En promenad med en kompis efter jobbet. Såå välbehövligt, skönt och trevligt!
Efter det lite snabb middag (hurra för rester) och sen, sen ... Dance for fun. Danspass. Träningspass. Hur tänkte jag? Jag som inte kan dansa. Jag som inte kan ta steg åt olika håll i takt med andra, som inte kan röra armar och ben samtidigt. Det var ett enkelt pass, min syster - den skyldiga- tyckte bara det var kul i slutet. Det var då som jag jag helt gav upp och rörde mig som jag själv ville/kunde/behärskade. Dansa ändå, tjoade ledaren och tittade på mig, dansa som du själv vill! Bara du har roligt!
Ehum. Ja. Men roligt? Att vara hopplöst urkass och sämst. Inte jättekul om ni frågar mig.
Men jag har fått röra lite på kroppen och flaxat med armar och ben. Som en sprattelgubbe i papp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Själv är jag en ren hälsofara om jag ska koordinera mina ben och armar. Dans, typ disco, klarar jag hjälpligt om jag håller mig lite stilla. Men att klara av step up eller annat som kräver samordnade rörelser, glöm det.
SvaraRadera