När jag inte ler ser jag väldigt sur och bekymrad ut. Och vem orkar le hela tiden? Inte jag. Nä, låt allt hänga och skräm medmänskligheten i stället. Innan jag klippte lugg såg jag ännu mer bekymrad ut. Nu syns inte de vecken i pannan.
Idag är jag också trött, men det blir bättte snart. Kaffe. Gudadrycken.
Trebarnsmamma som brukade ha på tok för mycket vilja i förhållande till tid och som nu lever ut sin dröm om att få ägna sig mer åt roligare saker. Som att skriva, måla, fotografera och dricka gott kaffe...
4 kommentarer:
Jag ser också ut som en surkärring. Och inte blir det bättre med åren. Let me tell you... Men vad gör det ! :D
Snygg är du i alla fall!
Ett stressigt liv ger sur-rynkor. Titta bara på mig...
Tycker du är vacker vare sig du ler eller inte! Skönheten finns inuti vetdu!
Fiiint. Jag har precis samma dilemma, ser ut som en riktigt suris när jag inte ler. Försöker le så mycket det går, men kom igen?! Vem gör det? :)
Hoppas kaffet smakade. KRAM!
Skicka en kommentar