Jag vaknade strax innan sju och kände ett stort behov av att kolla internet för att se Sandys framfart. Min bror uppdaterade på Facebook för tre timmar sen, han hade det bra, hotellet hade skakat lite, men jag tror att han skojade! En kompis i North Carlolina (som vi besökte i somras) har skrivit ett [inlägg] om Sandy på sin blogg.
Så, jag kan andas ut, för egen del. De stackarna som jobbar och bor på södra Manhattan andas nog inte ut.
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Obehagligt är det men nu verkar det ha lugnat sig.
SvaraRaderaSkönt att höra att det gått bra för din bror i alla fall...
SvaraRadera