Lucia - så fint! (Eller: Hur blev jag så blödig)

Toksprang till skolan i morse, maken och jag. Vi kom sist. Förutom ett äldre par som hasade in halvminuten innan luciatåget kom. Och gud så fint det var! De sjöng så vackert, i alla fall alla tärnor och lucior och även några av stjärngossarna (de som gick längre bak sjöng liksom ... inte i samma takt som de där framme).

Inga tomtar och inga pepparkaksgubbar, bara vitklädda flickor och pojkar och det var så fint och så stämningsfullt! Och ja, jag fick kämpa mot gråten. Kampen mot tårarna förlorade jag direkt, ögonen svämmade över och jag fick koncentrera mig på att inte börja storgråta och skaka och snörvla och ha mig. Usch, varför är jag så himla blödig?

Idag har jag klarat av ytterligare en julklapp på förmiddagsfikan! Och spanat in ytterligare en, som jag kanske springer ut på eftermiddagsfikan och införskaffar. Eller så tar jag den på väg till jobbet i morgon förmiddag. Får fundera vidare på det där... Viktiga detaljer. Så det nästan förslår.

Nähä. Om jag skulle jobba lite i stället?!