lördag 12 november 2022

Något skaver i svenska klassrum

Första veckan efter lovet är avklarad, tack och lov. Det har varit en ganska intensiv vecka med elever som inte klarat av att sitta still och som oroligt rör sig och stör i klassrummet. Jag hoppas att nästa vecka blir bättre. 

Det är något som skaver i svensk skola just nu. Eller är det jag som inte passar in? Jag är kanske gammaldags och bakåtsträvare, som tror att vi måste gå tillbaka till ordning och reda i klassrummet. Betyg i uppförande är ett av mina önskemål.

Det måste visas större respekt i klassrummet - både för lärare, elever, annan personal och för saker såsom skolbänkar, pennor, pennvässare, linjaler mm. Elever sitter idag och delar suddgummin i småbitar för att sedan kasta runt dessa när vi vuxna inte ser. Och sedan klagar eleven på att den inte har ett sudd när h*n behöver sudda. 

Idag ska allt vara roligt och eller tillåtet. (Nej, mobbing är absolut inte tillåtet men det förekommer i stor utsträckning ändå.)

Och Gud förbjude om någon elev har  t r å k i g t  på lektionen ... Men hur ska det gå för eleven längre fram i livet om han eller hon aldrig fått lära sig att ha tråkigt? Livet är inte roligt hela tiden. Inte för någon. (Visst, det finns säkert undantag, men för den stora massan är livet tråkigt vissa dagar, och det är bara att acceptera.)

Jag är en tråkig person i klassrummet (och på skolgården). Jag är ganska sträng och tillåter inte slarv, och jag är inte en kul person som strävar efter att bli en kompis. Mitt jobb är att hålla ordning och se till att alla känner sig trygga. 

Jag har ofta fått höra att jag är just tråkig och sträng. Men jag kan vara snäll och trevlig också och jag tror att de flesta elever uppskattar mig och mitt förhållningssätt. Framför allt de som gillar skolan.

En elev som för något år sedan skrek åt mig att jag var den absolut tråkigaste och dåligaste (sic!) fröken som h*n någonsin haft, kommer nu fram till mig och kramar om mig när vi ses. ❤️ Så något verkar jag ha gjort rätt.

Jag ömmar för de elever som vill ha studiero och kunna lära sig saker i klassrummet men som tvingas sitta med hörselkåpor för att ljudnivån är för hög. De är många och de kommer lite i skymundan, tyvärr.

En kollega föreslog häromdagen att det borde sättas upp en kamera i varje klassrum, för att visa föräldrarna hur deras barn beter sig i skolan. Många vårdnadshavare skulle bli väldigt chockade. Jag gillar den idén, för när i hela friden blev det okej att bete sig illa i skolan?! Och varför?! För det är vad som tillåts ske, varje dag.

 

4 kommentarer:

  1. Allt du skriver om skolan känner jag igen. Det är så stökigt och rörigt att de elever som vill lära sig, vill uppföra sig knappt orkar med en hel dag av spänning.
    Håller helt med om kameror i varenda klassrum, hela tiden.
    Själv jobbar jag övertid (är 70 år) i en skola
    och ser oerhörda försämringar i skolan. Dels har skolan outbildade lärare, vikarier som nyss slutat gymnasiet.
    Nu sinar även vikarierna så mängder av lektioner blir inställda och det är inte bra det heller.
    Tyvärr tror jag att skolan är förlorad, en generation ungdomar kommer ut i livet som förlorare. Vill avsluta med: var är föräldrarna?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är så oändligt sorgligt. Att vi låtit det gå så långt åt fel håll är inget annat än en skandal. Och ett stort svek mot eleverna.

      Radera
  2. Vi kan börja med att utbilda föräldrar om ansvar. Att det gäller hela tiden, dygnet runt, i arton år. Minst ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja. Det är i hemmet det mesta börjar.

      Radera