Jag har en del att ta igen

Det här att jobba heltid ... suck på det.

När läste jag bloggar senast? En och annan har det blivit de senaste dagarna, men jag känner att jag missat massor. Trist ju.

När skrev jag senast? (Igår, litegrann innan jag skickade iväg några sidor till ett nästan-proffs.)

När lagade jag riktig mat senast och när tränade jag och ...??


Hur fixar folk att jobba heltid, laga mat, tvätta, träna, skriva/måla/fotografera och städa utan att gå under? Eller sover folk sex timmar på natten? Jag som måste ha minst sju och en halv, helst åtta. Minst.


Eller så är det så här: jag vill inte jobba heltid och därför "fixar" jag det inte heller.

Nästa vecka jobbar jag tre dagar. Sen är jag ledig två. Veckan därefter är tom just nu, men om jag vill kan jag bli stående vikarie varje onsdag då en ordinarie alltid är ledig. Jag har halvt om halvt tackat ja, men efter samtalet idag och incidenten igår (som ju bara var en i raden, men den som fick bägaren att rinna över) så vet jag inte ... Vi får se. Just nu lutar det åt att jag stannar kvar, men just nu känna allt bra. Återstår att se hur det känns framöver. Personen kanske inte alls vill/kan/orkar förändra sig? Kommer jag att stå ut? Hur kommer de ordinarie att bli/vara om de märker att det skär sig mellan mig och deras kollega? Kommer de "tvingas" välja sida? Jag vet inte. Just nu bryr jag mig inte. Det får lösa sig.

I morgon är det fredag och det känns förbannat skönt! Den här veckan har varit svinjobbig - vilket jag visste att den skulle bli - men jag är förbannat stolt över att jag klarat av den såpass bra som jag har! Heja mig!


(Ja, jag är tillräckligt pigg idag för att orka tänka positivt, så då passar jag på att tänka positivt så det bara knakar. Det kommer komma dagar då jag kryper ner i min deppargrotta igen.)
.