En ny fas i livet, del 2

Den nya fasen är här och jag försöker att vänja mig. 

Den att barnen är vuxna nu, eller på väg in i vuxenlivet, och snart kommer att vara utflyttade och självständiga. Visserligen bor alla tre hemma fortfarande, men inom några få år kommer det att ändras. 

Två pluggar (+jobbar) och den tredje jobbar. Den tredje borde kunna skaffa egen lägenhet och flytta, skulle man kunna tänka sig (om lönen vore något högre ... hur klarar sig fullvuxna som jobbar på samma ställe?! Eller tjänar de mer? Antagligen). 

Men tredje barnet funderar på att börja plugga nästa höst och bor därför hemma fram till dess. Vilket han gör helt rätt i. 

Bara tanken på mina barn ska flytta ifrån oss gör ont .... samtidigt som jag vill att de ska hitta egna bostäder och bli helt självständiga. Såklart!

Om tre år ska våra bostadslån läggas om. Och då har förmodligen och förhoppningsvis två av tre barn flyttat ut. Då är det dags för oss att fundera på framtiden på allvar. Sälja huset och flytta? Eller bo kvar, och i så fall, i ett år eller två eller tre?

Det är lite jobbigt att inte veta, inte kunna planera ... Och trädgården ... hur mycket ska jag lägga ner där? Är det någon idé att plantera några nya buskar eller träd om vi ändå inte ska bo kvar? Hur ska jag tänka? Och vad VILL jag? 

Tänk om alla tre fortfarande bor hemma om tre år, då blir det lite för litet att köpa en lägenhet med bara tre rum (vilket jag lite grann planerar i nuläget, när "planen" är att endast ett barn bor kvar hemma).

Och var ska lägenheten ligga?! I kommunen förstås, men i vilken tätort?! Och i vilken del? 

Så många funderingar som snurrar i huvudet. Och de är inte ensamma - just nu brottas de med andra angenäma bekymmer, men det är ett helt annat och senare inlägg.