Dagen idag var en märklig dag

DEN VAR MIN! Jag ägde!

Samtalet gick bra. Och det kändes bra. Väldigt bra. Jag är stolt över mig själv. Jag lät inte känslorna ta överhanden varken åt det ilskna hållet eller det ledsna. Inte en enda tår fälldes. Och jag var lugn och saklig och sa inget elakt, utan var noga med att berätta att jag inte tog upp detta för att vara taskig utan för att jag vill att det ska bli bättre.

Vid ett tillfälle kände jag ilskan blossa upp och det var när hon avbröt hela tiden och började tjafsa emot och förvanskade sanningen.

Jag var stenhård (men lugn och behärskad) och backade inte en centimeter och när hon märkte det backade hon och bad om ursäkt och så ville hon kramas. Menvafan, tänkte jag då. Men gav henne en liten kram. Men påpekade igen att om det inte blir förändring och förbättring kommer jag inte att fortsätta jobba hos dem. Jag vet inte om det gick in eller fram, men jag har framfört min åsikt och det känner jag mig nöjd över!

Jag tänker prata med de två andra ordinarie när de kommer tillbaka också och säga vad jag tycker och tänker om avdelningen och att jag gärna jobbar kvar men att det måste till en förändring och en förbättring i så fall. Sen är det upp till dem om de vill ha mig kvar som vikarie eller om de vill fortsätta få in olika tjugoåringar varje gång ...

Jag kanske verkar väl tuff och självsäker nu, men jag tror att en stor del av problemet ligger i att det hela tiden kommer nya (unga) vikarier. Och ungarna trotsar vikarien direkt! Mig känner de igen nu efter att jag varit där ett tag och ganska ofta - och de lyssnar på mig numera. Det erkände till och med min kollega idag, när hon gjorde ett försök att ge mig en komplimang.

Och en väldigt rolig grej: när kollegan gick vid halv två och lämnade oss två vikarier ensamma med 18 barn (varav 6 blöjbarn) - då blev det lugnt! Barnen lyssnade, gjorde som jag sa (de löd inte den andra vikarien, men när jag sa till då lyssnade de) och vid mellanmålet var det hur lugnt och stilla som helst! Helt fantastiskt! (Ja, jag är nöjd med mig själv nu!)
 .