Träna eller inte?

Funderar på att gå på BootyMove om en timme, eller låta bli ...?

Vill såklart träna och hålla mig i form, men vill samtidigt inte riskera att överansträngningen (i baksida lår/rumpa) blir värre. Och jag har faktiskt inte bråttom.

Om en vecka har jag varit på återbesök och fått någon form av besked. Då vet jag om jag får börja springa igen eller inte.

Styrketräning då? Har fått bra tips på övningar att köra för axlar och skuldror.

Det kanske blir en promenad också.

Eller så ägnar jag dagen åt referatskrivning.

Träning och inte träning

Tidigare i våras satte jag som mål att springa milen senast 1/9. Det sket sig.
Då sköt jag fram målet till 10/10. Skiter sig också.
Nu tvingas jag stryka målet helt och hållet.

Jag har dragit på mig en överansträngning i baksida lår/rumpa. Sjukgymnasten har sagt att jag ska låta bli att springa tills vidare. Under tiden ska jag köra rehab.

Än så länge känner jag ingen förbättring alls. Men det jag känner är kanske träningsvärk. Hoppas det.

Kör på med styrketräning varje tisdag så länge.

Om en vecka ska jag på återbesök. Hoppas få någon form av positivt besked då. Åtminstone komma ihåg att fråga om jag får lov att promenera. Att inte röra mig alls är inte bra för vare sig kroppen eller humöret.

Jag skulle väldigt gärna vilja sätta upp ett nytt milen-mål. Om det så ska ta mig ett år att nå det.

Skrivandet ...

Det bubblar just nu av idéer och tankar, både i huvudet och bröstet. Några tar form och skrivs ner, andra förkastas till evig glömska.

För varje vecka växer viljan att skriva det här manuset. Jag vill verkligen skriva just den här storyn. Tyvärr finns det många oklarheter kvar att reda ut, men jag hoppas att det kommer att ge sig under resans gång.

Jag kan bara göra mitt bästa, med de förutsättningar jag har just nu.

Post valrörelse-stress

Äntligen är det över.

Det som inte är över är tröttheten ... Det blev sent i söndags kväll. Eller natt. Och upp tidigt i måndags för att jobba hela dagen, i två klasser. Dessutom en timme extra pga kort om folk.

Det var en jobbig måndag. Jag andades mig igenom dagen tills jag äntligen fick gå hem. (Dagen var okej, och jag antar att min arbetsinsats var det också, det är mina egna krav på mig själv är höga.)

Ännu idag är jag trött och sliten, men i morgon och på fredag är jag ledig ...

Rubriktorka

Tisdag, ledig dag.
Sovit nio timmar i natt, vilket behövdes efter gårdagsnattens ynka 4.45.

Att jobba (i två klasser) efter så lite sömn (och dessutom med en person kort) är nästan som att befinna sig i en dålig dröm. Jag rör mig i slowmotion trots att jag egentligen behöver växla upp! Och tårarna är hela tiden nära, liksom ilskan.

Jag funkar inte om jag inte får minst 7 timmars sömn.

Som tur är är det bara valvaka vart fjärde år och nästa gång ska jag ta ledigt dagen efter. Om jag inte lyckats bli framgångsrik författare innan dess. Man måste få drömma!

Skrivandet ja. Jo, det går framåt. Inte i den takt jag skulle vilja, och som min författardröm kräver, men jämfört med i vintras/våras går det betydligt mycket bättre.

Just idag står jag mest och stirrar på dokumentet, som nu blivit nästan helt tomt igen. Snart får jag nöja mig med några dåliga kapitel bara för att komma framåt. Det går ju alltid att rätta till saker vid redigeringen.

Kanske att jag behöver läsa kurslitteraturen inför kvällen. (Anmält mig till kurs, ej fått besked än men tänker gå ändå - det kan ju hända att jag blir antagen.)

Tänkte även hinna styrketräna idag.

Ljuset i tunneln, eller kanske inte?

Två dagar kvar till val. Både min man (heltidspolitiker, som jag bloggar om HÄR) och jag längtar längtar läääängtar tills på söndag. Eller kanske måndag. Eller kanske snarare nästa helg, när vi äntligen kan strunta i allt valarbete och bara koppla av och sova ut och sova gott.

Men, i samma andetag som jag tänker att valet snart är över, slår det mig att det är då det börjar. Det kommer antagligen att bli en eftervals-kampanj som blir minst lika rörig och ful som valrörelsen.

Vilka kommer regera?
Kommer vi se blocköverskridande samarbete? Och i så fall, mellan vilka?
Kommer något parti att svälja stoltheten och regera tillsammans med SD, trots löften om att inte göra det?

Jag har ingen aning. (Jag har mina aningar och misstankar, men jag behåller dem för mig själv.) Jag vet bara att jag bävar lite för tiden som kommer.

Valslutspurt = ljuset i tunneln

Eller: Hur det är att vara gift med en politiker i valtider.

Min man är heltidspolitiker på kommunnivå. Och det är något han verkligen är, inte bara har som yrke.

Jag vet inte hur andra kommunpolitiker gör, om de stänger av sin telefon och låter bli att öppna mailen på kvällar och helger, men jag gissar att de flesta är, liksom min man, ständigt i tjänst. Det finns alltid något mail att svara på, någon text som måste skrivas, något samtal som behöver svaras på eller ringas. Ibland dyker det upp intervjuer som ska göras, eller debatter som ska hållas. Ibland med kort varsel.

Det är alltid något som måste läsas, eller skrivas och förberedas inför nästa dag eller nästa möte. Och så händer det något oförutsett som han alltid måste bli informerad om. Eller behöver ta itu med. Risken finns att vi alltid blir "störda".

Och ibland dyker det upp resor han måste göra. Eller mässor som måste besökas. Och paneldebatter som behöver modereras. Med mera. Mycket mera.

När ska trevliga galamiddagar, där respektive får följa med, dyka upp?! Hmm ...

Att vara politiker är en livsstil. Det är att brinna extra mycket för det man åtagit sig att göra. Att vilja göra gott för andra människor, och att göra rätt. Politiker är inget man är mellan vissa tider på dygnet, eller vid vissa åtaganden - utan hela tiden.

Att handla på ICA kan ibland ta en evighet om eller när han blir igenkänd och någon/några vill diskutera politik, eller problem i närområdet, eller på riksnivå (finns inget som inte kan diskuteras!) ...

Maten på tallriken hinner många gånger bli kall medan han "måste bara ta det här samtalet, det går fort". Ibland hinner han inte ens lägga till sig någon mat.

Nu, i valtider och framför allt i slutspurten är det ännu värre av precis allt! Samtal, möten, debatter, annonser, kampanjande ... Tänk er en karusell som skenar.

Ibland känner jag att kommuninvånarna får mycket mer av min man än vad jag och barnen får. (Detta är både delvis sant och samtidigt ganska orättvist, och jag känner bara så här när jag är riktigt trött och/eller på dåligt humör.)

Skulle jag vilja att han var hemma varje kväll i veckan, och ägnade nästan all ledig tid åt bara mig? Gud nej! Jag älskar min man och tycker om att umgås med honom, men inte jämt. Älskar egentid lite för mycket för det! (Men han fick väldigt gärna laga fler middagar så att jag slapp ...)

Dessutom är jag glad att det är just han som sitter på den post han gör - någon som brinner för att göra förändringar och förbättringar för sina medmänniskor. Någon som inte sitter där för arvodets skull, eller uppmärksamheten. Det är sådana som han som behövs i samhället och jag är stolt över att få låna ut honom till kommunens invånare. Jag hoppas få göra det i fyra år till.