, eller så stannar jag hemma och stänger in mig i mitt skrivarrum.

Jag vill fortsätta skriva idag, men jag har svårt att få till idéer. Det står helt still och kommer inga som helst förslag, jag har heller ingen fantasi - jag som aldrig har problem med livlig fantasi annars! Konstigt.

Får dricka en kopp kaffe och se om någon dimma kanske skingras. Kanske det är lite choklad som behövs också?
 .

Nähä nä

Jag frågade maken om vi skulle sätta på Vänner igen, istället för Så mycket bättre, men han sa "nä, det här är ett trevligt program".

Okej.

Jag gillar fortfarande första säsongen - så himla mycket bättre än alla andra omgångar - men kan hålla med om att det är ett trevligt program. Mysigt och inte något förnedrande eller dumförklarande. Inget utröstande och ingen mobbing. Trevligt!

Och Vänner finns kvar.
.