Efter ett par dagars kraftigt svikande skrivarlust börjar jag äntligen få lust att skriva igen.
Ett tag var jag beredd att ge upp, lägga ner, placera skrivardrömmen på hyllan och go on with my life istället. Tills jag kom på att skriva är ju mitt liv. Eller tror jag bara det? Använde jag det som en anledning att få sluta jobba? Det kanske var min Escapebaby. Mitt "sista andetag innan pensionen".
Oavsett om jag verkligen vill skriva eller inte har jag lovat en hel massa människor att det ska bli en bok, och löften är till för att hållas.
Och jag är far too envis för att ge upp, allt för lätt. Om inte annat är det himla snöpligt att liksom snubbla innan man hunnit mållinjen.
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Härligt, det är rätt inställning! Klart du ska skriva:)) vi väntar ju med förtjusning på din bok. :))
SvaraRaderaKati: Tack för pepp! :) Det blev 600 ord, ett helt nytt kapitel. Lite ändringar efter inrådan av min proffsläsare. Det kan nog bli bra. Tror jag. (Om man gillar tråkiga böcker.)
SvaraRaderaKämpa Agneta, Kämpa!!!
SvaraRaderaTack Åsa! *älska pepp*
SvaraRadera