Och dagen

Jag var helt slut när jag vaknade i morse. Låg vaken ett bra tag innan jag kunde somna om.

När klockan ringde var jag död. Och ögonen svullna. Ful. Men med en bra känsla i kroppen. Det blev en behaglig start på dagen, frukost och kaffe och en lagom stor grupp barn. Lugn och ro är det bästa jag vet när jag äter. Helst när jag är på dagis.


Jag är så glad att jag har pratat med mina ordinarie kollegor. (Den ordinarie personalen). Efter att jag pratade med den ena igår och den andra idag känns det som en helt ny avdelning. Nej, kanske inte fullt så stor förändring, men det känns mycket lättare! De uppskattade att jag sa ifrån.

Gud vilken tur att man pratar med varandra ibland.

Nu vet jag att det inte bara är jag som har problem med en viss person, det är typ alla som har det har jag förstått. (Ja, jag trodde först att det var mig det var fel på ...) Bra. Då har jag lite lättare att härda ut! Och skulle jag behöva säga ifrån på skarpen igen, så vet jag att jag har deras förståelse.

I morgon ska jag jobba heldag, men tackade nej till att jobba på torsdag. Jag måste se till att få lite ledig tid också. Det tog lite emot, jag ska ju jämt vara så himla duktig och snäll och ställa upp hela tiden. Nu tänkte jag på mig själv och sa nej. Och försöker att inte lyssna på det dåliga samvetet.

Livet känns rätt bra igen. Och att vara hemma före ett och fått lunch på jobbet gör inte saken sämre! Nu ska jag skriva lite.
 .