Ibland hejdar sig livet lite, stannar upp och förvirrar. Marken skälver till och för vissa dras den undan helt. Man famlar, faller, kravlar sig fram. Söker efter svar och efter trygghet. Oftast reser man sig igen, man stärks och kanske förändras. Man orkar fortsätta - kanske för att man måste - förhoppningsvis för att man vill.
Ibland delar livet ut en käftsmäll. Kanske behöver vi få en sådan ibland? Vi blir bekväma, tar saker och människor för givna, glömmer bort att livet är bräckligt och kort. Vi rusar fram, men mot vad? Och varför?
Livet. Så fint, så jobbigt, så skört.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar