Bra idéer, dåligt minne

Någonstans i det här hemmet ligger en lös papperslapp med idéer på hur jag kan förbättra manuset. Fler stycken idéer som jag faktiskt tycker är ganska bra.

Synd att jag inte skrev ner dem i någon av alla de anteckningsböcker jag köpt för att skriva ner idéer i.

Jag måste bli bättre på att lägga saker på sina rätta ställen; måste sluta tänka "jag lägger den här så länge" i tron att jag kommer ihåg det tills jag behöver saken. För jag kommer aldrig ihåg. Jag glömmer saker i samma sekund som jag tänkt färdigt.

Så, undrar om jag ska leta ihjäl mig efter lappen (som kan ligga precis var som helst, eller kanske rent av hamnat i pappersåtervinningen) eller försöka minnas själva idéerna eller tänka ut nya. Eller helt enkelt bara fortsätta skriva och hoppas att lappen eller idéerna dyker upp av sig själva innan det är dags för redigering.

En dag med bra förutsättningar

Jag har sovit gott, för tredje eller fjärde natten i rad. Underbart efter att ha haft några veckor med usel sömn. (Hej pre-utbrändhet, hej depression, hej livskris light!)

Himlen är klar och det ljusnar. Ser ut att bli en fin dag.

Familjen sover och huset är tyst. Precis som jag vill ha det på morgnarna. Inte ens radion är på. Inte ens nyheterna.

Det är fortfarande långt till måndag. (Nej, det är alldeles för kort men jag låtsas.)

Syrran och jag ska in till stan i eftermiddag. Strosa, kanske okynnesshoppa något litet som vi egentligen inte behöver och avsluta dagen med att dricka bubbel!

Det blir en bra dag det här! Och det behöver jag, sannerligen.

Hej stress, hej huvudvärk!

Efter fyra dagar med huvudvärk fick jag nog och sjukskrev mig. (En av eleverna är ledig den här veckan, så det gör inte jättemycket om jag inte är på jobbet.)

Tur tror jag eftersom jag har ont även i nacken, axlarna och ansiktet. Dessutom känner jag av lite domningar här och var i ansiktet.

Det här med att bromsa sig i tid, och verkligen bromsa, det är svårt.

Att inse att man kanske inte kan jobba heltid resten av terminen är också svårt. Nästan omöjligt faktiskt.

I behov av förändring

Större delen av hösten har jag haft munsår. Det känns som hela hösten, men jag tror att det kom efter ca halva terminen. Sedan har de avlöst varandra så gott som hela tiden. Ibland har jag haft två stycken på samma gång.

Tills i förrgår trodde jag att det hade lugnat ner sig. Hade säkert gått en vecka utan en enda blåsa! Då slog de till med full kraft. Två stora på läppen och nästan hela gommen.

Jag blir tokig snart. Jag måste hitta ett sätt att bli pigg och full av ork igen.

Sedan nyårsafton har jag slutat med onödigt socker och vetemjöl, och börjat träna. Äter mer grönsaker än tidigare. Äter till och med äckliga bönor som serveras på jobbet ibland. Ändå märker jag ingen förändring. Inte till det bättre i alla fall.

Lägger mig ofta tidigt, men vaknar alltid långt före klockan. Borde kanske sovit klart då? Icke. Är så trött och matt och orkeslös. Har nästan alltid nära till gråt och känner ofta hur livslusten liksom sinar.

Hur i hela friden ska jag orka fram till sommaren?

Fredag och allt blir lättare!

Idag ska det jobbas, sedan firas god vän som fyller 50 idag. Det blir en bra dag!

Massage äntligen!

Idag var jag äntligen iväg på den hett efterlängtade och nödvändiga massagen.

Massören var duktig. Hon lyckades få bort mycket av spänningarna som suttit länge mellan mina skulderblad. Jag kände mig faktiskt lite lättare när jag gick därifrån.

Nacken var betydligt stelare än vad jag trodde. Att den var stel visste jag, men inte så stel. Jag nästan skrek när hon masserade den. Herregud vad ont det gjorde. Jag har fått en stretchövning att göra varje dag ett par veckor framöver.

Och så ska jag tänka på min hållning. Jag har översträckta knän och svankar lite för mycket. Och så faller axlarna fram lite för mycket. Skärpning från och med nu alltså!

Om två veckor ska jag gå igen. 60 minuters behandling igen. Det är jag och min kropp värd.

Jag överlevde terminens första vecka

Det är krävande att jobba heltid i skolan. Roligt förstås, och givande. Men jobbigt.

Vet dock inte om det är själva arbetet eller det faktum att jag jobbar heltid som är mest krävande? Vi får se. Jag är osäker på om jag vill fortsätta med heltid även till hösten. Om jag blir erbjuden någon mer tjänst förstås, det är ju ingen självklarhet.

Ibland vill jag gå tillbaka till att vara timvikarie igen, med all den frihet det innebar. Ibland känner jag att jag vill fortsätta som jag gör.


Väntar ivrigt på längre dagar, tack vare ljuset som långsamt återvänder. Älskar att se hur det blir lite ljusare för varje dag.

Väntar också på kicken som alltid brukar komma när jag har kommit igång med träning och en nyttigare livsstil. Den väntar tyvärr på sig. Synd eftersom den är som mest välbehövlig just nu. Den här veckan har jag kört två löppass och ett yogapass.

Löpningen är kul att vara igång med efter ett långt uppehåll pga hälsporre. Och snart ska jag vara igång med styrketräningen också. Där beror uppehållet på höstens många förkylningar och latmask.

Då är vårterminen igång

Klockan 05:00 ringde alarmet i morse. Då hade jag precis somnat, kändes det som. Det tog evigheter innan jag kom till ro och kunde somna. Den blev kanske midnatt, vilket inte är supersent, men i min värld är det alldeles för lite med fem timmars sömn.

Hur som helst.

Första barnet, som skulle komma kvart över sex, var ledigt idag. Det hade ingen tänkt på att meddela mig ... Men det gör inget. Jag fick tid för planering. Och stå vid fönstret och titta efter en skolskjuts.

Lagom stressig start.

Strax före åtta kom tre andra barn, och det var den styrkan vi hade att ta hand om. Lagom start på terminen. I morgon börjar skolan igen. Det ska bli skönt att få rutiner. Tror jag. (Helst vill jag bara vara hemma och skriva. Kanske inte på heltid, men väl på deltid.)

Men jag ska inte klaga. Att göra en insats i samhället, samt tjäna pengar är inte heller helt fel.

Tillbaka till rutiner

Vårterminen är här, lovet är slut. 

Den mjukstartar dock med en heldag på fritids. Måtte dagen bli mjuk. 

Rivstartar med att gå upp kl 5 efter en alldeles för kort och sömnfattig natt ... 

Giv mig styrka!

Året så här långt

Jag har inte skrivit lika mycket som jag hade tänkt att jag skulle göra. Jag har fått skrivkramp. Det är en scen som är viktig och som måste skrivas, men jag får inte till det. Idag bestämde jag mig för att hoppa över scenen tills vidare. The show must go on, liksom.

Jag har tränat mer än jag tänkte att jag skulle. Styrketränat en gång, gå-sprungit en gång och sprungit en gång. Plus två gå-sprungit-pass precis innan förra året tog slut. Heja mig!

Hälsomässigt märker jag inte förbättring. Munsåren hänger i, som de gjort större delen av hösten och magen är inte helt bra. Men det kanske behöver få ta tid? Jag har uteslutit allt onödigt socker, vetemjöl och transfetter. Jag försöker frossa i gröna blad och färgglada grönsaker.

Jag försöker ladda för en ny termin där jag ska sänka kraven på mig själv och sluta stressa så förbannat. Lättare sagt än gjort.

Sist men inte minst ska jag försöka blogga lite oftare. Om inte annat så för att få ur mig tankar och funderingar som jag inte kan belasta min upptagne make med.