Manus-funderingar

Blir man någonsin nöjd med ett manus? Kommer man till en punkt när man känner att man är klar och att det inte finns några andra ändringar att göra och inga fler idéer till förändring?

Jag har börjar tvivla på manus 2 på sistone. Tänkt att vissa delar kanske borde ändras lite, eller skrivas om. Nu tänker jag att hela alltet kanske borde skrivas om, från början, och att jag innan jag sätter igång ska ha klart för mig vilka delar som ska vara med ... men vad ska vara med och vad kan jag skippa? Vilken är den röda tråden, vilka är problemen, hindren eller motgångarna? Och svårast av allt - hur ska jag kunna kill some darlings?!

På det här sättet kommer jag aldrig att bli färdig. Men jag har väl egentligen inte bråttom. Och jag vill att det ska bli en riktigt bra roman. Om jag bara tänker till och koncentrerar mig har jag alla förutsättningar att lyckas. Okej, nu var jag kanske övermodig, men man måste sikta högt!

Lyckligt lottad

Bilderna är från igår, 19 maj. 

Det hade regnat under morgontimmarna och det doftade underbart ute. 

Senare under dagen blev det högsommarvärmen och nästan vindstilla ett tag. Faktiskt för varmt i solen!

I skuggan var det dock ljuvligt. 

Jag är väldigt lycklig som har en trädgård, stor altan och ett växthus (även om just det borde vara minst dubbelt så stort!)

Nedräkningen har börjat!

Det är tre veckor och tre dagar kvar av den här terminen, sedan väntar ett långt och härligt sommarlov där jag ska umgås med min syster, träna, skriva och åka till Spanien med delar av familjen.

I augusti flyttar syrran och hennes familj till USA ... känns sådär när man är bortskämd med att ha henne i huset bredvid. Undrar om de nya hyresgästerna är bekväma med att ge mig sin dörrkod så att jag kan gå in och låna mjölk eller ägg om jag behöver ...?

Enda fördelen med att ha henne i USA är att jag kan åka dit och hälsa på.

Men det är långt till augusti, även om tiden går vansinnigt fort. Först ska vi hinna jobba färdigt - det betyder att vi har sällskap varje morgon eftersom vi jobbar på samma skola. Vi ska träna oss riktigt fitta inför semestern! (Eh ...) Och vi ska hinna med champagnekvällar på deras balkong, och vår. Eller i vårt uterum om (när) knott och mygg kommer.

Innan terminen är slut ska vi hinna med minst en tur till torpet i Småland. För att greja lite, och koppla av.

Äldsta dottern tar studenten också! Och det ska självklart firas. Dessutom fyller hon 20 bara några dagar senare. Massor av festligheter på gång!

Mitt i sommaren packar vi bilen och kör ner genom Europa. En natt i Tyskland och en i Frankrike (Provence!) och många timmar i bil senare är vi äntligen framme i Spanien.

Sedan, många veckor senare, kommer hösten som ett oskrivet blad.

Vändning snart?!

Fick höra idag att det ska vara ett möte inom kort ... saker är på gång som kan innebära en förändring för mig. (Men det kan lika gärna betyda att det inte omfattar mig - jag vet inte ännu.)

Oavsett om jag påverkas eller inte är det spännande för det gäller en person som jag verkligen värnar om, och som jag hoppas av hela mitt hjärta att det kommer att bli bra för! Riktigt bra hoppas jag att det blir.

Det gäller att alla inblandade jobbar åt samma mål. Tänker de på det? Klart de gör, men agerar de därefter? Vet ej ... viljan finns nog, men frågan är om resurser och tid finns. Och i vissa fall ork.

Vi får se. Jag håller mina tummar för att det blir bra.

Hur det blir för mig är mindre viktigt, jag klarar mig oavsett, jag har saker att göra. Men det skulle vara väldigt roligt och intressant - och spännande - att få vara med på resan.

Som sagt, vi får se. :)

Fem veckor termin kvar

Snart är det sommarlov. Men i skrivande stund känns det inte som 'snart' utan snarare evighetslänge.

Våren som kom och som tillfälligt övergick i sommar har nu fått ett bakslag och gett oss vinter igen. Snö på marken när man vaknar, frostskadade nyplanterade dahlior (att jag inte lär mig!?) och saknade, borttappade (?) fingervantar som gör att kölden känns ännu mycket värre än vad den är.

Ja, jag är grinig. Vinterdeppig all over again.

Och samtidigt oroas jag över det alldeles för torra klimatet. Varför får vi inget regn? Några småskurar bara, som visserligen fuktar växterna lite men som i övrigt inte gör särskilt stor nytta. Hur ska sommaren bli? Jag hoppas nästan på en kall och eländig sådan ... trist för mänskligheten, bra för miljön.

När jag slutat jobba ska jag till gymmet. Efter det hoppas jag att mitt humör är lite bättre. (Eller gärna mycket bättre.)