Jag brukar vara väldigt medgörlig och flexibel, men då vill jag vara delaktig och informerad.
Idag känner jag mig nästan besvärlig för att jag frågade om jag kunde ta min rast. En rast jag har rätt till och INTE får betalt för. Det blev lite jobbigt ett tag och jag kände nästan att jag borde sagt "äh, jag kan jobba istället, det är lugnt".
Jag kanske läser in mer grinigheter än vad där egentligen är, men vad fasen?! Lite smidighet och ett leende ibland kanske?! För att bidra till lite trevligare klimat. Eller, nä?
Jag kanske ska bli lite grinig jag också? Skuta le, dra munnen neråt istället. Så kan vi se hur kul det blir. Hur trevlig stämning vi får. Det kan vi göra. För gudarna ska veta att jag kan sura och sprida dålig stämning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Låt nu inga surskaft påverka ditt glada humör. Tyck bara synd om dem istället som bara vill se livet genom svarta glasögon. Det gör jag och själv är jag till 99% glad.
SvaraRaderaOch vet du... jag kan slå vad om att de avundas dig som "alltid är på bra humör". Låt dem få något mer att sura över. Dina glada rynkor blir vackra när du blir gammal, men du vet ju hur tjurkärringar ser ut.. så pass upp! ;)
Ha en skön dag och ta en lååång rast! (eftersom de redan är sura så spelar det ju liksom ingen roll, läget blir ju oförändrat)
Jag tycker du ska fortsätta sprida positiv energi men även förutsätta att du ska få din paus så du orkar prestera på topp resten av dagen ;)
SvaraRaderaJenny: Tack för pepp! :)
SvaraRaderaLivet innan liten: Jo jag ska fortsätta med det!