Förkylt

Usch.

Jag har fått ringa och säga att jag inte kommer idag. Ju längre jag är uppe desto tröttare blir jag. Och rösten håller knappt. När inte ens tanke på kaffe får mig att må bättre är det illa.

Så jag fick ringa och fasen vad det bär mig emot! Jag hatar att inte ställa upp när jag lovat.


Hon som fördelar vikarier frågade om det hade något med allt som hänt att göra ... att det var därför jag mådde dåligt och inte ville jobba ... (hörde hon inte hur jag kraxade?) (Men gulligt av henne att fråga!)

Nej, idag skulle jag ju varit på den andra avdelningen som jag trivs jättebra på! Både personalen och barnen är så himla mysiga. Men jag är ingen mysig fröken idag, rosslar, hängig, snorar ... ingen syn föräldrarna vill ha på personer som ska ta hand om deras små guldklimpar.

Jag kryper ner i sängen igen och drar täcket över huvudet, och mitt blöta hår. Om jag orkar ska jag läsa Simonas bok, Betvingade.

Och så ska jag försöka intala mig att det inte handlar om skolk, som mitt inre verkar övertyga mig om.
 .