Jag tog ut min irritation och mina tillkortakommanden på barnen i morse och nu får jag sota för det. Mitt dåliga samvete vet inga gränser. Varför gör jag så? Jag vet ju att jag alltid ångrar mig... Ikväll ska jag krama och pussa dem extra mycket. Måtte tiden gå fort!
(Jag vet att de förmodligen redan har glömt mitt utbrott, och jag hoppas verkligen att de har gjort det! Men jag känner mig fortfarande usel...)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Usch, ja! Man känner sig som en skurk, riktigt usel.
SvaraRaderaHa en bra fredag ändå! :)
ja fy för det ständiga mamma hjärtat ...det värker i det av mycket
SvaraRaderahoppas du får en fin dag och att samvetet känner sig bättre när du får krama om dom mera i kväll :)
Jag tror nog faktiskt det är ganska vanligt att det blir så.
SvaraRaderaJag kan bli likadan en stressig morgon och sen har man värsta ångesten resten av dan!!
Inte kul..
Tur att dom är förlåtande dom små liven:)
Be om ursäkt, förklara varför o kramas. Tänk på att om du minns så minns även dina barn.
SvaraRaderaDom har säkert glömt och har dom inte det räcker säkert det med f´låt.
SvaraRaderaJag har ofta dåligt samvete och ångrar mig efteråt. Och lära mig att inte brusa upp verkar inte gå så bra.
Så det gäller att vässa förlåt-kunskapen ordentligt ;)
Fråga om hur de upplevde morgonen med dig??
SvaraRaderaDu kan bli förvånad!!!
En kanslosam mamma är en äkta mamma. Tänk alltid på det!
SvaraRadera